Jonathan Bengtsson: Jonathan Bengtsson genomlider sex timmar humor

Kan man gå på för mycket humor? Jonathan Bengtsson går på sex timmar standup, dockteater och revy och blir milt sinnessjuk på Jubileumsfestivalen. Till slut är det Schyfferts skämt om äldre som knäcker honom.

ANNONS
|

För längesen levde en tyrann i gamla Grekland, kallad Phalaris. Denne herre lät vid ett tillfälle gjuta en ihålig tjur av brons, för att straffa lagbrytare i sitt rike. I tjurens mage placerade Phalaris meningsmotståndare, brödtjuvar och fickrunkare. Därefter tände hans soldater en brasa under avrättningsmaskinen, för att långsamt rosta de otrogna.

3 000 år senare står Peter Apelgren och begår göteborgsvitsar uppe på scen. Han talar om en kvinna och hennes ringmuskel. Det går inte bra. Kanske går det till och med åt helvete för den annars så utmärkta komikern.

Unga människor lämnar lokalen hand i hand. En man försöker övertyga sig själv om att det är roligt genom att skratta högt hela tiden, men slutar till sist.

ANNONS

De skriver skämt för folk som inte längre finns. De talar fortfarande om "jantelagen".

Vissa av oss har bevittnat sex långa timmars humor, och snart är kvällen över. Vi har fått se dockteater, Galenskaparna, Henrik Schyffert och Ina Lundström. Till sist står Peter Apelgren här, i keps och kavaj, och du vill verkligen inte ha mer nu. Du rostas i buken på en bronstjur.

Fredagen inleds på samma vis som den avslutas: i det förflutna. Galenskaparna var en gång Sveriges främsta humorgrupp. Fem minuter innan medlemmarna går på scen är publiken därför eggad. Små barn går runt och hjular över golvet. En gosse har en Spidermantröja med inbyggda magmuskler. Äldre kvinnor och män vänder sig redan mot spriten. De dricker vin ur stora, tunga glas och är känsligt parfymerade.

Genast blir en sak tydlig när Galenskaparna går upp. Dessa herrar kommer från en annan tid, vilket egentligen inte behöver betyda någonting alls. Att vara rolig har mycket lite med ålder att göra.

Men de skriver skämt för folk som inte längre finns. De talar fortfarande om "jantelagen". De sjunger fortfarande låtar som handlar om flickor under en filt i Madrid. Bitvis är Galenskaparna bra, men de kan också låta brutalt irrelevanta. Allting avslutas med "Man ska ha husvagn".

Gruppen Dockhumor gör då bättre ifrån sig. Bredvid mig sitter en klunga med berusade gossar och de gör allting ytterst trivsamt. De slungar ur sig skratt när dockan Birgitta går upp på scen, talar om trav och rökning. Detta är fyrtiofem utmärkta minuter.

ANNONS

Hon har lyckats överleva i en humorvärld, under nästan femtio år, som domineras av män med flammiga ansikten och dålig benstomme.

Men sedan inträder dessvärre Konstab. Deras föreställning består främst av en man som, på sydtysk brytning, tar sig igenom en manual om företagskultur. En melankoli börjar nu gripa mitt skelett. Jag märker att jag inte längre kan fokusera. Jag har av någon anledning rostad lök under min skjorta, min näsrygg är fuktig. Hjärnan känns nedsänkt i en tunna med ostkräm. Efter showen börjar jag nästan gråta till Helena Paparizous "Opa Opa", som spelas av kvällens DJ.

Men en halvtimme senare går sex komiker till upp på scen, för ytterligare två timmars humor. Man är nu försvarslös, på gott och ont. Ann Westin berör exempelvis djupt. Denna kvinna, som ibland kan påminna om två hoprullade jaguarer, har en ljuvlig ikväll. Hon har lyckats överleva i en humorvärld, under nästan femtio år, som domineras av män med flammiga ansikten och dålig benstomme. Hon är 67 år gammal, men går fortfarande inte att rubba.

Ina Lundström och Niklas Andersson uppträder, och imponerar ibland. Petrina Solange likaså. Henrik Schyffert drar ett uselt skämt om gamla människor på kalas, och min frontallob håller på att förvandlas till hummus. Samtidigt tycks mina skinkmuskler ge efter. Jag känner mig flat som en polarkaka över röven.

Så till sist kommer Apelgren upp på scen, men tycks inte ha förberett sig alls. Denne man säger ingenting om vart göteborgshumorn skall någonstans. Han berättar bara om var den har varit, och vart den aldrig borde gå igen. Är det värt att gå på sex timmars humor? Det är åtminstone upplysande.

ANNONS

LÄS MER:Tystnaden på Beyoncés konsert är underbar

LÄS MER:Recension: Semst ”Medelålderskris?” på Lisebergsteatern

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS