Nostalgi är förrädiskt. Det är blandningen av stilar, den omväxlande urbana tapeten, som gör en stad till en stad. Vill man bo i en homogen bubbla av inbillad dåtid så finns redan Jakriborg. Flytta dit, skriver debattören.
Nostalgi är förrädiskt. Det är blandningen av stilar, den omväxlande urbana tapeten, som gör en stad till en stad. Vill man bo i en homogen bubbla av inbillad dåtid så finns redan Jakriborg. Flytta dit, skriver debattören. Bild: Martin Johansson

Vill man bo i en homogen bubbla av inbillad dåtid så finns redan Jakriborg

”Är detta Sveriges finaste nybygge?” basunerar Arkitekturupproret ut på Facebook och länkar till de nyuppförda husen i Steninge Slottsby. Husen i Steninge Slottsby ser ut som något som transporterats dit direkt från Disneyland eller någon mindre nogräknad filmstudio i Kalifornien. Det gör fysiskt ont att behöva titta på dem, skriver Kajsa Söderström, byggnadsingenjör.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag brukar hålla mig långt borta från allt som Arkitekturupproret ägnar sig åt, då min puls oundvikligen går upp så fort jag ser något som de framhåller som goda exempel på eftersträvansvärd arkitektur. Klickar man sig in på deras sida och bläddrar bland det de framhåller som ”god” arkitektur är det samma visa: Ekmansgatan 5 i Göteborg, nya bostadshus på Borgmästareplatsen i Kungsbacka och Fjällbo Park. Det är stelt, det är på låtsas, det är brist på idéer.

Stilen känns igen bland det som de högljudda anhängarna till Arkitekturupproret brukar gilla. De har en arkitektursmak som är som hämtad ur någon slags rosaskimrande, ickedefinierad dåtid. Arkitekturupproret efterfrågar vad de kallar en ”arkitektur i klassisk stil”. Vad denna ”klassiska stil” innebär har hittills ingen lyckats sätta fingret på vad det är, då deras så kallade goda exempel är ett hopkok av allt från jugend till barock, i en och samma byggnad. De vill ha något tryggt, något man känner igen. Men är det så fel då? Att hysa en önskan om vackra byggnader?

ANNONS

Vems smak

Det är här argumentationen börjar halta. Vem avgör vad som är vackert? Vems smak ska hållas som måttstock? Det tycks oftast glömmas bort att smak är något subjektivt och att vad som anses vara vackert förändras över tid. Att diskutera arkitektur på en nivå om ”fint” eller ”fult” leder ingenvart. I stället borde diskussionen handla om byggnadernas funktion, vad de tillför staden vi bor i och vilka värden de har. Alla tider har rätt att vara med och bygga sin stad, en rätt att vara med och manifestera sig i byggd form. Ägnar man sig åt arkitektur och stadsplanering är nostalgiker något av det sämsta man kan vara. Med det inte sagt att man i den samtida arkitekturen inte kan låna in stildrag från äldre tider (hej postmodernismen!), men att rita ett hus som låtsas vara något från sekelskiftet 1900 när det är byggt i dag? Det är som att be om en varböld i stadsrummet. För det spelar ingen roll hur goda intentioner man har som arkitekt i det läget, det kommer inte att se ut som ett hus från sekelskiftet 1900.

Vad är då god arkitektur? Det är arkitektur som vill något, som säger något om den tid vi lever i och som bidrar med värden vi kanske inte ens visste att vi saknade. Den får gärna överraska och tänka nytt, för generisk nyfunkis gör ju inte heller någon direkt glad. Den goda arkitekturen bidrar till det som Gunnar Asplund kallade för ”rummets regi”, den påverkar vårt förhållningssätt till staden och hur vi rör oss i den. Det handlar om komposition och väl viktade fasader. Om den är vacker eller inte är sekundärt, då vi alla tycker olika. Men i Arkitekturupprorets (och i vissa politikers..) värld så är det helt okej att förakta den här typen av kunskap, kunskapen om hur man åstadkommer den här typen av byggnader och stadsrum, eftersom att arkitekturen för dem enbart har ett värde: Det estetiska.

ANNONS

För det spelar ingen roll hur goda intentioner man har som arkitekt i det läget, det kommer inte att se ut som ett hus från sekelskiftet 1900

Arkitekturupproret påstår sig ofta företräda folkets vilja och smak. Folk vill ha ”klassisk” arkitektur brukar det heta. I februari ställdes frågan ”I vilken utsträckning tycker du att man ska bygga nya hus i klassisk stil?” till 1059 respondenter i Novus Sverigepanel och resultatet presenterades i Kulturnyheterna 6/3. 44 procent svarade att de i hög utsträckning ville det. Detta resultat kan ju ses som att Arkitekturupproret har helt rätt. Att de företräder folket. Så är det givetvis inte, eftersom att man fortfarande inte definierat vad denna ”klassiska stil” är. Ska det vara nationalromantik? Nyklassicism? Röda trähus med vita knutar? Nostalgi är förrädiskt. Det är blandningen av stilar, den omväxlande urbana tapeten, som gör en stad till en stad. Vill man bo i en homogen bubbla av inbillad dåtid så finns redan Jakriborg. Flytta dit.

Kajsa Söderström, byggnadsingenjör

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS