”Du är hedersgäst” stod det på broschyren inför Göteborgs 400-årsfirande. Alltså var alla inbjudna och välkomna. Härligt, jag vill vara med, tänker jag. Jag tar båten in, ett självklart val för en båttokig person som jag. Och i Frihamnen finns det ju hundratals meter kaj att förtöja vid. Inga problem, det löser jag. Vid Volvo Ocean Race hade man lagt ut flytbryggor, kanske finns de nu också. Men nej. Inga flytbryggor, bara hundratals meter kaj, tom kaj. Med stängsel för att man, även om man lyckades förtöja, inte skulle kunna ta sig in på festivalområdet.
Längst inne ligger en grön stuga med flytbryggor. Där ligger några båtar förtöjda och det finns plats för min båt också. Härligt. En kvinna springer ut och säger ”Schas, här kan du inte vara.” Alltså vänder jag ut ur Frihamnen och kör in i hamnbassängen innanför. Men nej, det får jag inte heller vara.
Men längre in, om styrbord (höger) finns några gamla pålar utanför en vassbevuxen gammal träskodd strandbank. Där kan jag lägga till och förtöjer i en påle, halvrutten men pålitlig.
Nu börjar snart symfonikerna, och jag känner viss desperation där jag plöjer mig fram genom den täta vassen. Jag kom in i det stora tältet precis när man hade börjat spela och njuter av arrangemanget som under Sissela Kyles ledning är riktigt bra. Så visst kände jag mig som en hedersgäst, så in i vassen välkommen!
Yngve Ernst
LÄS MER:Göteborgs Jubileumsfestival i bilder
LÄS MER:Jonathan Bengtsson genomlider sex timmar humor
LÄS MER:Maffig folkfest på Frihamnen när jubileumsfesten drog igång