Mäktigt avslut för Thelin – Haglund stämde in i hyllningskören
Med tanke på vilka hyllningar Jimmy Thelin fick av kortsidan efter den senaste hemmamatchen mot AIK låg det i luften att det skulle bli något extra i går. Inga av de tusentals som stannade kvar blev besvikna. Fansen sjöng hans ramsa, och många på sittplats stannade kvar för att ge den till Skottland flyttande managern (och hans assisterande Emir Bajrami och Christer Persson) stående ovationer.
Thelin greppade till och med supportrarnas megafon. Det är alltid någon spelare som gör det efter segrar på hemmaplan, men att den lågmälde Thelin skulle göra det – det trodde jag aldrig.
Han fick inte fram mycket mer än ”Heja di gule”, vilket säger mycket. Han är dålig på att komma ihåg låtar, säger han. Johan Larsson skämtade och gav en tvåa i betyg.
I dag är det svårt att tänka sig att det för mindre än två år sedan hängde avgångsbanderoller mot Thelin på Borås Arena. I går hyllades han som en av Elfsborgs största tränare någonsin. Jag säger inte att han nödvändigtvis är det, men med tanke på hur stor och högljudd Elfsborgsklacken har blivit de senaste åren så var hyllningen av den digniteten.
Det var fint efteråt också, när han fick lite egentid med supportrar som ville ta selfies eller få en kram.
Det är ett av de finaste ögonblicken jag har sett på en fotbollsarena på länge. Kanske för att det har varit så svårt för supportrar och media att få ut känsloyttringar från Thelin. Supportrarna ville inte säga något annat än tack. Det gick nog upp för Thelin hur mycket hans hårda arbete faktiskt har betytt för de människor som älskar klubben.
Strax efteråt kom han upp till pressrummet för att hålla presskonferens tillsammans med HBK-tränaren Magnus Haglund. Det var symboliskt att det var just Haglund som satt där och väntade (han anlände till pressrummet några minuter innan Thelin). Haglund fick sparken av Elfsborg i september 2017 och några månader senare tog Thelin över.
Elfsborgstränaren ursäktade sig för att han var sen.
– Förlåt, Haglund.
– Det gör inget, Jimmy. Det är ju din festkväll.
Respekt två kollegor emellan. Haglund gjorde elva säsonger i Elfsborg över två sejourer. Han vann SM-guld och tog sju medaljer. När de var klara med att summera matchen frågade jag HBK-tränaren om han ville säga några ord om sin efterträdares tid i gulsvart. Det blev ett utdraget och hyllande anförande.
– Ett tufft första år innan Jimmy och Elfsborg lärde känna varandra. Sen blev det ju fina år efter det. Man behöver ofta en startsträcka för att hitta rätt. Men från 2019 och framåt, med någon säsongs undantag, har det varit väldigt bra. Fjolåret förlorade de guldet i sista matchen. Guld eller inte, det är väldigt bra gjort. Mycket bra gjort. Sen har han skapat ett bra spel och en fin atmosfär runt klubben.
Själva matchen går inte till historien
Om själva inramningen och fonden för kvällen var vacker så var spelet på planen inte lika uppiggande. Halmstad gjorde en långa stunder bra bortamatch. De låg lågt, försvarade bra och ställde om blixtsnabbt. Tyvärr för hallänningarnas del hade de antingen dålig skärpa eller så stod utmärkte Marcus Bundgaard i Elfsborgsmålet i vägen.
Elfsborg å sin sida skapade några farliga chanser, men egentligen inte tillräckligt med tanke på hur matchbilden såg ut. En sådan här match, när motståndaren mest försvarar, blir det extra tydligt att det är ett annat Elfsborg i år jämfört med i fjol. Framför allt går det mesta mycket långsammare. Bolltempot i kortpassningsspelet är lägre och spelvändningarna tar tid. Däremot, när spelare som Arber Zeneli och Ahmed Qasem blixtrar till, händer det saker.
Mot Halmstad tvingades centertanken Jalal Abdullai kliva av redan i 25:e minuten. Trots att den naturlige ersättaren Dion Krasniqi satt på bänken kom centrala mittfältaren Jens Jacob Thomasen in. Det säger mycket om var Krasniqi befinner sig i näringskedjan. Bytet innebar att Qasem flyttades upp på topp och det gav resultat i form av ett mål i början av andra halvlek. Qasem fanns i boxen och avslutade kliniskt efter ett bra förarbete av Rami Kaib och Michael Baidoo.
