Slutreplik
4/4 Kvalitetsbrister uppstår inte av överskott i verksamheten
27/3 För HVB-hem lönar det sig att vara inkompetent
Titti Lilja vill flytta fokus. Bort från min kritik att vissa HVB-hem inom Humana gör extrema vinster i kombination med extremt låga personalkostnader. Till att Humanas totala omsorgsverksamhet har en mer måttlig vinstnivå - mellan 7 och 9 procent. Då har alla verksamheter, några med överskott och några med underskott, räknats ihop. I kronor räknat har koncernens rörelseresultat varit över 300 miljoner kronor per år varje år sedan 2015.
Men det som behöver diskuteras är inte vinstens storlek, utan hur den uppkommer. I mitt debattinlägg fokuserade jag på när enskilda HVB-hem gör vinst genom låga personalkostnader. Jag skrev att det är en lönsam form av inkompetens: det hem som inte lyckas anställa tillräckligt med personal får ändå full betalning, och kan därför göra stora vinster. Men det är okej att Titti Lilja vill byta ämne. Vad innebär det då att vissa hem gör stora överskott medan andra i samma koncern gör underskott? Låt oss tänka igenom saken.
Tvingats lägga ner
Om Humana inte hade varit en koncern, utan varje HVB-hem hade fått klara sig själv, hade de hem som gjort underskott tvingats lägga ner även om de haft god kvalitet. De hem som gjort stora överskott, till exempel genom att ha för lite personal, hade klarat sig bra ekonomiskt. Titti Lilja påpekar att placerande kommuner förr eller senare skulle sluta placera barn där. Det har hon förhoppningsvis rätt i. Med andra ord hade hem med både mycket och lite personal varit mindre stabila.
Koncernstrukturen gör att lönsamma och olönsamma HVB-hem skyddar varandra. Är detta bra eller dåligt?
Det är bra för Humana. Deras affärsmodell blir stabil. Fasaden hålls uppe och kan beskrivas som måttliga överskott som återinvesteras i verksamheten, precis som Titti Lilja gör i sin replik.
Det här är inte att återinvestera, det är att åsidosätta de omsorgsplaner som gäller för placerade barn
En rakare beskrivning är att Humanas marknadsandel hålls uppe genom att skattemedel för vissa barns omsorg flyttas över dels till andra barns omsorg, dels till vinst. Det här är inte att återinvestera, det är att åsidosätta de omsorgsplaner som gäller för placerade barn.
Humana tjänar pengar på upplägget, men det är inte de som skrivit reglerna. Det är det offentliga Sverige som sedan 1980-talet har trappat ner sina försök att driva god omsorg i egen regi. Ansvaret för förändring vilar därför inte på Humana, utan på Sveriges kommuner, regering och myndigheter.
Åsa Plesner Doktorand i företagsekonomi på Stockholms universitet och grundare av Tankesmedjan Balans