De stora vinstmarginalerna är något som företagets talesperson “inte känner igen”. I stället förklarar företaget med att saker “har brustit på ett eller annat sätt”. Det är ovanligt att ett företag förklarar att deras vinst beror på att de har misslyckats. Men det finns anledning att ta Humana på allvar här. Deras höga vinster på vissa boenden kan bero på ren inkompetens. Det är nämligen så att i HVB-branschen kan det löna sig att misslyckas med sitt uppdrag.
Privata företag som Humana omfattas inte av offentlighetsprincipen. Det går därför inte för oss medborgare att informera oss om hur de har “brustit på ett eller annat sätt” genom att följa deras egna analyser och åtgärdsplaner. Det skulle vi ha kunnat göra om de drevs offentligt. Men i media har medarbetare berättat om att bemanningen på dotterbolaget Plateas hem varit långt under behoven. De här behoven avgörs inte av HVB:t självt, utan av socialtjänsten - som också betalar fullt ut för dem.
Placeras efter utredning
Även om ett HVB drivs privat, så är det offentliga djupt inblandat i verksamheten. Barn och unga placeras på HVB efter utredning och beslut från socialtjänsten. Det är den utredningen som ska klargöra vilka insatser personen behöver, och därmed vad det ska få kosta. Det dagliga arbetet med att schemalägga och arbetsleda personal sköts däremot av företaget. Här öppnar sig en fallucka. ”Vi kunde få papper från socialen om att det skulle vara två personal på ett barn men i stället kunde det vara en personal på två barn”, berättar en före detta Platea-anställd för SVT.
Det finns alltså skäl att tro att Plateas höga vinster helt enkelt beror på att de haft för lite personal i förhållande till de uppdrag de åtagit sig att sköta. Att de varit inkompetenta arbetsgivare vad gäller att hitta och behålla personal. Deras egna årsredovisningar stärker den tesen: de senaste tre åren har de haft personalkostnader på under 50 procent av intäkterna. Det är anmärkningsvärt för en verksamhet vars huvudsakliga kostnad bör vara just personal. Det är svårt att hitta rättvisande siffror att jämföra med, eftersom den stora majoriteten av HVB drivs privat och därför inte räknas med i kommunernas kostnadsstatistik. Men annan kommunal omsorg, som äldreomsorg och förskolor, har personalkostnader på över 70 procent. Att ta hand om utsatta barn och unga torde inte kräva mindre personal än att ta hand om de som har trygga liv i övrigt.
Deras egna årsredovisningar stärker den tesen: de senaste tre åren har de haft personalkostnader på under 50 procent av intäkterna
När kommunen placerar ett barn på ett privat HVB-hem avsäger den sig inte ansvaret för vare sig barnet eller kostnaden för att ta hand om barnet. Men den får drastiskt mindre insyn i hur omsorgen går till, och möjligheterna att rätta till fel i tid försvinner.
När ett företag tar emot ett barn för omsorg och boende, åtar det sig samtidigt att klara av det uppdraget. Men om det misslyckas med det? Om det till exempel inte lyckas hitta tillräckligt med personal för att ge god omsorg? Då händer ingenting alls. Kommunen betalar fortfarande. Men istället för att pengarna går till personalens lön, stannar pengarna i bolaget till dess ägaren behagar ta ut dem.
Extrem vinstnivå
Om det värsta händer, som det gjorde på Platea 2021, stängs hemmet ner och företaget granskas ingående.
Men då är det ju för sent.
Plateas vinstnivå är extrem. Men professorerna Tommy Lundström och Marie Sallnäs vid Stockholms universitet har visat att HVB-branschen har en stadig avkastning på 20 procent av kapitalet. År efter år. Utsatta barn verkar vara en bättre investering än börsen. Och kanske särskilt om du inte lyckas anställa personal nog att ta hand om dem.
Företag som inte klarar av att uppfylla sina åtaganden mot det offentliga ska naturligtvis inte få ta hand om de mest sårbara barnen i samhället; de som inte kan bo i sin familj. De skulle aldrig ha fått det uppdraget till att börja med. Exemplet Platea pekar på ett systemfel: samhället betalar, de placerade barnen bär risken. Den som är samvetslös nog kan berika sig.
Det är inte en civiliserad ordning. Just nu pågår en statlig utredning om kvaliteten på samhällets vård av barn och unga. Den bör få i uppdrag att även undersöka hur inkompetenta aktörer ska hållas borta.
Åsa Plesner, Doktorand i företagsekonomi på Stockholms universitet och grundare av Tankesmedjan Balans