Den svenska klacken satte tonen på Stade de Genève. Ett i sammanhanget jättelikt tifo föreställande Anette Börjesson och Kosovare Asllani med texten:
”41 år sedan sist.
Guldet ska hem”.
Praktfullt och imponerande av de blågula fans som invaderade Genève under fredagen.
Sedan är budskapet mer av en klyscha idag. Visst, Sverige vann EM i England 1984 med lagkapten Börjesson i spetsen, men därefter har det inte blivit fler guld. Nu – när de stora fotbollsländerna marscherat förbi på bred front – är det kanske ett omöjligt krig för kapten Asllanis Sverige att vinna? Särskilt med tanke på vad guldfavoriten Spanien visade upp i sin 5–0-premiär mot Portugal i torsdags.
När mötet med Danmark väl var igång på planen, övergick det snabbt i ett utdraget VAR-drama. Madelene Janogy slog iväg bollen med handen i eget straffområde, men fälldes av en danska i sekvensen innan. Beslutet blev svensk frispark – rutinerat från den brasilianska domaren Edina Alves. Andra domare hade kunnat komma fram till ett mindre korrekt beslut.
Ett danskt ledningsmål där kunde blivit ödesdigert. Första målet avgör uppemot 80 procent av alla fotbollsmatcher, enligt statistik. Det var en tidig nyckelsituation.
Att jag nämner detta först betyder inte att det speglade matchbilden. VAR-kollen var det enda Danmark hade i en första halvlek som Sverige dominerade helt. Dels via ett aggressivt och bra återerövringsspel med granitblocket Julia Zigotti Olme i spetsen. Dels från den virvlande Johanna Rytting Kaneryd som när hon inte stormade fram på sin högerkant, stormade fram på vänsterkanten i stället. Ska Sverige ha en vass offensiv utan Fridolina Rolfö måste Johanna Rytting Kaneryd göra det här mästerskapet till sitt. Hon var pigg mot Danmark, men behöver växla upp ytterligare.
Framför allt var det ett Danmark som låg medvetet lågt för att täppa till de ytor som Sverige hade utnyttjat i 6–1-krossen i Solna en månad tidigare. Konsekvensen blev ett massivt svenskt spelövertag medan Danmark mest fick rensa undan bollen, för att vid något enstaka tillfälle hitta en kontring, i bästa fall en hörna som Jennifer Falk antingen boxade borta eller plockade ner med pondus och trygghet. Viktiga signaler att skicka till lagkamraterna inför fortsättningen.
Sverige dominerade från början till slut
Det var inte 3–0 efter tio minuter som på Strawberry, men det var en liknande dominans. Att vara så överlägsna i spelet som Sverige var är imponerande i en EM-premiär. Ingen ska inbilla sig att det är lätt.
Och: Det är jobbigare att försvara än att äga boll, särskilt i 30-gradig värme. Att tvinga sin motståndare att slita så hårt i defensiven som danskorna fick göra i första halvlek kommer alltid med ett pris i andra halvlek. Då klarade inte Danmark att försvara lika närgånget längre, och hade mindre kraft i kvitteringsjakten. Den stora, svenska dominansen under första halvlek låg till grund för det. Särskilt då halvleken innehöll hela sju tilläggsminuter (plus nio i andra halvlek). Där fick förbundskapten Peter Gerhardsson det han efterlyste under presskonferensen dagen innan.
Fem svenska hörnor under första halvtimmen, mängder av halvchanser. Länge var det bara bättre avslut som saknades för Sverige. Vilket i och för sig inte är så bara, utan det svåraste i fotboll. Där behöver de skickligaste spelarna kliva fram. I första halvlek var det Filippa Angeldahl som hade den bästa chansen, en tung frispark som räddades till hörna.
Angeldahl började skjuta in sig tidigt. Hon hade ett bra avslutsläge i inledningen av första halvlek, hon skulle få ett till i början av andra halvlek, men sedan hade hon övat klart. 200-landslagskvinnan Asllani öppnade upp ytan, nyckelspelaren Angeldahl såg utrymmet och satte dit bollen. 1–0, första målet, game over för Danmark, drömmen lever för Sverige.
Bortsett från kontringen på slutet där Pernille Harder fick skjuta i ribban (hon får diska i sommar också…) blev det på många sätt en perfekt, svensk EM-premiär. Seger utan stjärnorna Fridolina Rolfö och Magdalena Eriksson som kunde vila inför svårare matcher, inga nya skador, Falk höll nollan med hjälp av Natalie Björns utsträckta vänsterben, samtidigt som bästa spelarna Angeldahl och Asllani kunde skina i avgörande roller.
Avancemanget till kvartsfinal är förstås inte klart genom segern, men svensk vinst mot slagpåsen Polen om fyra dagar räcker förutsatt att Tyskland gör sitt mot Danmark. Och det gör de väl.
Det leder avslutningsvis in mig på en annan stor händelse den här veckan utöver efter att fotbolls-EM dragit igång. Nämligen att teasern till Christopher Nolans ”The Odyssey” premiärvisats på biografer världen över. Teasern öppnar med en bild av ett mörkt hav, varpå en skrovlig berättarröst sätter tonen till tolkningen av Homeros epos om hjälten Odysseus:
”Han visste att det var ett omöjligt krig.
Och ändå, på något sätt, vann han det”.
Det kunde varit en ingress av Sportbladets Simon Bank, men fungerar fint som avslutning på den här krönikan. Det ska ju egentligen vara en omöjlig uppgift för lagkapten Kosovare Asllani att ta Sverige hela vägen till final i hennes sista mästerskap.
Efter den här premiären känns det ändå, på något sätt, som att hon kan göra det.
