Supportrar ska tillåtas känna allt under en match, tycker insändarskribenten. Bild: MICHAEL ERICHSEN

Godhetsknarkandet på läktaren har gått för långt

Inte på någon arena har jag sett att det varit ett problem att det dyker upp en "hatramsa" då och då, skriver Alexander Ekstrand.

ANNONS

Ishockey är en känslofylld sport. Känslor på läktaren är en del av hela upplevelsen av att gå och kolla på ishockey. Som supporter så ska du tillåtas känna allt. Glädje, sorg, kärlek, till och med hat. När ditt lag ställs inför vad du upplever som orättvisa, eller motståndarlaget gör något som du tycker är avskyvärt, då ska du tillåtas känna och uttrycka de "fula känslorna".

I Scandinavium tillåts inte det här. Allt på grund av en supporterförening som heter Goa Gubbar, och som verkar ha gett sig bestämmanderätt över vad som ska få sjungas i arenan. Man får inte uttrycka sina känslor, då de är rädda för vad hat kan ställa till med.

ANNONS

Inte på någon arena har jag sett att det varit ett problem att det dyker upp en "hatramsa" då och då. Nu har de till och med börjat tysta ner folk som buar när motståndarlaget kommer in, man får inte bua under boxplay och inte skandera "ut med packet".

Deras godhetsknarkande går för långt och de skulle behöva rannsaka sig själva ordentligt.

Alexander Ekstrand

Läs mer
ANNONS