Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det kollektiva våldet i hederns namn ska kunna identifieras och förebyggas i en demokrati, skriver debattörerna.
Det kollektiva våldet i hederns namn ska kunna identifieras och förebyggas i en demokrati, skriver debattörerna.

Lagen om barnfridsbrott måste omfatta hedersutsatta

Den nya lagen om ”Barn som bevittnar brott” är ett steg i rätt riktning. Men det räcker inte enbart med fina ord. Nu behövs det extra krafttag så att de barn som bevittnar hedersvåld också inkluderas i författningen, skriver Maria Rashidi, Elisabet Omsén och Samiran Ishak.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Fredagen den 19 september 1997 utsattes en ung kvinna, Maria Rashidi, för en syraattack riktad mot hennes ansikte. Attacken var beställd av exmaken som inte kunde tolerera att hon ville skilja sig och att hon vägrade bära slöja som kyska kvinnor ska. Makens intolerans mot kvinnors självständighet var stark förankrad inte bara i släktens traditioner, utan också i det gamla hemlandets lagstadgade kyskhetskultur.

Det fysiska våldet, många gånger bevittnat av barnen som växer upp i en kontext av hederskulturella normer, uppmuntras eller sanktioneras inte sällan av släkten. Att pappa slår är inte för att han hatar mamman till sina barn. Slagen är i all ”välmening”, i uppfostringssyfte då han inte ser sig ha något annat val än att straffa henne för att hon trotsar kyskhetsetiken. Så har hans far, farfar och farfars far gjort i generationer för att bevara släktens heder. Det kan vara så att maken egentligen älskar sin fru men tvingas, mer eller mindre, att prioritera släktens goda rykte. Med det fysiska våldet visar pappan tidigt för sina barn att familjens heder kommer före respekten till sin hustru. Kvinnan.

Den onda cirkeln

När barn i en hederskontext bevittnar brottsliga handlingar (vilka alltså i många fall också stöds av släkten) måste den onda cirkeln brytas. Det gäller att nå papporna som genom hot och våld visar på kvinnors underordning. Lika viktigt är det att nå mammorna som uppfostrar döttrarna, i vissa fall genom hot om våld, till att förbli oskulder till på bröllopsnatten. Barn som indoktrineras, barn som bärare av kyskhetsetiken och som uppfostras att föra hedersnormerna vidare till nästa generation måste tidigt uppmärksammas.

Det kan vara så att maken egentligen älskar sin fru men tvingas, mer eller mindre, att prioritera släktens goda rykte.

Våldet mot kvinnor och barn har ökat lavinartat under pandemin. Bakom statistiken gömmer sig barnen. Från första juli gäller den nya lagen ”Barn som bevittnar brott” vilket innebär att förövaren kan dömas till fängelse när barnen har sett eller hört våld i nära relation. Barnen ska betraktas som brottsoffer och brottet rubriceras som barnfridsbrott. Det ska kunna ge upp till fyra års fängelse.

Ämnet sex och samlevnad, ska vara obligatorisk

Det är ett framsteg. Men lagen bör också omsättas i praktiken och inkludera de barn som växer upp i en hederskontext. Det kollektiva våldet i hederns namn ska kunna identifieras och förebyggas i en demokrati. Därför vill vi föreslå att:

• Frågor om hederskulturer ska inkluderas i sex- och samlevnadskunskapen i skolor, dock inte bakom föräldrarnas rygg. Föräldrarna ska vara välinformerade om att deras barn i skolan lär sig att hedersnormer och oskuldskontroller inte är acceptabla i en demokrati.

• Samhällsorientering, inklusive ämnet sex och samlevnad, ska vara obligatorisk för alla nyanlända.

• Introducera ett samhällskontrakt för nyanlända om en ovillkorlig respekt för grundläggande mänskliga rättigheter, så som flickors rätt till sina kärleksrelationer oberoende av äktenskap, etnisk- och könstillhörighet. Detta för att bland annat flyktingar ofta kommer från länder där kvinnors sexualitet är en ”statlig angelägenhet”, som författaren Leila Slimani beskriver det. Föräktenskaplig kärlek och homosexualitet ses som kriminella handlingar, till exempel inom sharia.

Nya åtgärder

Behovet av ett samhällskontrakt påtalades först av författaren Eva Moberg och det har Nätverket mot hedersrelaterat våld presenterat för alla integrations- och jämställdhetsansvariga statsråd sedan många år. Utan resultat.

Dock är det nog så som Maria Rashidi sa: ”Hade min exmake blivit delgiven ett samhällskontrakt med sådana villkor för att få stanna i Sverige så hade han varit hederlig nog och hade återvänt till hemlandet och sannolikt hade jag då undkommit det fasansfulla mordförsöket”.

I dag är det av yttersta vikt att den nya lagen tillämpas och följs upp, också med nya åtgärder. När lagen inte efterlevs leder det till att allt för många inte tar rättsväsendet på allvar och att nästa generation tvingas växa upp med att bevittna hedersbrott.

Det får inte bli som med kvinnlig könsstympning som i princip är straffbart sedan 1982 men i praktiken inte gjort något skillnad: av de uppskattningsvis 38 000 flickor som enligt Socialstyrelsen är stympade finns det bara tre (!) domar.

Maria Rashidi, ordförande för föreningen Kvinnors Rätt

Elisabet Omsén, författare av ”Bränd frihet”

Samiran Ishak, styrelseledamot för Nätverket mot hedersrelaterat våld

LÄS MER: Att blunda för hedersvåldet är ett svek mot utsatta barn

LÄS MER: Kraftig ökning av rapporter om våld i nära relationer i Göteborg

LÄS MER: Vi måste göra mer för att bekämpa hedersförtrycket

LÄS MER: KD föreslår trygghetspaket för hotade kvinnor