För det första finns det en djupt mänsklig och moralisk förpliktelse i att människor ska kunna få bra sjukvård och leva länge, kunna leva ett värdigt liv på äldre dar liksom kunna få en bra start i livet när man är ung.
För det andra finns det för vår ställning som välfärdsnation avgörande skäl att reformera och förändra vår sjukvård, äldreomsorg och skola. Välstånd förutsätter arbete, kunskaper och en god förvaltning av resurser. Det är inte acceptabelt att människor går sjukskrivna i brist på vård, kanske måste förtidspensioneras på grund av bristande vård eller får börja livet med en skola som för dem in i utanförskap i stället för att föra dem in i samhället.
Behov av nytänkande
Det tredje skälet till behovet av nytänkande och förändring är att nuvarande system inte fungerar i den bemärkelsen att de resurser som tillförs inte i motsvarande mån leder till bättre verksamhet. Sverige är ett land som avdelar en stor del av sina resurser till skattefinansierad välfärd men en stor del av dem går in i byråkratiska system utan att det kommer ut ökad välfärd.
Det är förunderligt att så många tror att samma problem som har följt oss i decennier, som under decennier har bekämpats med ökade resurser utan att det löst problemen, nu skulle kunna lösas genom ännu mer ökade utgifter.
Det är svårt att jämföra med andra länder eftersom andra länder har andra system och har utformat dem på sätt som gör det svårt att jämföra. Men om vi i Sverige har fler läkare än de flesta andra länder, men likväl längre köer, kan det bero på att man i andra länder är bättre på att frigöra läkarens tid. Om man inte tror att det är sjukvårdens personal som det är fel på finns det uppenbarligen brister i systemen.
I dag är en stor del av öppenvården privat och den har bidragit till att korta köer
Motsvarande kan sägas om den svenska skolan. Den har fått olika riktade bidrag i miljardklassen gång efter gång men problemen kvarstår. I grunden beror det på att lärarna inte kan spela den roll som lärare bör få göra, att de inte får den vidareutbildning och de olika karriärmöjligheter som krävs men självfallet också på att rekryteringen inte fyller de krav som gör att läraren står i centrum och att vi inte uppmuntrar dem med bäst förutsättningar att bli och kvarstå som lärare.
Under de senaste trettio åren har vi fått se en förändring som drivit fram förändringar och en utveckling som inte hämmats av den offentliga maktens vilja att kontrollera den enskilda verksamheten.
I dag är en stor del av öppenvården privat och den har bidragit till att korta köer. Mellan tjugo och tjugofem procent av äldreomsorgen är privat. Femton procent av landets elever går i fristående skolor. Gemensamt för alla dessa verksamheter är att de fungerar väl, utnyttjar mindre skatteresurser än de motsvarande offentliga bland annat genom att de inte kan gå med underskott och att människor själva har valt dem.
Ideologisk motvilja
De privata verksamheterna har också det gemensamt att de genom konkurrens har bidragit till att förändra sjukvård, äldreomsorg och skola som sådan. Trots att människor har valt som de gjort, och trots att den privata välfärden vuxit fram genom sin kvalitet har debatten om den privata välfärdens verksamheter sällan präglats av verklighet och fakta utan av ideologisk motvilja och fördomar.
– Mitt under pandemins kris förklarade en ledande kulturdebattör att spridningen av covid bland äldre berodde på de privata äldreboendenas slapphet och likgiltighet inför sina boenden, och så visade det sig att skillnaden, som var liten, pekade i andra riktningen.
– De fristående skolorna har anklagats för glädjebetyg och så visar det sig att vi har en betygsglidning mellan alla skolor, fristående liksom kommunala, och att skillnaden just mellan de fristående och de kommunala är i det närmaste försumbar sett till skillnaderna mellan skolor oavsett huvudman.
– Den privata sjukvården anklagas för att ge patienterna en högre tillgänglighet, i stället för långa köer, vilket av vänstern sägs underminera den offentliga sjukvården, och så visar det sig att det handlar om tillgänglighet som är normal i andra europeiska länder och som leder till att köerna till de allra flesta diagnoser är kortare i de regioner som har en större mångfald samtidigt som den avancerade sjukvården kan fokusera på sitt uppdrag.
Ständigt förbättra
En ny reformagenda för välfärd måste ta sikte på att den offentliga strukturens geografiska och administrativa gränser ska betyda mindre och kvalitet mer. Sjukvård, skola och förskola behöver få utveckla bästa möjliga verksamheter och mångfalden ska ge oss möjligheter att jämföra och ständigt förbättra. Människor ska ha makt över sin egen välfärd. Det är dags för medborgarna att få återta kontrollen över sina liv. Det är demokrati när den är som bäst och det ger den bästa välfärden.
Gunnar Hökmark, ordförande i Valfrihetskommissionen och internationell rådgivare Kreab
LÄS MER:Läkare och riskkapitalister – de äger din vårdcentral
LÄS MER:Privata sjukvårdsförsäkringar är en ovärdig gräddfil för de friskaste