Slutreplik
22/5 Vad hände med mitt älskade Göteborg?
25/5 Lösningen är att förtäta mycket mer – inte mindre
Ökad förtätning? Ja, visst på vissa platser men inte överallt så som nu sker i ett allt mer spektakulärt och vulgärt Göteborgskaos. Framför allt måste man särskilja innerstaden från mellan- respektive ytterstaden. Dessa tre slags territorier flyter delvis in i varandra men skulle i stället kunna utgöras av kvalitéer som särskiljer dem mera åt.
”Allt till alla samtidigt”
Men, nej. I Göteborg gäller numera konceptet ”Allt till alla samtidigt, överallt”. Ytterstaden försöker likna innerstaden och vice versa. Det blir ett enda misch-masch. Lägg därtill Göteborgs biltrafikkaos samt alla cyklister som krockar med gående och spårvagnar som korsar samtidigt. Det här är Göteborg i ett litet nötskal, ett urbant ekorrhjul som börjat skena. Göteborg håller på att förlora sin genuina själ i en allt mer hysterisk framväxt.
Gamla goa Göteborg finns knappt mer.
Gamla goa Göteborg finns knappt mer. Men den verkligt beklämmande avigsidan med storskalig framväxt är att kriminaliteten lockas till dessa miljöer. Hotell, barer och restauranger samt anonym bostadsbebyggelse drar till sig rotlösa människor. Och där rotlösheten finns där frodas droger och kriminalitet, våld och prostitution. Så är det. Medan organiska incitament och småskalighet buffrar.
Göteborg behöver omgående en humanistisk bostads- och stadsbyggnadspolitik som ser till hela människan. Humanismen kännetecknas av tvärvetenskapliga perspektiv. Väsentligt mer av tvärvetenskaplig kompetens behövs därför inom ramen för Göteborgs stadsbyggnad. Men beslutsfattarna är sig själva nog för närvarande.
Tydligt perspektiv
Ni som replikerar är båda företrädare för näringslivet som självklart vill se ökad effektivisering och förtätning vilket ger större ekonomisk avkastning på satsat kapital. Jag för min del talar ur ett medborgarperspektiv som huvudsakligen ser Göteborgspolitikernas oförlåtligt stora svek och tomma kommunala löften. Åtföljt av ja-sägande tjänstemän.
Invånare som bott länge i Göteborg eller hela livet och redan har en bostad, har inget alls, eller ytterst föga att byta till i dag. Det som byggs nu är primärt till för unga som behöver en första bostad, samt för studenter samt nyinflyttade. För medelålders, seniorer eller barnfamiljer finns inget eller utomordentligt begränsat att flytta till. Ja, det vill säga om man efterfrågar minsta lilla mer än dagens utbud av fyra väggar och tak över huvudet. I förtätade kaffe-latte-kvarter får boende sedan irra omkring och leta upp en nedsliten och schabbig grön plätt som redan är överfylld. Detta kallas ”Social hållbarhet”.
Vi efterfrågar platser som vi kan knyta an till och rota oss. Mysigt, autentiskt, poetiskt, konstnärligt, småskaligt.
Intensiv förtätning tilltalar många boendekonsumenter men givetvis inte alla. Göteborg behöver byggas mer utifrån humanistiska värden. Vi efterfrågar platser som vi kan knyta an till och rota oss. Mysigt, autentiskt, poetiskt, konstnärligt, småskaligt. Göteborg behöver inte mera av storskalig stress och ytlighet dit kriminalitet och rotlöshet lockas.
Lena Palm, socionom och samhällsdebattör