Under romartiden bekostade ofta förmögna näringsidkare bygget av vägar, teatrar, gladiatorspel och badhus i utbyte mot politiskt inflytande och folkligt anseende. Donationerna var kalkylerade investeringar. Det kostade en bra peng för stunden, men gav samtidigt ökade avkastningsmöjligheter samt arv till eftervärlden i form av namn och statyer.
Huruvida Elon Musk får en staty på Capitol Hill i Washington D.C om Donald Trump vinner valet vet jag inte, men jag skulle inte bli förvånad med tanke på hur hårt världens rikaste man har kampanjat för att få tillbaka landets 45:e president i Vita huset. Musk är dock långtifrån ensam bland Silicon Valleys tech-societet att hoppas på ett maktskifte.
Här erbjuder jag er tre ödmjuka och tänkbara förklaringar till varför vänsterlutande techmiljardärer valt att närma sig Donald Trump.
1: It’s the economy, stupid.
Förutom politiskt inkorrekta memes finns det inget Silicon Valley-miljardärer älskar så mycket som sänkta bolagsskatter och regellättnader för kryptovalutor. Donald Trump håller med.
Biden-administrationen har dessutom under de senaste fyra åren inlett flera utredningar om huruvida techjättar som Amazon, Google, Microsoft och Meta behöver brytas upp för att främja konkurrensen och minska risken för monopol. Om Kamala Harris väljs till president lär dessa utredningar fortsätta i oförminskad styrka, något som techledarna givetvis inte gillar.
En annan krass verklighet är att industriledningen i mångt och mycket förespråkar Trump eftersom hans politik anses vara mer gynnsam för techbolag. Två av USA:s främsta techinvesterare, Marc Andreessen och Ben Horowitz, har aviserat att de har lämnat sitt stöd för Demokraterna till förmån för Trump just eftersom hans politik gynnar bolag byggda på AI och blockkedjeteknik – två segment som deras investeringsfirma Andreessen & Horowitz investerat tungt i det senaste decenniet.
2: Konsten att helgardera sig
Föreställ dig att du är en företagsledare för ett bolag med flera stora kontrakt direkt med staten. Det stundar ett historiskt jämnt presidentval där den ena kandidaten troligen inte kommer ge ditt företag vare sig för- eller nackdelar oavsett vad du stöder, medan den andre kandidaten är öppet hämndlysten, lynnig, uppskattar tjänster- och gentjänster-kultur och hotar företagsledare med livstids fängelse.
Vilken kandidat väljer du?
Nu är det visserligen så att flera techgiganter som Metas Mark Zuckerberg, Apples Tim Cook och Alphabets (Google) Sundar Pichai inte har valt att öppet stödja Donald Trump, men samtliga har under de senaste månaderna ansträngt sig för att tina upp de tidigare bottenfrysta relationerna med den tidigare presidenten. Trump har även tidigare flörtat med idén att Mark Zuckerberg förtjänade att sitta i fängelse efter att Metas vd – likt en romersk patron – investerade i valinfrastruktur 2020 (vilket Trump menade var otillbörligt gynnande av Demokraterna). Det hindrade emellertid inte Zuckerberg från att säga att Trumps reaktion efter mordförsöket i Butler var det ”ballaste jag någonsin sett”. Zuckerberg har även enligt flera rapporter fört samtal med Trump under sommaren.
Analysen techledarna gör är att det är smartare att hålla samtliga linjer öppna, särskilt med tanke på att det finns en tydlig fördel med att inte finnas på en lynnig presidents svarta lista. Baksidan med detta är även mindre i årets val, eftersom att öppet stödja Donald Trump inte anses vara lika stigmatiserat som tidigare.
Den som tydligast valt det här spåret är Washington Post-ägaren och Amazon-grundaren Jeff Bezos. Bezos tog i veckan beslutet att tidningen Washington Posts ledarredaktion för första gången på decennier inte skulle ta ställning i presidentvalet. Utdaterat och oviktigt för utgången, argumenterade Bezos, vilket i sig är svårt att säga emot, om det inte vore för det faktumet att The Post tidigare ställt sig bakom såväl Clinton som Biden under Bezos ledning.
