Sedan gulduppgörelsen mot AIK på Gamla Ullevi i allsvenskans sista omgång 2009 och tre raka toppstrider 2013-2015 har IFK Göteborg haft fullt upp med att bearbeta självbild, sanera ekonomi, byta personal och förtydliga strategi.
Varken inom idrott eller företagsbyggande blir framgångsrika projekt färdiga. Det gäller i högsta grad processen IFK Göteborg.
LÄS MER: Fjellströms hyllning till IFK Göteborg
Det här är en klubb som har pågått sedan bildandet 1904 och som just nu pågår på ett alldeles särskilt sätt.
Perspektiven är viktiga. Inför säsongsstarten för ett drygt år sedan spreds misstro. Supportrar och media ifrågasatte. Endast den innersta kretsen (om ens den) uppfattade den progression som sedan skulle komma.
Fram till sommaruppehållet var Poya Asbaghis lag inte bara seriens stora överraskning utan näst intill bäst i klassen.
Det är lagets viktigaste uppgift
Vad som sedan skedde påverkade klubben dubbelt. Ekonomin räddades genom försäljningen av vårens stora utropstecken Benjamin Nygren samtidigt som den sportsliga utvecklingen avstannade efter Patrik Karlsson Lagemyrs knäskada i början av juli.
Den kontringsinriktade höghastighetsfotboll Sebastian Ohlsson, Benjamin Nygren, Patrik Karlsson Lagemyr och Robin Söder stått för under våren ersattes under hösten av ett större bollinnehav vilket stundom föreföll enklare för motståndarna att hantera.
Där hittar vi lagets viktigaste uppgift nu, att anfalla enat och i takt. Jag tror definitivt att det är möjligt och ser den korta försäsongen som en konkurrensfördel för ett redan sammansvetsat lag.
LÄS MER: Malmöprofilens pik till IFK Göteborg
Vi vet att toppförvärvet Jakob Johansson dröjer och förstärker när tiden är inne. Poya Asbaghi bör heller inte skynda med Alexander Farnerud eller comebackande Patrik Karlsson Lagemyr.
I fallet med ”Paka” känner alla till förutsättningarna. Med rätt understöd kan han springa IFK till toppen. Även Hosam Aiesh blir en nyckel. Rätt matchad saknar han övermän i serien. Och vad Giorgi Kharaishvili kan uträtta på den andra kanten är vida känt.
Överdriven mittbackskritik
För flera av dessa blir förmågan att höja lägstanivån avgörande. Någon sådan har Robin Söder inte. Klarar han av att ligga på den jämna och höga nivå han gjorde 2019 blir livet för lagkamrater och fans så mycket enklare.
Den kritik som riktats mot klubben med anledning av en möjlig truppvakans på mittbackssidan uppfattar jag som överdriven. Vid sidan av självskrivna André Calisir och Kristopher da Graca finns A-landslagsdebutanten August Erlingmark, redan inspelade Rasmus Wikström och mycket lovande Jesper Tolinsson. Även Jakob Johansson kan vad det lider och om skon klämmer kliva ned ett hack.
LÄS MER: Tolinsson klar för IFK Göteborg
LÄS MER: Hur påverkas IFK Göteborg av det extra transferfönstret?
Sommarfönstret förändrar förutsättningar. Det gäller även i år. Här finns en uppenbar risk att flera av IFK:s yngre förmågor försvinner. Viktigt därför att påfyllnaden underifrån, med spelare som Emil Holm, Noah Alexandersson, Rasmus Wikström och Adil Titi, redan påbörjats.
Det egenproducerade ska aldrig underskattas i en bransch där det förutom poänginsamling går ut på att producera ”billigt” och sälja dyrt.
2015 dog IFK Göteborgs gulddröm i upptakten av sista omgången när Markus Rosenberg blev utvisad mot toppkonkurrenten IFK Norrköping.
Malmö FF är i vanlig ordning guldfavorit. En bit bakom är IFK Göteborg ihop med Hammarby och BK Häcken mina förstaförslag som huvudutmanare.
Och visst har Markus Rosenberg slutat?
LÄS MER: Superguide – allt du behöver veta inför premiären
