Den predikan som biskop Mariann Edgar Budde höll under den gudstjänst i Washington som traditionsenligt firas dagen efter att en ny president svurits in, avslutades med en vädjan till den nytillträdde Donald Trump. En vädjan som blivit viral och där biskopen ber Trump att förbarma sig över ”de människor i vårt land som nu är rädda.” En direkt konsekvens av de uttalanden och dekret undertecknade av presidenten redan på installationsdagen varav många riktades mot hbtqi-personer, immigranter och flyktingar.
Kanske var det denna avslutande vädjan från biskopen som fick Trump att efteråt avge uttalandet: ”Jag tyckte inte det var en bra gudstjänst”
Kanske var det denna avslutande vädjan från biskopen som fick Trump att efteråt avge uttalandet: ”Jag tyckte inte det var en bra gudstjänst” till den väntande pressen.
Kanske var det också predikan i sin helhet, en femton minuter lång mild uppmaning till enhet, som han reagerade på.
Med hänvisningar till Bibeln och bergspredikan (”älska era fiender och be för dom som förföljer er”), den amerikanska självständighetsförklaringen (om människors jämlikhet och värdighet) och författaren Alexander Solzjenitsyn (”skiljelinjen mellan gott och ont skär genom hjärtat hos varje människa”) lyfte biskopen fram tre grundläggande ord som krävs för enhet i det splittrade USA: värdighet, ärlighet och ödmjukhet. Det vore synd att säga att det är värderingar som Donald Trump delar.
USA är ett delat land och denna delning går också rätt genom de amerikanska kyrkorna
USA är ett delat land och denna delning går också rätt genom de amerikanska kyrkorna. Biskop Mariann Edgar Budde, den första kvinnliga biskopen i Washington, en stat där majoriteten röstar på demokraterna, blir förstås bara genom att finnas till ett rött skynke för de högerkristna som Trump vände sig till i sin presidentkampanj. Klyftan mellan stad och land, mellan etablissemang och de som ”är trötta på politiker”, mellan de som är ”woke” och de som inte är det blir tydlig vid altaret i Washingtons katedral.
Men biskopens predikan är inte särskilt politisk i sig. Den är ödmjuk och biblisk i sina uppmaningar till enhet och att USA som land ska fortsätta ta hand om de svaga, de sjuka, de som redan lider. Men i det politiska läge som USA, och världen är inne i, blir den politisk ändå.
Politiken har blivit ett svärd som skär genom allt, ett svärd som delar nationer och familjer, som delar kyrkor och religioner, ett svärd som slungas allt mer frenetiskt nuförtiden, ett slungande påeldat av det som biskopen i sin predikan kallade, ”vredesindustriella komplexet” som får sin näring av hat, misstro och avhumanisering.
Det som blir uppenbart i mötet mellan biskopen och presidenten är att kyrkan har möjlighet att bli en motröst
Det som blir uppenbart i mötet mellan biskopen och presidenten är att kyrkan har möjlighet att bli en motröst mot det splittrade och vredesdrivna i ett kristet USA. Om kyrkan kan, som biskop Budde, fortsätta predika enhet, värdighet, ärlighet och ödmjukhet, om kyrkan kan fortsätta uppmana oss till att inte förtrycka ”änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige.”
En bön om att visa barmhärtighet borde vara det minst politiska i alla tider, men i denna vredens tid blir det tvärtom: det mest politiska av allt.
Fotnot: Ludvig Lindelöf är präst i Annedals församling.