3: It’s the woke mind virus, stupid.
Techvärlden har i princip alltid dominerats av liberaler. Somliga är intresserade av tekniska landvinningar och tillväxt medan andra drömmer om absolut yttrandefrihet och en minimal stat. Bland förespråkarna till den senare sticker den så kallade Paypal-maffian ut, ledda av trion David Sacks, Peter Thiel och Elon Musk. Trion, eller triumviratet om ni tillåter mig fortsätta med mina Rom-referenser, sägs ha legat bakom utnämnandet av J.D Vance som Trumps vicepresidentkandidat, och har de senaste åren tagit allt mer högerradikala ställningar. En Trump-seger ligger alltså i linje med deras egna politiska övertygelser.
Till skillnad från Sacks och Thiel har Teslas vd Elon Musk ansetts vara en vänsterlutande centrist när det kommer till amerikansk politik. Under Trumps presidentskap hade herrarna inga problem att utbyta invektiv mot varandra, där Trump bland annat hånade Musks företag Tesla varpå att Musk kontrade med att kalla Trump för ”knäpp”.
Därefter har Elon Musks förändring varit dramatisk. 2022 köpte han Twitter för 44 miljarder dollar, och två år senare har värdet på affären rasat med 80 procent medan plattformen bytt namn till X och förvandlats till en kampanjmegafon åt Trump.
Musk har även startat en givarorganisation till Trump som varje dag fram till valet delar ut en miljon dollar till förutbestämda väljare som skrivit på en deklaration om att de stödjer yttrandefrihet samt rätten att bära vapen.
En Trump-vinst hade helt klart gynnat Elon Musk ekonomiskt, inte minst givet de många kontrakt flera av hans bolag har med den amerikanska staten. Trumps löfte om att höja tullarna ytterligare på kinesiska elbilar hade dessutom gynnat Elon Musks kärnverksamhet, Tesla. Samtidigt verkar Elon Musk engagemang för att motverka det ”woke mind virus” (ungefär: ”hjärnviruset politisk korrekthet”) som han menar tar över USA vara genuint.
Har de gjort läxan från romarna?
Spelar något av detta någon som helst roll? Svaret på det är sannolikt ja och nej. Att Jeff Bezos liberala morgontidning inte tar ställning för en kandidat har nog minimal påverkan, men man vore samtidigt oförsvarligt naiv om man inte trodde att plattformsägare har en betydande påverkan i det offentliga medvetandet – på gott och på ont.
Frågan är om techmiljardärerna har sina likar med sig. Förutom på gräddhyllan i Silicon Valley är stödet för Demokraterna fortsatt starkt, och Kamala Harris går mot en förkrossande seger i delstaten Kalifornien.
Häri finns det en läxa för techmiljardärerna att ta lärdom av. En stor anledning till varför de rika romarna valde att investera i offentligheten var för att vinna folkets stöd, vilket i sig agerade som skydd mot lynniga kejsare och ränksmidande konkurrenter.
För frågan är vem som tjänar vem. Just nu vinner såväl presidentkandidaten som techmiljardärerna på ett samarbete för att maximera bägge sidors makt och inflytande. Men relationers dynamik kan snabbt ändras. För att stävja de förmögna ryska oligarkernas maktambitioner fängslade Vladimir Putin potentiella konkurrenter och drev dem i exil. Oligarkerna som fick fortsätta med sina verksamheter gjorde det i utbyte mot underdånighet.
Nu är inte Donald Trump Vladimir Putin och USA är inte Ryssland, men politiska ledare världen över har en sak gemensamt: de vill sällan dela makten med andra. Utan skyddet av ett stort folkligt stöd finns det en betydande risk att techmiljardärerna växlar kortsiktig vinst mot långsiktig lydnad.
