Slutreplik
10/5 Att mota bort härjiga ungdomsgäng från Nordstan är inte rasism
4/5 Kränkande och rasistiskt att använda ljudskrämmor i Nordstan
Horntvedt hävdar att användningen av ljudskrämmor mot ”stökiga ungdomsgäng” inte är kränkande för deras personliga integritet. Man undrar dock hur denna övertygelse kan ses som förenlig med det rättssamhället som han verkar förespråka. En aspekt av rättssamhället är faktiskt att garantera grundläggande rättigheter till alla, ja, inklusive de som begår brott.
Att tänka att det är acceptabelt att avvika från det rättssamhället för att bekämpa kriminalitet är att tänka som en fascist och skulle kunna leda vårt samhälle mot en farlig utveckling. Horntvedt, såsom många av de som kommenterade min förra insändare, faller dessutom i ett argumentationsfel som brukar kallas för ”halmdocka”.
Moralisk brist
Mitt huvudsyfte är inte att demonisera säkerhetspersonalens och ordningsvakternas arbete genom att anklaga dem för rasism, utan att försöka placera problemet i ett större sammanhang. Horntvedt utgår ifrån en gammaldags klassisk-liberal världsbild där endast individer existerar och där, viktigaste av allt, kriminalitet är effekten av en individuell (eller ”familjebaserad"?) moralisk brist precis som ”individuell rasism”.
Den uppfattning jag försökte lägga fram i min artikel är däremot annorlunda: kriminaliteten finns, men det är ett symptom på klassamhället och förtrycket mot samhällets utsatta, som rätt hävdat av Haris Agic i en text här i GP. Ljudskrämmor kan då ses som tecken på ”strukturell rasism”: det betyder att samhället är uppbyggt på ett sätt som skapar och upprätthåller segregerande mekanismer (tillskriva varenda medlem en specifik mental, symbolisk såsom fysisk plats). Strukturell rasism beror inte på några enstaka ”onda” individer, men på ett system (en uppsättning av normer, traditioner, politiska beslut, materiella villkor och konkreta möjligheter).
Därför kan ett socialt problem helt enkelt inte reduceras till en kortsiktig säkerhetsåtgärd som bland annat bara skulle flytta problemet någon annanstans
Ojämlikheten i Sverige har under de senaste åren ökat som aldrig förr och det är inte omöjligt att tänka sig att detta har varit orsaken till en ökad kriminalitet. Att Sverige skulle vara bland de länderna som mest aktivt lyckas med integration, framstår som en ren lögn. Därför kan ett socialt problem helt enkelt inte reduceras till en kortsiktig säkerhetsåtgärd som bland annat bara skulle flytta problemet någon annanstans. Det svaret kan bara ligga i långsiktiga, politiska, ekonomiska och sociala förebyggande åtgärder.
Matteo Iammarrone, doktorand Göteborgs universitet