Ekmansgatan 5 har utsetts till 1923… förlåt, 2023 års bästa Göteborgsbyggnad.
Per och Alma Olssons pris delas ut varje år och förra året gick det till en stapel prefabelement som var ett kontor och året innan gick det till ett reningsverk i cortenplåt och något år innan dess gick det till ett bostadskomplex i elva våningar med loftgångar och man kan lätt föreställa sig responsen ute i stugorna när årets vinnare offentliggjordes:
”Så ska ett hus se ut!”
En tydlig fasadindelning – sockel, skaft, krona – fötter, kropp, huvud – rötter, stjälk, blomma. Allt gediget murat för hand, sten för sten, fog för fog. Till och med smyckat med pilastrar, kapitäl, fronton, frontespis, fönsterspröjs, arkitrav, gördelgesims – ett helt lastbilsflak av flirtiga ornament, en hel lastbilskonvoj.
Och ändå nersablat av arkitektkåren.
arkitektur är inte maskerad!
Eller just därför. För om du ska bygga i gammal stil – och i det här fallet jättegammal stil, Ekmansgatan 5 påminner om något holländskt renässanspalats, högt och smalt – då får du vara beredd på kritik. Inte för att kollegorna motsätter sig referenserna, alla har de tågluffat, stått och dräglat inför Parthenon, Colosseum, St Paul’s, beundrat symmetrin, harmonin, insett att här finns en närmast gudomlig logik. Men att efterapa, rätt och slätt kopiera dessa månghundraåriga maner – spöka ut sina byggnader i ylletogor och oxskinnssandaler – arkitektur är inte maskerad!
Ekmansgatan 5 landar farligt nära kostymfesten. Arkitekturprofessor Claes Caldenby (GP, 25/11-22) och arkitekturkritiker Tomas Lauri (DN, 14/1-23) har båda ondgjort sig över ornamenten, att de är gjutna på fabrik, i betong, hämtade från något löpande band, sammanfogade med silikon. En kritik som kan te sig småaktig, här står trots allt en proper och mycket välkammad byggnad, ett stilsäkert komplement till Lorensbergs högreståndsbebyggelse. Men mycket av den historiska stilen handlar ju just om yta och dekor, om hantverkskvalitet och precision. Ska kostymdramat övertyga måste detaljerna sitta, här finns inga genvägar.
Det här priset, som av hävd varit Göteborgs ädlaste arkitekturutmärkelse, handlar numera om politisk propaganda snarare än arkitektonisk kvalitet
Därför är det svårt att se en framtid för denna historiserande stil. Två byggfilosofier står mot varandra och inte ens här, under ideala förhållanden – arkitekterna är Albert Svensson och Fredrik Rosenhall, få är bättre på att argumentera för det klassicistiska uttrycket – mötas de tu. Det är som att Ekmansgatan 5 liksom ”fastnat i vinkelvolten”, snurrar runtruntrunt mellan ytterligheterna, där de traditionella arkitekterna förespråkat en stil och de rationella byggarna en annan. Ända tills båda tappat byxorna.
Vilken stil Göteborgspolitikerna föredrar vet vi. I flera år nu har man agiterat mot modernismen och för klassicismen. Och valet av Ekmansgatan 5 som vinnare av Per och Alma Olssons pris 2023 bara betonar denna hållning. Det här priset, som av hävd varit Göteborgs ädlaste arkitekturutmärkelse, handlar numera om politisk propaganda snarare än arkitektonisk kvalitet; i juryn satt fyra personer, samtliga politiker (S, S, V, M), inte en enda med arkitektbakgrund.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Låt göteborgarna få bada i älven
LÄS MER:Rädda Shellmacken på Fjällgatan
LÄS MER:Recension: ”Sommar i P1” – Mark Isitt
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
