Recension: ”Vägen till ingenstans” i regi av Johan Palmgren

Talmavägen i Jukkasjärvi har aldrig anslutits till det nationella vägnätet. Den bortglömda vägstumpen utgör navet i Palmgrens lågmälda film. ”En oupphörligt intressant, och livsbejakande, berättelse om en avkrok, och dess själ” skriver GP:s filmkritiker Maria Domellöf-Wik.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS

Dokumentär

Ikon fyrIkon fyrIkon fyrIkon fyrIkon fyr

Vägen till ingenstans

Regi: Johan Palmgren

Med: Johan Mikael Niia, Börje Salming, Anneli Svonni mfl

Sverige, 2024 (76 min)

Insnöade Volvobilar av äldre årsmodell. Två pensionärer som sitter och pusslar och studerar småfåglarna utanför fönstret: talltitan, domherren, gråsiskan, lappmesen. ”Talgoxen kom igår” meddelar hustrun Barbro.

Tempot är nedskruvat i Johan Palmgrens poetiska, och väldigt berörande dokumentär. Vi befinner oss i hockeylegenden Börje Salmings hemtrakt, byn Salmi. Den tycks ligga mitt ute i ingenstans: inom Talma sameby i Jukkasjärvi i Kiruna, öster om Torneträsk.

Platsen är milt uttryckt svår att nå, och har ökänt dålig uppkoppling. Antingen får du – med fara för ditt liv – trotsa stormarna och de väldiga vågorna för att med båt korsa Torneträsk. Annars återstår skoter över isen – ett lika farligt val. Eller möjligen, i enstaka fall, resa med helikopter. Något en valförrättare gör så att byns invånare iallafall ska kunna utnyttja sin lagstadgade rösträtt.

ANNONS

Området är inte anslutet till resten av vägnätet. Ändå finns här en två mil lång väg – som mynnar ut i ingenstans. Den bortglömda vägstumpen utgör navet i Palmgrens lågmälda film. En oupphörligt intressant, och livsbejakande, berättelse om en avkrok, och dess själ.

En oupphörligt intressant, och livsbejakande, berättelse om en avkrok, och dess själ.

Vi får inblick i hur äldre och yngre bybor hanterar sin vardag – med älgjakt, renmärkning, övningskörning, täljande av kåsor, firande av diamantbröllop och reparation av hål i den nu allt mer gropiga vägen.

I mitten av 1950-talet började vägbygget, initierat inte minst av Börje Salmings farfar. Från Laimoluokta sträcker den sig nu via Kattuvuorma till Salmi. Ursprungligen var det tänkt att vägen skulle anslutas till Kurravaravägen – något försvarsmakten enligt filmen sedan stopp för.

I trakten finns ett tålamod och en uthållighet som imponerar. Unga Anneli Svonni saknar till exempel sin kille i Jokkmokk som hon under renmärkingen inte haft kontakt med på tre månader. En väg hade onekligen underlättat.

De äldre blir allt mer isolerade och har svårt att orka de riskabla resor de ibland ändå väntas företa sig för att närvara på nära och käras begravningar.

Dokumentären tecknar traktens historia, fångar starka känslor och bjuder på dramatik – som när ett gäng försvunna skotrar hittas och bärgas ur Torneträsk.

ANNONS

”Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv, och sett människor komma och gå” sjöng en gång Edvard Persson. Jo, så är det.

Läs mer

Titta också på:

”VIntersaga” (Carl Olsson, 2023)

”Historjá - Stygn för Sápmi” (Thomas Jackson, 2022)

”Naturens hämnd” (Stefan Jarl, 1983)

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

Dokumentär

Ikon fyrIkon fyrIkon fyrIkon fyrIkon fyr

Vägen till ingenstans

Regi: Johan Palmgren

Med: Johan Mikael Niia, Börje Salming, Anneli Svonni mfl

Sverige, 2024 (76 min)

Ämnen i den här artikeln

ANNONS