Kongressen består av två hus, representanthuset och senaten. Representanthuset har 435 ledamöter som representerar valdistrikten i alla delstater. Senaten har 100 platser, vilket betyder två senatorer från varje delstat. Till det kommer representanter utan rösträtt från amerikanska territorier och huvudstaden Washington DC.
Det är kongressen som röstar om presidentens förslag. Utan att förslagen går igenom där blir presidenten bakbunden. Presidenten kan visserligen kringgå kongressen i vissa fall genom att utfärda “exekutiva order”, men budgeten och andra viktiga förslag kan hamna i dödläge om kongressens majoritet inte har samma partifärg som presidenten.
Det nuvarande styrkeläget i representanthuset är 220 för Republikanerna mot 212 för Demokraterna med tre vakanta platser. I senaten har Demokraterna majoritet med 51 platser, när fyra senatorer som kallar sig oberoende räknas in, då de brukar rösta med Demokraterna. Vicepresidenten är formellt ordförande i senaten och har utslagsröst.
Återsamlas efter valet
Alla 435 medlemmar av representanthuset väljs på tisdag, deras mandatperiod är två år. Omkring en tredjedel av senatorerna väljs också, deras mandatperiod är sex år.
Kongressledamöterna och senatorerna bedriver intensiva valkampanjer i sina hemstater och en hel del av dem hoppas att få sitt partis presidentkandidat till sina valmöten. Både Donald Trump och Kamala Harris brukar uppmärksamma sina partivänner när de besöker delstater där det är jämnt.
Den republikanske talmannen Mike Johnson har två år av kaotiska inbördesstrider inom partiet bakom sig. Den senaste månaden har han rest till valdistrikt för att försöka engagera väljare att rösta på den republikanske kandidaten. Demokraternas minoritetsledare Hakeem Jeffries ses också som en valmagnet för sitt parti.
Kongressen i Washington är under slutfasen av valrörelsen i praktiken stängd och kallas bara in när viktiga omröstningar inte kan skjutas upp. Den gamla kongressen återsamlas efter valet för att godkänna valet av ny president och den nyvalda kongressen börjar därefter sitt arbete.
För presidentkandidaterna är inte bara det egna valet en nagelbitare, även valen till representanthuset och senaten får nervös uppmärksamhet.
Bernie Sanders vill bli omvald
I senatsvalet visar opinionsmätningarna att republikanerna kan komma att säkra 50 platser mot demokraternas 43, och det är jämnt i 7. I vissa fall är utgången troligen klar. Republikanen Ted Cruz från Texas till exempel ser ut att vinna sitt omval. I West Virginia plockar republikanerna upp en plats när den demokratiske senatorn inte söker omval. I Ohio, Pennsylvania och Wisconsin är utgången oviss. Men i Vermont söker den oberoende senatorn Bernie Sanders omval vid 84 års ålder utan att ha någon som ställer upp emot honom.
Att väljas om utan att det finns någon motståndare är ovanligt i senatsval, men betydligt vanligare i valen till representanthuset. En sittande kongressledamot har fördelen att kunna bedriva en permanent kampanj under den tvååriga mandatperioden och har enklare att attrahera pengar. Utmanare inom det egna partiet måste klara av att både vinna sitt partis interna kraftmätning i primärval och sedan få ihop en kassakista för kampanjen. Majoriteten av kongressledamöterna vinner därför sina återval om ingen dramatisk fråga har kostat dem förtroendet.
Penningkarusellen kring kongressvalen är så omfattande att Chris Stirewalt på American Enterprise Institute skämtsamt konstaterar:
I Montana skulle pengarna räcka till att skådespelaren Kevin Costner hyrdes in och gick omkring och sjöng en godnattsång hos varenda väljare.
Men en mängd andra val hålls dessutom samtidigt som presidentvalet och kongressvalet. Alla delstater väljer sina egna kongresser och elva håller guvernörsval. Till det kommer lokala befattningshavare och i flera delstater genomförs även folkomröstningar.
Det är mycket att hålla ordning på, konstaterar både opinionsmätare och väljare.
