Det är därför så svårt att förhålla sig till allt girl core i mina flöden. Flickigheten har förvandlats till något nytt, till ett stream of consciousness av I’m just a girl, girl dinner och rosetter. Algoritmerna visar relaterbart content om hur det är att vara en dum och ledsen tjej i vår samtid.
Tänk Sofia Coppola. Tänk estetiken av vackra, honungsblonda, ledsna systrar som begår kollektivt självmord i hennes film The Virgin Suicides. Vi klär oss i ballet flats, vi flätar våra långa hår. Vårt spirit animal är Bambi. Vi skrattar åt memes om hur vi dumma tjejer är beroende av våra pojkvänner för de mest simpla av uppgifter.
På Instagram skapas moderna marknadsförmedlade gemenskaper. Det är där vi tillbringar vår tid. Dumma tjejers arketyp har en integrerande funktion. Den för oss samman, låter oss tillsammans reproducera våra jag och den rosa kapitalismen. Snälla, låt mig bli en del av och totalt integreras med den fria marknaden.
Mindre verkligt
Flickigheten är performativ. Det är ett skimrande sätt att passivisera sig själv. Jag vill se en likasinnad dum tjej knyta små, små rosetter. Rosetter som kan dekorera vad som helst och göra allt lite lättare, lite mindre verkligt.
Jag har också rosetter knutna i mina flätor.
Kanske är flickigheten en motvåg mot girl boss-doktrinen, prestationssamhället, kapitalismen, kalla det vad ni vill. Vi slutar att vara Elle Woods, känd som söt tjej och girl boss, i Legally blonde. En karaktär som må väcka associationer till dum och naiv, men det rosa skenet bedrar. Woods orkar allt och tar sig igenom allt. Som nydumpad tar hon sig in på samma juristutbildning som sitt ex, som hon målmedvetet ska vinna tillbaka (men som hon såklart sedan inser att hon är överlägsen). Elle Woods är inte hysterisk, hon är en fucking queen.
Men vi har synat att girl-bossigheten inte leder någonvart. Att skiten är densamma ändå, oavsett om vi orkar allt eller inte. Så vi provar något nytt.
Det finns många sätt att vara motsatsen till duktig tjej på. Lättare sätt att få vara tjej på. En dum tjej som inte orkar så mycket, som inte vill så mycket. Och med dum tjej menar jag en tjej som inte orkar med ansvar, över sig själv eller någon annan. En dålig person som bara vill leva.
Jag älskar att vara totalt hjälplös, bortkommen
Det enda jag vet är att flickigheten är en motståndshandling och kapitulation i ett. Det är irrationellt och samtidigt fullt logiskt. Och jag vet att det är allt annat än politiskt.
Jag älskar att vara totalt hjälplös, bortkommen. Utan någon förankring i det praktiska. Att inte veta saker som hur man borrar upp en hylla, deklarerar eller uppdaterar datorn. Jag borde inte veta. Snälla, låt mig slippa ansvar. Jag är bara en tjej. Hyperflickigheten bedövar. Folkets opium, fast för tjejer.
Nellie Johansson, masterexamen i statsvetenskap