Året är 1971. Paret John Lennon och Yoko Ono lämnar villan i Ascot utanför London och flyttar till en vindslägenhet i Greenwich village i hjärtat av New York.
Där blir de kvar i 18 månader – den period dokumentären ”One to one: John & Yoko” zoomar in på. En musikaliskt, konstnärligt och politiskt turbulent tid fylld av motsättningar, och ett djupt rotat samhällsengagemang som saknar motstycke i dag.
Tv-apparater finns nu i nästan alla hem – även i fotänden av sängen i John & Yokos lilla lya. Paret älskar att titta på tv, ligger ofta i sängen och låter sig underhållas eller uppröras. John är entusiastisk, känner sig som ”en student igen” och trivs med livet på andra sidan Atlanten.
Yoko Ono har blivit ökänd i media som ”kvinnan som splittrade The Beatles”. Här berättar den Tokyo-födda konstnären, vars konst i fjol hyllades på Tate modern i hennes hittills största retrospektiv ”Music of the mind”, hur hon kallades ”ful japan”. ”När jag var gravid var det många som skrev till mig att de önskade att jag och babyn skulle dö” förklarar hon.
Yoko Ono kallades ”ful japan”.
Trakasserierna är omfattande: hennes utseende hånas, hon blir dragen i håret när hon är ute på gatan och får en docka som liknar henne själv med nålar instuckna i ögon och mun. Allt hat hon får utstå i England blir så stressande att hon får två missfall, säger den i dag – och redan då – uppburna konstnären i en stark passage i filmen.
President Nixon gör allt för att utöka sin makt, och liksom i dag domineras den amerikanska inrikespolitiken av republikaner. Samtidigt skanderar fredsaktivisterna ”stop the killing” och protesterar allt mer högljutt mot Vietnamkriget. Efter Woodstockfestivalen 1969 växer sig hippierörelsen stark.
Oscarsbelönade Kevin Mcdonald – med filmer som ”State of play”, ”The Mauretanian” och ”The last king of Scotland” bakom sig – undviker här det tråkigt redovisande och kändisfixerade. I stället lyckas han fånga en hel tidsanda – där unga samhällsengagerade musiker, konstnärer och poeter också är aktivister: står upp mot sexism och rasism, vill förbättra situationen för barn med intellektuell funktionsnedsättning, befria samvetsfångar och – om möjligt – skapa fred i världen.
Tidigare opublicerade bilder, privata filmer och ljud från Lennons arkiv berikar filmen ytterligare.
Stämningen och trenderna presenteras genom ett flöde av tv-klipp, från reklam och matlagning till nyheter presenterade av ankaret Walter Cronkite. Greppet fungerar väl och klippningen imponerar. Tidigare opublicerade bilder, privata filmer och ljud från Lennons arkiv berikar filmen ytterligare.
Central är också ”One to one”, den enda fullängdskonsert John Lennon gör i USA och det tillsammans med Yoko Ono, Stevie Wonder, Roberta Flack med flera i Madison Square garden i augusti 1972. Välgörenhetskonserten – med lysande versioner av låtar som ”Come together”, ”Instant karma!”, ”Imagine” och ”Mother” – hålls till förmån för de vanvårdade funkis-barnen på Willowbrook, då ett mentalsjukhus på Staten island.
Sean Yoko Ono har restaurerat ljudet från konserten och sägs uppskatta den inspirerande filmen om sina föräldrar. Helt begripligt – för den ger en unik inblick i en aktivistisk vardag präglad av passion, drömmar – och inköp av levande flugor.
Titta också på:
”Moonage daydream” (Brett Morgen, 2022)
”A complete unknown” (James Mangold, 2024)
”John Lennon and Yoko Ono Present the One-to-one concert” (Steve Gebhardt, tv-special 1972)
