Varför bor arkitekter själva i klassiskt vackra hus?

Med bestörtning läser jag Kajsa Söderströms debattartikel där hon ondgör sig över den lilla människans önskan om klassisk skönhet. För vems ärenden går Söderström egentligen när hon försvarar den omoderna modernismen? De stora byggbolagen gnuggar i alla fall händerna åt den relativism Kajsa ger prov på i sin debattartikel, skriver Michael Diamant, Arkitekturupproret.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Replik

18/3 Vill man bo i en bubbla av inbillad dåtid så finns redan Jakriborg

För det är just den modernistiska relativismen som gett dem fria händer, särskilt i tider av bostadsbrist, att bygga hur fult som helst. Vanliga människors klagan bemöts sedan med plattityder som att “smaken är som baken” eller att “många byggnader vi tycker om i dag ansågs fula förr”.

Nostalgisk får vi även höra är det sämsta man kan vara när det kommer till arkitektur och stadsplanering. Vi trodde att det rådde konsensus om att det är bra att människor börjar cykla och åka kollektivtrafik igen precis som förr. Även att kvartersstaden är bättre ur transport-, service- och miljösynpunkt, men ska vi ta Kajsa på orden så är det bil och satellitförorter som är framtiden.

ANNONS

Människans biologi

Vad är då vackert? I grund och botten är skönhet mer objektivt än subjektiv och har sina rötter i människans biologi. Den senaste neurovetenskapliga forskningen har identifierat vissa komplexa fraktalmönster som återfinns i naturen och i den klassiska arkitekturen som något majoriteten uppfattar som vackra. En lika viktig aspekt är den fysiska miljöns läsbarhet. Sedan människans uppkomst har det varit viktigt att snabbt kunna läsa av omgivningen samtidigt som hjärnan gillar när den blir stimulerad. Klassiska byggnader är logiskt uppbyggda med sockelparti, mellanvåning och takparti. Fönstersättningen är ordnad i delsymmetrier. Resultat är husfasader som hjärnan både uppfattar som harmoniska (lätta att läsa av) samtidigt som de är stimulerande.

Betyder det här då att arkitekturen ska fastna i ett evigt 1800-tal? Nej knappast. Arkitekturupporets önskan är att vi ska återgå till den klassiska traditionen, inte någon specifik klassisk stil. Denna tradition är mer av ett löst ramverk, tre tusen års erfarenhet och arkitekturfilosofi om hur en byggnad ska gestaltas och vilka ideal som gäller. Inom traditionen ryms ett oändligt antal stilar, olika men alla lika vackra. De förmedlar dessutom tidsideal samt platsens unika kultur och historia. Erfarenheten ska heller inte avfärdas och mängder med problem har uppstått i samtidsarkitekturen för att den frångått lokala byggtraditioner som tagit hänsyn till väder och nederbörd.

ANNONS

Arkitekturupporets önskan är att vi ska återgå till den klassiska traditionen, inte någon specifik klassisk stil

Slutligen måste vi bemöta Kajsas önskan att alla som inte vill ha modernism ska dra någon annanstans. Hon kanske skulle börja med att fråga sig varför arkitektkåren är så kraftigt överrepresenterade i klassiska miljöer (enligt branschtidningen arkitektens undersökning) och även till synes verkar i klassiska byggnader. Samma arkitekter som ritar modernism åt andra gör ett prioriterat val att bo klassiskt och undvika modernism. De är också synnerligen koncentrerade till vissa platser såsom Södermalm i Stockholm vilket tyder på att de gillar homogena bubblor fulla av nostalgi. Modernism som den skotske skulptören Alexander Stoddart uttryckte det, är något man gör mot andra.

Michael Diamant, Arkitekturupproret

ANNONS