Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Låt oss lära av historien och agera omdömesgillt utifrån väl avvägda beslut när nu kursen sätts för Göteborgs fortsatta expansion, skriver debattören. Bild: Visionsbild: White arkitekter
Låt oss lära av historien och agera omdömesgillt utifrån väl avvägda beslut när nu kursen sätts för Göteborgs fortsatta expansion, skriver debattören. Bild: Visionsbild: White arkitekter

Låt inte nya Backaplan bli ett dystopiskt förortscentrum

För mig är Framtidens Backaplan ett obegripligt högriskprojekt, skriver Torbjörn Lindstedt, platsutvecklare och kulturarvsspecialist.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Under sista mötet för 2021 beslutade byggnadsnämnden att låta detaljplan 2 för Framtidens Backaplan gå ut på samråd. Målformuleringarna om hur Hisingen skall fortsätta knytas ihop med innerstaden är ambitiösa, och än så länge har staden lyckats väl med att förverkliga dem. Vi göteborgare är över lag väldigt nöjda med hur särskilt Norra Älvstranden har utvecklats. Men menar staden verkligen allvar med att låta planförslaget Framtidens Backaplan gå ut på samråd?

LÄS MER: Här är nya jätteplanen för Backaplan

Själv satte jag morgonkaffet i vrångstrupen när jag första gången såg visionsbilderna av de planerade megastrukturerna. Jag associerar dem omöjligen till det vi allmänt avser med begreppet ’kvartersstad’, snarare till ett ’förortscentrum’ i ett miljonprogram, fast i dystopiskt kolossalformat som man framför allt känner igen från asiatiska storstäder.

Monoton rätvinklig struktur

Kritiken mot miljonprogrammet gäller främst dess överväldigande skala och dess monotont repetitiva, rätvinkliga struktur. När nu Göteborg skall växa norrut frågar jag mig hur det är möjligt att staden väljer att upprepa miljonprogrammets misstag. Byggnaderna i Framtidens Backaplan är med sina upp till 21 våningar till och med väsentligt högre än samtliga våra svenska miljonprogram. Exploateringsgraden i projektet är så hög att man inte lyckas räkna hem dagsljusstudierna utan att behöva tillämpa undantagsmöjligheten att bedöma bebyggelsen som helhet i stället för varje enskild lägenhet. Jag har ingen avsikt att försvara miljonprogrammet men då var i alla fall dagsljuskravet inte förhandlingsbart.

LÄS MER: De tar över McDonalds lokal på Backaplan

När jämförelser gjorts med Frölunda torgs storskalighet replikerar stadsbyggnadskontoret att en avgörande skillnad är att Framtidens Backaplan har kvartersstruktur till skillnad från Frölundas friliggande punkt- och lamellhus. Det stämmer, men precis som miljonprogrammet har Backaplan en nästan helt rätvinklig plan och de kolossala byggnadsvolymerna är lika monotont repetitiva och oartikulerade som miljonprogrammens byggnader.

Långt före rekordårens byggande och dess efterföljande kritik, kritiserade den österrikiske arkitekten Camillo Sitte staden Paris för dess snörräta rutnätsplan med liknande argument: Monotont, repetitivt och prefabricerat.

Albert Lilienberg, stadsbyggnadschef i Göteborg 1907–27 var influerad av österrikarens idéer om en variationsrik stadsupplevelse i arbetet med de stadsdelar som vi är mest stolta över i Göteborg i dag: Bagaregården, Brämaregården, Landala egnahem, Kungsladugård, Kålltorp, Änggården och Örgryte. Gemensamt för dem är organiskt böljande kvartersstrukturer med ljusa, grönskande platsbildningar och högst fem våningar.

De lärdomar vi drar av ny stadsbebyggelse i Stockholm är just att tät, hög kvartersstad inte lämpar sig särskilt väl på våra breddgrader där soltimmar är en bristvara.

Höga kvarter

Det är alltså inte kvarterstadsprincipen jag ställer mig frågande till, utan det faktum att kvarteren i Framtidens Backaplan är så höga att de faktiskt inte ryms inom kvartersstadens typologi. De höga kvarteren överskuggar också bokstavligen de parker och gårdsrum som planen innehåller, och som stadsbyggnadskontoret framhåller som attraktorer i området. Kommer planens ”grönytor” verkligen att nås av tillräckligt solljus för att överhuvudtaget möjliggöra grönska? De lärdomar vi drar av ny stadsbebyggelse i Stockholm är just att hög kvartersstad inte lämpar sig särskilt väl på våra breddgrader där soltimmar är en bristvara.

LÄS MER: En vacker stad måste få kosta

Vidare frågar jag mig om det är lämpligt att ett stadsbyggnadsexperiment med kvarter i kolossalskala görs på just Hisingen, som redan är belastat av flera rekordårsprojekt. Visserligen är det symptomatiskt att det är just här och inte i Nya Hovås som en kolossalexploatering jobbas fram, eftersom risken för överklagan generellt är mindre i områden med lägre fastighetsvärden. Men har staden ingen tanke på den uppenbara risken för ytterligare segregation i takt med att kolossalstrukturerna på Backaplan växer fram?

Oattraktiva alternativ

Som motiv till att exploatera hårdare än vad som någonsin gjorts tidigare i Göteborg uppges att det krävs för att bilda underlag till den service som Framtidens Backaplan avses innehålla. Jag ifrågasätter inte den matematiken. Däremot ifrågasätter jag avvägningen mellan exploateringsgrad och attraktivitet. Hur säkerställs att folk väljer kolossalkvarteren på Backaplan framför normal nyproduktion i andra lägen? Vi är väl medvetna om att miljonprogrammen generellt inte är förstahandsval för bostadssökande, utan fungerar som tillfälliga bostäder i väntan på mer attraktiva alternativ.

För mig är Framtidens Backaplan ett obegripligt högriskprojekt. Det är därför med besvikelse och avundsjuka som jag ser hur Helsingborg hanterar ett motsvarande stadsutvecklingsprojekt. Med hjälp av ännu en Bomässa, H22, och med höga ambitioner bygger Helsingborg ihop innerstaden med stadens södra del på andra sidan hamnen.

Göteborg är en port mot världen. Av tradition är vi vana att lyfta blicken mot horisonten och sätta segel mot nya farvatten.

Göteborg är en port mot världen. Av tradition är vi vana att lyfta blicken mot horisonten och sätta segel mot nya farvatten. Vi är dock inte valfångare, som för största möjliga profit kastar oss ut oavsett väderförhållanden. Låt oss lära av historien och agera omdömesgillt utifrån väl avvägda beslut när nu kursen sätts för Göteborgs fortsatta expansion.

Torbjörn Lindstedt, platsutvecklare och kulturarvsspecialist

LÄS MER: Arkitektonisk kvalitet är viktigare än stil