Replik
Smedjegatan, 11/11.
I en debattartikel menar Filip Laurits, Ola Nylander och Margareta Hallin att det nyligen beviljade bygglovet för hotell vid Smedjegatan 5 är ett hot mot Göteborgs kulturmiljö och ett exempel på flathet från byggnadsnämnd och stadsarkitekt. De menar att den gamla stadsplanen från 1866 för länge sedan borde ha ersatts med en ny som ger bättre skydd för de gamla husen. De gör även jämförelser med 60-talets rivningsraseri, och hävdar att stadsdelen är en hittills orörd del av staden, som nu riskerar förvandlas till oigenkännlighet.
Processen inför det aktuella bygglovet har pågått sedan 2015. Det stämmer att nuvarande fastighetsägare har sagt upp många av de tidigare hyresgästerna, bland annat konstnärer. Fastighetsägaren drivs givetvis av vinstintresse, precis som de flesta exploatörer gör.
Kompromiss nödvändig
Alternativet att ta fram en ny detaljplan, på det viset som författarna beskriver, skulle tyvärr kunna leda till ett stort skadeståndsanspråk i mångmiljonklassen. Exploatören kan argumentera att byggrätten begränsas, och att de ska ha ersättning för detta. Stadsbyggnadskontoret kan däremot hävda påverkan på stadsbild och kulturmiljö, vilket vi också har gjort i detta fall och med viss framgång.
För att undvika en rättsprocess med osäker utgång och risk för omfattande skadestånd, valde vi att i samförstånd med fastighetsägaren komma fram till en lösning
För att undvika en rättsprocess med osäker utgång och risk för omfattande skadestånd, valde vi att i samförstånd med fastighetsägaren komma fram till en lösning. Exploatören tog efter ett stort antal möten fram ett förslag på en kompromiss. Detta förslag antogs av byggnadsnämnden tidigare i höst.
En ständig utveckling
Förslaget är högre än ursprunglig bebyggelse och de översta våningarna är synliga i begränsad utsträckning. Bostadsrättsföreningen som är granne mot norr hade dock inga invändningar.
Höjningar av bebyggelsen har skett i alla tider i Göteborg, kvarter för kvarter, en eller ett par våningar i taget
Höjningar av bebyggelsen har skett i alla tider i Göteborg, kvarter för kvarter, en eller ett par våningar i taget. Västra Nordstaden är inget undantag. Detta är ju del av stadens dynamiska utveckling, till skillnad mot de storskaliga rivningarna under 1960-talet. En stad ändrar ständigt karaktär och användning, det är svåra ställningstaganden vad vi kan och ska bevara. Vi kan inte bo i ett museum, men vi får heller inte tappa kontakten med historien.
Henrik Kant, stadsbyggnadsdirektör, Göteborgs stad
Björn Siesjö, stadsarkitekt, Göteborgs stad