Sverige är ett av de länder som länge sjungit frihandelns lovsång allra högst. Och det med rätta. Med frihandeln som fundament och företagen som motor har vi kunnat utveckla vårt samhälle och rikedomarna som följt är både materiella och mentala. Därtill är vårt egna bidrag till den globalt omspännande frihandeln både värdefullt och unikt.
Men 2025 så ser världen en hel del annorlunda ut än det gjorde under det sena 1990- eller tidiga 2000-talet, decennier då vi både kunde skörda frukterna av frihandeln och tillåta oss drömma om att de slutna länder som vände sig utåt och började (till viss del faktiskt, och till en annan del mer till synes) öppna upp sig var en varaktig förändring i världen.
Europa befinner sig i dag i en skarv mellan frihet och ofrihet, i det att Ukraina är under attack och invaderat av Ryssland sedan snart tre och ett halvt år (enligt räknandet av den fullskaliga invasionen men egentligen sedan Krim 2014). Vi står inför en uppluckring av den starka relationen mellan Europa och USA. Och vi erfar effekten av hybridkrig, som också är krig, från ett antal auktoritära fientliga stater, om ännu på en hanterbar, dock eskalerande, nivå.
Det är i denna tid som handelssamtal mellan Kina och USA ska föras på svensk mark. Sverige har förstås Europas och inte minst EU:s bästa för ögonen även i ett s.k neutralt sammanhang. Det är inte svårt att förstå varför samtalen planeras här, vi befinner oss redan i ett narrativ av att inte vilja behöva välja mellan dessa stormakter. Diplomatiskt skickligt. Eller, vilket man också kan hävda, har vi inte gjort oss tillräckligt obekväma och ställt tydliga krav på någon av dessa två stormakter när det varit motiverat.
Sverige bör därför i händelse av att agera värd för dessa samtal inte göra misstaget att låtsas som det råder business as usual.
Vi kan förstås inte agera med hybris, Sverige allena är inte världens mitt, även om vårt lynne ibland tillåter oss att leka med den tanken, men vi bör för den sakens skull inte heller marginalisera vår roll. Sverige bör därför i händelse av att agera värd för dessa samtal inte göra misstaget att låtsas som det råder business as usual. För det är ett faktum att frihandeln ritas om när freden äventyras av de vi vill handla med.
Bör ha längre perspektiv
Nuvarande regering har varit påtagligt aktiv i att vidga handeln till nya länder och kontinenter, vilket är konstruktivt och positivt för Sverige och hela Europa. I ett längre perspektiv bör Sverige och EU vara inställda på att öka och maximera vår handel med likasinnade, den inre marknadens potential inräknad, men också utvidga och växa i varje vrå av den demokratiska världen.
Vi bör därför hävda också i dessa typer av sammanhang att marknader kräver stabilitet, inte enkom vad gäller tullar men för samhällen och människor i stort. Handel och säkerhet är inte olika lådor som man öppnar och stänger vid olika tillfällen. Det ska inte gå att äventyra Ukrainas framtid genom vänskapliga relationer med Ryssland eller förse dem med krigsmateriel i form av exempelvis drönare och soldater som sätts in mot ukrainare och samtidigt hoppas på större fördjupning och integration med den fredliga världen.
I ett geopolitiskt läge när det är exceptionellt rörigt, kan vi från svenskt håll göra skillnad genom att tänka och agera med kombinationen av större grad av flexibilitet och rörlighet i vårt agerande och en tydligare fasthet i värderingar. Tillsammans med likasinnade och motiverade, behöver vi stå upp för att grundläggande ordning gäller för både handel och säkerhet, samtidigt i tid.
Att bistå USA och Kina att hitta samförstånd för handelsordningens skull kommer inte vara mycket värt om vi samtidigt tvivlar på våra relationer till desamma liksom deras intentioner, i synnerhet inte när den senare är en aktiv stöttande part i Rysslands krig mot Ukraina och den förra just nu drivs av nyckfullhet och odemokratiska impulser.
Om Sverige ska gå vinnande ur värdskap för samtal som dessa, i en tid som denna, ska vi alltså inte nöja oss med att bistå med att underlätta för att skipa handelsfred mellan Kina och USA. Vi behöver våga vara framtidens, och inte gårdagens, frihandelsaktör och ställa krav också på det som traditionellt sett legat utanför samtalens kärna.
Den kravlösa frihandelns era är förbi, och det är värt att påminna andra om att det också är just andra, och inte vi, som bär ansvaret för det.
Anna Rennéus Guthrie, chef tankesmedjan Frivärld