Elfsborg har haft svårt att hitta kontinuitet på de tre mittfältspositionerna den här säsongen och mot Halmstad fortsatte hattandet. Baidoo tog ett kliv ner och Timothy Ouma fick sitta på bänken. Baidoo har varit klart bäst under våren och Qasem fortsätter att ta kliv. Men jag blir mycket förvånad om nya managern Oscar Hiljemark inte värvar en, eller två, centrala mittfältare. Det behövs onekligen när boråsarna ska kvala till Europa League.
Johan Larssons gest var talande
Elfsborgs lagkapten Johan Larsson fick göra sitt första mål för säsongen. Först kom han upp perfekt i luften och nickade i stolpen. Sedan ”brötade” han in sin egen retur. Bollen skulle bara in. Han firade med att dra och slita i målnätet och gjorde sedan en ”snackgest” upp mot läktaren. Om jag förstod Larsson rätt efteråt var den riktad mot media och soffexperter som han tycker har gett sig på honom och de andra äldre spelarna när Elfsborg gått tungt under våren.
Å ena sidan säger han att det är bra att det är just han, en 34-åring som varit proffs i 15 år, som får ta det. Å andra sidan medgav han att det var mycket känslor som behövde komma ut efter målet. Lite svårt att hänga med i svängarna, men han pratade länge och väl om kritik i media och anonyma konton som skriver till honom i sociala medier. Det var klokt och fint på samma gång.
– Det blev djupt det här, konstaterade han.
Måste medge att jag blev lite förvånad över gesten. Larsson brukar, i alla fall utåt, vara bra på att stänga ute allt brus. Nu blev det uppenbart att det här har tagit på honom.
Han har haft en tuff säsongsinledning – inget snack – men det hade han i fjol också. Det slutade med att han arbetade sig in i det och gjorde en utmärkt säsong. Vem vet, det kanske blir så även i år.
Rock’n’roll i Elfsborgs mål
Elfsborgs nya målvakt Marcus Bundgaard är verkligen en frisk fläkt. Han är kanske ingen riktig toppkeeper i allsvenskan, men då och då gör han alldeles lysande räddningar och det ger honom mängder av energi. Mot Halmstad gjorde han flera stycken, men den precis i slutet, stack ut. Den 22-årige dansken räddade Rasmus Wiedesheim-Pauls avslut från nära håll och publiken bröt ut i extas.
Bundgaard firade som om han vunnit VM. Han pumpade sin knutna näve och blickade mot läktarna. När jag pratade med honom för någon vecka sen berättade han hur lyrisk han är över den svenska publiken. Han kom från danska andraligan med hälften så högt publiksnitt. Han har spelat i småklubbar inför minimala supporterskaror och får nu uppleva hur det är att stå med Elfsborgsläktaren i ryggen.
Han verkar fullkomligt älska det. Kan han bli lite stabilare och inte göra dumma utrusningar långt utanför straffområdet kommer Elfsborg att ha en målvakt i kategorin mycket bra de kommande åren.
Och vilda firanden efter spektakulära räddningar får han gärna fortsätta med.
Säsongens tuffaste bortamatch väntar
Fredagskvällsfesten på Borås Arena blir inte långvarig. På grund av det hägrande Europakvalet möts Elfsborg och Malmö två gånger den här våren. På tisdag är det dags på Eleda Stadion.
Elfsborg vann som bekant mot Malmö i Borås för bara ett par veckor sedan, men Malmö FF i Malmö är något helt annat. 5–0-segern mot Kalmar parallellt med Elfsborg–Halmstad innebär att MFF har fem segrar av fem möjliga på hemmaplan. De har gjort 14 och släppt in noll.
Noll.
Elfsborg har dessutom urusla, och relativt färska, minnen från Eleda. Guldfinalen i höstas var traumatisk på flera sätt, och en match som flera i Elfsborg fortfarande inte har hämtat sig ifrån, tror jag.
Till skillnad från i höstas när de ledde allsvenskan inför guldmatchen kan de nu spela helt utan press. Ingen räknar med att de ska ta poäng. Det är bara för Elfsborg att hoppas att Malmö kommer ut lika yrvaket som de gjorde i Borås senast. Det mesta talar dock inte för det.
Fyra dagar senare avslutas vårsäsongen – och Jimmy Thelins 6,5 år i Elfsborg – med derby mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi. Trots tabelläget för de båda klubbarna är den matchen alltid en av säsongens höjdpunkter för alla elfsborgare.
