Vi har läst och hört ledningens argument; ”En clown kan absolut dyka upp framöver men vi vill utveckla och bredda kulturutbudet på sjukhuset” flertalet gånger. Nu har liknande uttalanden även kommit från sjukhusets politiska styre. Ett sådant påstående är både nedvärderande och respektlöst mot en hel yrkeskår och tyder på en kunskapsbrist. I Sverige är vi drygt 70 sjukhusclowner i dag och vårt clownkonstarbete med svårt sjuka barn har vuxit fram genom praktiskt arbete på sjukhus, ihop med barnen, deras familjer och vårdpersonal. Det är en väl förankrad verksamhet bland sin målgrupp. Sjukhusclownen är inte vilken ”clown” som helst. Vår yrkeskunskap är att leta nycklar till lek och skratt hos de vi möter, framför allt hos dem där gnistan tappats bort.
Inte möjligt att välja
Ett annat citat från ledningen; ”Barnen kan då vara med och önska vem de vill träffa vid olika tillfällen”. Det kan säkert vara kul ifall man är upplagd för det. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det vi vet är att när man är liten och sjuk är det inte alltid önskvärt eller ens möjligt att kunna välja. Trygghet, närvaro och kontinuitet smäller högre då och det är precis det som vi på Clownkliniken byggt upp under åren. Det ligger i vår professionalitet att kunna avgöra vad den människa vi möter behöver, orkar med och vill. I clownens väsen finns en inneboende nyfikenhet på alla de träffar. Inget möte är det andra likt.
Vårt arbete bygger på improvisation och allmän clownkonst. Om vi hamnar hos ett fan av spiderman, så lär vi oss att skjuta osynliga spindeltrådar, eller om någon visar för oss att hen är prinsessa så behandlar vi personen med den kungliga glans som situationen kräver. Så gott vi kan, vi är ju ändå clowner.
Även om vi har ansvar för situationen är det är alltid barnet som har kontroll, som vet och som kan. Såvida inte de också förvandlas till clowner, och alla blir knasiga. Sjukhusclownerna blir till det som behövs just i stunden utan att för den skull tappa bort vilka de är, i Clownklinikens fall heter de Jonas, Sören, Glori, Zindy, Mattis eller Loppa. Alla clownerna har givetvis sin egen unika personlighet och humor som man lär känna. Det handlar om att skapa relationer som ibland sträcker sig över flera år.
När vi lyckas nå just de här barnen, där vi verkligen får jobba, blir vi ofta extra betydelsefulla
Genom erfarenhet vet vi att när livet blir för tungt är det inte ovanligt att ett barn stänger av yttervärlden och det blir svårt för de runt barnet att nå fram. Den svårigheten gäller förstås även för oss clowner. Det är då vi plockar fram vår nyckelknippa som efter alla dessa år är väldigt stor och börjar leta. Ibland hittar vi inte rätt men allt som oftast finns där en nyckel för kontakt. Kontinuiteten är här oerhört viktig, för ibland kan det ta tid men när dörren väl öppnats är det fler som kan komma in. När vi lyckas nå just de här barnen, där vi verkligen får jobba, blir vi ofta extra betydelsefulla. Ett sådant barn hade inte tackat ja till clownbesök om någon frågat dem innan de mött oss. Vi frågar också, men på vårt eget icke verbala clownvis som ger plats för ett mer komplext svar.
Och så var det ju det här med att jobba i par. I en clownduo. Det handlar om flera saker. Ibland är livet på sjukhus så tufft det inte finns ork eller utrymme att interagera, knappt titta. Då sker leken mellan clownerna, de skapar sin egen magiska värld och bjuder in att vara med utan krav på att interagera. Sakta men säkert bygger vi upp det förtroende som behövs, vi väntar in och skapar små subtila utrymmen för lek som barnet kan haka på när helst andan faller på.
Känner sig lyfta
En annan viktig aspekt med duoarbetet handlar om humor. I relationen mellan clownerna finns mycket igenkänning, skratt och bearbetning av att vara människa. Där ligger nog också hemligheten bakom varför så många vuxna också känner sig lyfta när vi möter dem och deras barn. Förutom tacksamhet och glädje över att se sitt barn eller sin patient vara barn igen ihop med clownerna, skapas också möjligheten att skratta åt och med sig själv.
Sjukhusclowneriet är inte vilket clowneri eller artisteri som helst och det är min absoluta övertygelse att vi behövs på sjukhus!
Maja Ringstad, verksamhetsledare på Clownkliniken
