När tingsrättens dom mot Think Pink-koncernen tillkännages under tisdagen är Georg Sjödal, 83 år, ute i hagen och sorterar 400 kalvar som ska ut på grönbete.
– Ja, där ser man. Det var ju ändå fantastiskt bra att det här åtgärdas ordentligt, säger Georg Sjödal, när han får höra att Bella Nilsson, grundaren av Think Pink, dömts till sex års fängelse för grovt miljöbrott.
Georg är nämligen en av de som Bella Nilsson arbetat med.
Georg Sjödal har arbetat länge inom återvinningsbranschen. För åtta år sedan skrev han på ett hyreskontrakt med Think Pink om att de skulle få lagra bränslekross – alltså sorterat och sönderdelat avfall som går att bränna – i ett par av hans lagerlokaler.
I dag är det hans ansvar att forsla bort alla sopor som aldrig hanterades. Och sortera det som redan skulle vara sorterat.
– Jag förstod sen att bränslekrossen inte riktigt var godkänd. Det var för mycket gipsrester och betong och kakel, säger Georg Sjödal.
Hittills har det kostat honom fem miljoner kronor att hantera 5 000 ton avfall, enligt Georg Sjödal. Innan allt är klart med bortforsling, sortering och förbränning – räknar han med kostnader på ytterligare fem miljoner.
För efter en lång rättsprocess blev det klarlagt att han som hyresvärd hade ansvaret trots att hyresgästen, Think Pink-företrädarna, ägde avfallet och orsakat själva föroreningen.
Eftersom Georg Sjödal tillåtit avfallslagringen i sina lokaler är det han som ska betala provtagningar, sanering och återvinning.
– Jag får bita i det sura äpplet.
Saneringskostnaderna för Think Pinks avfallshögar i Sverige som helhet väntas landa hos de svenska skattebetalarna – och beräknas till flera hundra miljoner kronor.
– Det är många som fått lida för hennes fantasier och vilda planer. Det är helt sanslösa mängder som har pytsats ut från Stockholm, säger han.
Kontakten bröts efter branden
Till en början tyckte Georg att allt funkade bra med uthyrningen av lagren till Think Pink, eller NMT som bolaget hette.
– Jag var jättenöjd med hyran som jag fick. De betalade och det var ordning och reda, säger han.
Men allt ändrades efter branden, säger han.
Det var den 10 februari 2019 som det började brinna i en av Georg Sjödals lagerlokaler, där Think Pink förvarade sitt avfall. Orsaken är inte helt klarlagd, men man misstänker att det kan ha självantänt. Samma år och året efter inträffade ytterligare ett par bränder på andra lagringsplatser som Think Pink använde.
I två veckor kämpade räddningstjänsten mot lågorna i Georgs lagerlokal – och insatsen beskrivs som ”komplicerad” både räddningstekniskt och miljömässigt. Byggnaden fick kapslas in med sprutbetong för att branden skulle kvävas.
Sen lämnades de brända resterna åt Georg Sjödal. Och det var då som det plötsligt uppstod problem med Think Pink-koncernen.
– Det gick inte att få kontakt. De var som bortblåsta när det började brinna, säger Georg.
– De höll sig borta från all kommunikation. Både med mig, kommunen, länsstyrelsen och brandmyndigheten, fortsätter han.
Hoppas på att få ersättning
Såhär i efterhand anser Georg Sjödal att det varit olyckligt att allt hänt – men också att han inte hade kunnat göra något annorlunda.
– Det är ju kvalificerat bedrägeri som man blivit utsatt för. Och då var jag ändå uppe och kollade upp företaget innan vi skrev kontrakt. Jag såg att de jobbade och allt såg bra ut.
Den 17 juni kom tingsrättens dom mot elva personer i eller i kretsen av Think Pink. I den över 600 sidor långa domen slår rätten fast att grova miljöbrott begåtts vid 19 av de 21 platser som omfattas av åtalet och att avfallshanteringen har ”i betydande omfattning varit bristfällig eller felaktig”.
Fem av de elva åtalade dömdes för grova miljöbrott och ytterligare fem personer dömdes för miljöbrott av normalgraden. En person frikändes. De nekar alla till brott.
Sju av de åtalade döms till fängelsestraff – varav Bella Nilsson, som i dag går under namnet Fariba Vancor, fick det längsta straffet på sex år. Enligt hennes advokat Jan Tibbling kommer domen att överklagas.
Men en rättegång kvarstår – då fyra av de åtalade även misstänks för ekonomisk brottslighet. Den domen väntas komma senare i år och efter det hoppas Georg Sjödal att skadestånden ska börja betalas ut.
– När den domen är klar så kanske det kan finns något i Think Pinks kassa att få ta del av. Men det är ju hundratals miljoner som behöver betalas ut, så det är orealistiskt att tro att det ska räcka till en liten entreprenör i Skaraborg, säger han.
– Men jag får klara det här. Jag har haft en bra verksamhet under åren, så nu får jag väl sota för mina dumma affärer. Jag har i alla fall inte tänkt att gå i konkurs.
