Ironi är svårt. Jättesvårt. Särskilt i text. Särskilt om ironin paras med försök till humor.
Så för säkerhets skull deklarerar jag redan här och nu att jag inte står för min egen ingress. Tvärtom. Jag vill hävda motsatsen till det jag nyss skrev.
Det är såklart märkligt att årets göteborgare 2024 och min GP-kollega – den på alla vis briljanta Majornahövdingen Ina Lundström – är SVT:s lantliga alibi och den enda i sitt slag. Alltså den enda tävlande i årets ”På spåret” som inte bor i Stockholm. Eller märkligt, det är ju helt sjukt. Hur kan SVT ens med?
Givet att SVT Göteborg (som gör ”På spåret” ) i sitt program glatt blandar poddare och regissörer med journalister och kämpande ståupp-komiker borde det gå att hitta folk även utanför tullarna. Det borde i alla fall inte vara omöjligt.
Bland programmets fem husband är den geografiska spridningen visserligen bättre (heja Terra, Yukimi och Deportees) men frånsett Karlstads 75-åriga dansbandsorakel Christer Sjögren huserar samtliga femton gästartister i huvudstaden. Så även ”På spårets” båda programledare.
Det är såklart märkligt att min GP-kollega – den på alla vis briljanta Majornahövdingen Ina Lundström – är SVT:s lantliga alibi
Det är inte bara jag som stör mig på detta. Som känner att något skaver med SVT:s Stockholmsfixering. Det gör riksdagen också.
I betänkandet från den parlamentariska kommitté som har utrett bland annat SVT:s framtida uppdrag står tydligt att public service ska reflektera den mångfald av människor som finns i Sverige.
Att det rent av är ”centralt att spegla hela landet” geografiskt och socialt, och att detta bidrar till en ökad förståelse och stärker samhörigheten och vår gemensamma värdegrund.
Det finns säkert mer att hämta i den här utredningen. Men med alla reservationer och yttranden är den 500 sidor tjock, och vem kan ens hantera så mycket information? Inte jag i alla fall. Jag har fullt upp med att gestalta min frustration i diktens form.
För det är väl ändå slutmålet för SVT? Att flytta programmet från Lindholmen till tv-huset på Gärdet.
”Först kom de för Ingvar Oldsberg, och jag protesterade inte, för jag var trött på honom.
Sedan lyfte de Kjell Wilhelmsen och Marcus Birro ur programmet, och jag protesterade inte, för jag förstod ju varför.
Sedan plockade de bort Augustifamiljen, och jag protesterade inte, för jag såg fram mot nya band.
Sedan flyttade de ”På spåret” till Stockholm ... och då fanns det ingen göteborgare kvar som kunde protestera.”
För det är väl ändå SVT:s slutmål? Att flytta programmet från Lindholmen till tv-huset på Gärdet. Bara i år måste ju deltagarnas resor mellan Stockholm och Göteborg kosta dem en mindre förmögenhet.
Jag tänker ”TV-pucken” – fast utan is, puck och fjunhårade tonåringar. Jag tänker ”TV-pucken” som frågesport.
Men jag har ett tips på hur ”På spåret” kan växla upp och bli en angelägenhet för hela landet igen.
Jag tänker ”TV-pucken” – fast utan is, puck och fjunhårade tonåringar. Jag tänker ”TV-pucken” som frågesport. Som ett ”Vi i femman” för vuxna. Där olika landsändar tävlar mot varandra.
Fyra grupper med lag från Malmö, Göteborg, Stockholm och Norrland (allt norr om Uppsala) gör upp sinsemellan i regionalt inspelade program. Ett lag från varje grupp går sedan till semi och vinnarna där möts i den stora finalen – som alltid sänds från Göteborg.
Därigenom utvecklar ”På spåret” sitt geografiska tema, SVT sparar pengar och går samtidigt public service-utredningen till mötes. Dessutom kanske vi kan lägga Anna Kinberg Batras uttalande om att ”stockholmare är smartare än lantisar” bakom oss. Eller det är klart att vi kan.
En klassisk win-win-win-win.
FOTNOT: SVT skriver i ett mejl att 13 av de 24 tävlande förknippas med en annan ort än Stockholm (oklart vilken) och att de flesta personer i produktionen (bakom kameran) är göteborgare.
