Ett exempel kom från en annons där Sveriges radio söker en ”enterprise agile coach”. Detta är obegripligt och dumt för de flesta, men de som skrev annonsen tyckte att det var precis så här den skulle formuleras. På nätet finns otaliga texter som diskuterar enterprise agile coaching. Engelskans agile ’smidig, lättrörlig’ har blivit en fackterm inom modern organisationsteori. Uttrycket går att översätta, men branschfolk föredrar nog den engelska termen.
En kurs i enterprise agile coaching är säkert dyrare än något motsvarande i svensk språkdräkt. Det finns ekonomiska drivkrafter bakom sådana här språkliga nyskapelser i företagsvärlden, även om många rynkar på näsan åt dem.
Ett finare ord
Ett helt annat exempel i texten är att plattform används i stället för perrong på järnvägsstationerna. Är perrong ett finare ord än plattform? Kan man påstå det?
Den språkvetenskapliga synen är att fint eller fult i språket ligger i betraktarens ögon och öron. Det saknas objektiva kriterier. Man borde alltså skriva: ”Jag tycker att perrong är ett finare ord än plattform”. Sedan bör man ställa sig frågan varför man tycker så.
I texten framhölls det franska ursprunget hos perrong med gillande. En del tycker nog att franska lånord låter fint, och de hade prestige när de lånades in. Perrong är ett lån från franskans perron och belagt sedan 1874. Kruxet är att plattform också är ett franskt lån, plate-form, och det är belagt redan 1793. Perrong och plattform har länge använts som synonymer. 1930 skrev till exempel Ivar Lo-Johansson: ”När Lapplandsexpressen dånar in mellan plattformarna”. Var detta en förfulning av språket?
Det man tror är äldre bedöms kanske som bättre. Att föreställningen om ålder och bakgrund sedan inte stämmer med verkligheten spelar mindre roll när uttrycket avfärdas.
En lärorik övning är att fundera på varför vi irriterar oss på vissa ord.
Ordet resecentrum som ersättning för järnvägsstation anförs också som en förfulning, men här är det fråga om något annat. Ett resecentrum är ett centrum för kollektivtrafik. Ofta är det en ny byggnad med tågen på ena sidan och bussarna på den andra, men järnvägen är ingen nödvändig del av centret. Vid Stenpiren finns ett resecentrum som knyter ihop spårvagnar, bussar och färjor. En del tycker säkert att resecentrum är ett onödigt ord. De som ägnar sig åt stadsplanering och kollektivtrafik har en annan uppfattning.
Alla människor har åsikter om vårt språk. Nya ord, lånord och inte minst modeord betraktas nästan alltid med skepsis. Man ogillar måhända alla nya ord med undantag för dem man själv använder – för de behövs ju.
En lärorik övning är att fundera på varför vi irriterar oss på vissa ord. Ofta är det nog så att vi retar oss på ord som vi förknippar med människor, grupper och sammanhang som vi inte älskar lika mycket som vi älskar alla andra. Men då låter det ju som fördomar.
LÄS MER:Smileys – genidrag eller gissel?
