Sveriges radio söker en ”enterprise agile coach”. Vad är det, kan man fråga sig? Det är någon som ska driva den ”fortsatta agila transformation framåt” och bygga upp företagets ”interna agila coachningsförmåga”. Tydligen ska personen hjälpa radion med en ”resa”.
Ingen vanlig människa begriper vad det där betyder. Jobbannonsen har fått uppmärksamhet och kritik för att den är skriven på ett språk som få förstår. Det gör att många människor utestängs.
Det är dock inte det enda problemet. Annonsen är ett symptom på en sjuka som länge plågat det svenska språket. Engelska uttryck ersätter vanliga, helt fungerande och lättbegripliga ord. Det heter exempelvis inte ”personalavdelning” längre, utan ”HR”. Human resorces. Reklammakare har blivit copy writer. Formgivare är numera art director och själva formgivningen är layout. Upphovsrätt är copyright. Och så vidare.
Ofta är de nya orden kopplade till arbetslivet. Syftet tycks vara att skapa en exklusiv känsla kring yrket. ”Key account manager” låter ju flådigare än ”säljansvarig”.
Ibland har man tagit ett fint svenskt ord och bytt mot ett annat, fulare. Det heter inte järnvägsstation längre, utan ”resecentrum”. Ofta är det franska låneord som får stryka på foten. ”Perrong” är sedan länge ersatt av det bedrövliga ”plattform”. Att lägga ut på entreprenad har blivit att ”outsourca”. En leverantör är numera en ”provider”.
Det är ett tecken i tiden. Ingenting får vara vackert och feminint. Allting ska nyttomaximeras. Den moderna arkitekturens ideal (som vi dragits med i 50 år) är en maskulin, kall och hård betongbunker. Franska låneord och vanliga begrepp som folk förstår rensas ut och ersätts med New Public Management-rappakalja som någon verklighetsfrånvänd nationalekonom tänkt ut.
Undertecknad har säkerligen vid upprepade tillfällen gjort mig skyldig till något av det jag klagar på här. Och ibland finns det inga synonymer med samma klang. Man ska inte vara reaktionär – språket utvecklas. Men frågan är varför det måste utvecklas till det fulare.
