I EU:s utrikespolitiska verktygslåda finns sanktioner, det vill säga möjligheten att straffa de som bryter mot mänskliga rättigheter. Den iranska regimen har sedan länge passerat den gränsen. Man inte bara negligera allas rätt till tanke- och yttrandefrihet, utan regimen fängslar, torterar och mördar meningsmotståndare och de som inte följer moralpolisens absurda påbud. Jina Mahsa Amini mördades för att hon bar sin slöja på ”fel sätt”. Dessa förövare behöver straffas med de hårdaste sanktioner som EU har i sin verktygslåda. EU måste våga inkludera Irans högste ledare Ali Khamenei, president Ebrahim Raisi och riksåklagare Mohammad Jafar Montazeri i sanktionslistan.
Kristdemokraterna var först i både Europaparlamentet och Riksdagen med att föreslå att det Islamiska revolutionsgardet (IRGC) ska listas som terroristorganisation. Den islamistiska paramilitära elitstyrkan IRGC har en central roll i våldet mot protesterna i Iran. Den iranska regimen vägrar lyssna på de folkliga protesterna, i stället har den beordrat IRGC att slå ner protesterna till varje pris. Att terrorstämpla gardet skulle möjliggöra hårdare sanktioner och att strypa inkomsterna för denna demoniska organisation.
Avbryta förhandlingarna
EU:s Iranpolitik måste vara konsekvent. Det är vare sig seriöst eller trovärdigt att å ena sidan införa sanktioner som straff för regimens hemska brott mot sina medborgare, men å andra sidan förhandla om ett kärnteknikavtal som innebär sanktionslättnader. Jag tycker att EU nu officiellt måste avbryta de naiva förhandlingarna om en ny överenskommelse om Irans kärnteknikprogram. EU borde inte sitta vid något förhandlingsbord med den iranska regimen samtidigt som regimen torterar och mördar sitt eget folk. De håller dessutom EU-medborgare gisslan som brickor i ett helvetiskt spel. Iran håller oskyldiga EU-medborgare som gisslan för att kunna tvinga EU-länder att släppa regimtrogna iranier som sitter fängslade i Europa. Bland de oskyldiga EU-medborgare som Iran håller gisslan i sina hemska fängelser finns flera svenskar: forskaren Ahmadreza Djalali och EU-tjänstemannen Johan Floderus. Om EU sitter vid förhandlingsbordet skänker det legitimitet till den iranska regimen. Skulle EU dessutom gå med på ett avtal som innebär sanktionslättnader skulle det oundvikligen användas i propagandasyften.
Att ena dagen fördöma i ordalag, för att nästa dag belöna i handling, det duger inte. Kvinnorna i Iran förtjänar att EU agerar mer aktivt, mer konsekvent och betydligt hårdare mot Iran. Ettårsdagen kan bli en nystart: tiden för en ny Iranpolitik är här.
David Lega (KD), Europaparlamentariker i utrikesutskottet och EPP-gruppens talesperson för Iran
