”Kneecapping”, som IRA höll på med under ”The Troubles”, betyder att skjuta någon i knäskålarna. Alltså är ”Kneecap” ett olyckligt namn på ett nordirländskt Belfastbaserat hiphopband som inte alls förespråkar våld, men om man ska tro på Rich Peppiatts nya anarkistiska och utmattande independentfilm så valde grabbarna Liam Óg Ó Hannaidh och Naoise Ó Cairealláin namnet för att ”kneecap”, i likhet med George Best, var något som genast fick folk att associera till Belfast.
Liam och Naoise, med artistnamnen Mo Chara och Móglaí Bap, och senare även duons DJ Próvaí (i själva verket en vanligtvis stillsam 35-årig lärare vid namn JJ Ó Dochartaigh), rappar om brudar, droger, sex och dricka öl.
Det anmärkningsvärda är att bandets ofta ironiska texter till större delen är på iriska, ett språk som bara en minoritet av Nordirlands befolkning behärskar. Liam, Naoise och JJ kom att bli galjonsfigurer i kampen för språkets bevarande. Det slutade med att iriskan, efter ett beslut i det brittiska parlamentet, sedan 2022 har status som officiellt språk i Nordirland.
Ibland är det en komedi och ibland en renodlad musikfilm. En del scener påminner om gamla sketcher, typ Monty Python.
Peppiatts film är svårdefinierbar. Bandmedlemmarna spelar sig själva, men ”Kneecap” är ingen dokumentär i vanlig bemärkelse. Ibland är det en komedi och ibland en renodlad musikfilm. En del scener påminner om gamla sketcher, typ Monty Python.
Överlag är filmen extremt faktaspäckad (Sinn Féins Gerry Adams och den hungerstrejkande IRA-fången Bobby Sands flimrar förbi i max fyra sekunder). Berättartempot är lika hysteriskt högt som i Danny Boyles på sätt och vis snarlika ”Trainspotting”.
Annars är det ganska traditionellt berättat om ett hiphopbands mödosamma väg mot framgång. Vägen börjar på nedgångna pubar där ingen av gästerna vill lyssna på den här typen av musik. Ett litet genombrott kom när ”Kneecap” släppte sin första singel 2017.
Frågan att ställa sig är hur mycket i filmen som hänt på riktigt och hur mycket som är påhitt? Dök verkligen Liams IRA-verksamme pappa Arló (Michael Fassbender gör rollen), som alla förmodade var död, plötsligt upp som en skugga ur det förflutna? Och den nitiska poliskvinnan Ellis (Josie Walker) måste väl vara fiktiv?
Kanske är det bäst att fokusera på musiken och konstatera att bandet har en jäkla energi på scenen och att låttexterna, som på bio är textade på både engelska och svenska, ofta är träffsäkra betraktelser över hur livet ter sig i dagens Belfast när våldsamheterna mer eller mindre upphört, men motsättningarna mellan protestanter och katoliker kvarstår.
Läs mer på GP Kultur:
Titta också på:
”Trainspotting” (Danny Boyle, 1996)
”8 mile” (Curtis Hanson, 2002)
”Belfast” (Kenneth Branagh, 2021)
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
