KANDIDATERNA
Republikanerna: Mitt Romney, 65 år. Tidigare guvernör i Massachusetts. Affärsman och som ung missionär för mormonkyrkan. Ansvarig för vinter-OS i Salt Lake City 2002. Ställde upp i senatsvalet 1994 men förlorade mot Ted Kennedy. Ställde upp i presidentvalet 2008 men förlorade den republikanska nomineringen mot John McCain. Fadern George var tidigare guvernör i Michigan.
Demokraterna: Barack Obama, 51 år. Sittande president som sökte omval. Nedåtgående opinionssiffror sedan mellanårsvalet 2010 då republikanerna vann en storseger med majoritet i representanthuset och ökade minoritetsposter i senaten. Obama kallade det ett fullständigt nederlag och skyllde bakslaget på att han inte varit tillräckligt lyhörd under finanskrisen.
HETASTE FRÅGORNA
- Ekonomin. Romney hänvisade till hur han ekonomiskt räddat OS i Salt Lake City.
- Obamacare. Ny sjukvårdsförsäkring, Obamacare, för alla.
- Skatter. Romney för sänkt skatt, Obama för höjd skatt för de rikaste.
- Utrikespolitik. Arabiska våren, krigen i Irak och Afghanistan.
Obamacare
Obamacare antogs 2010 under president Barack Obama för att öka tillgången till sjukvård. Lagen tvingar försäkringsbolag att acceptera personer med tidigare sjukdomar och ger subventioner för att minska kostnader för låginkomsttagare. Obamacare innebär också en individuell försäkringsplikt, vilket kräver att man tecknar en sjukförsäkring, annars tillkommer en skatt.
SKANDALERNA
- Ifrågasättande av Mitt Romneys religion och mormonkyrkan.
- Donald Trump hävdade att Barack Obama inte var född på Hawaii.
- Läckt uttalande av Romney när han talade om 47 procent som ser sig som offer och är demokrater. Han refererade till väljare som han menade inte var villiga att ta ansvar för sina liv och röstade på demokraterna för att de var beroende av sociala förmåner.
- Romneys försvar att han hade en ”pärm full med kvinnor” när han anklagades för att inte ha anställt tillräckligt många.
RESULTATET
Barack Obama vann med 332 elektorsröster mot Mitt Romneys 206. I antal röster räknat vann Obama med 65 915 795 mot Romneys 60 933 504. I procent innebar det 51,1 procent för Obama mot 47,2 procent för Romney. Obama vann sitt återval med mindre marginal i elektorsröster än han fått i valet 2008.
EFTERSPELET
Stormen Sandy drog fram utefter USA:s östkust i kampanjens absoluta slutskede. Den slog med full kraft mot storstaden New York och mot områden i New Jersey. Hur naturkatastrofer påverkar val är oklart men det är viktigt att presidenten ger klartecken till federala hjälpinsatser genom FEMA. Barack Obama var snabbt ute och reste även till de drabbade områdena. Vid sitt besök i New Jersey togs han emot av den republikanske guvernören Chris Christie som i översvallande ordalag tackade Obama och beskrev honom som en mycket bra president. Det kan ha givit Obama den sista skjutsen framåt i opinionen. Men det satte definitivt punkt för Chris Christies karriär. Han anklagades av republikanerna för att i en kritisk stund inför valdagen ha underminerat Mitt Romney.
PERSONLIGA ANEKDOTER
Barack Obama tonade ned ”Change”, förändring och ”Hope”, hopp, från den första kampanjen. Men han möttes, som sittande president, fortfarande med entusiasm på sina valmöten. När han framträdde på ett universitet i Maryland hade studenterna köat för utomhusmötet på campus i timmar. Secret service hade säkrat området dygnet innan och livvakterna slöt upp så att det var svårt för Obama att nå de utsträckta händerna och han svarade bara ”sedan” på frågorna som ropades mot honom när han var på väg mot scenen. Han tog trappstegen i två snabba skutt. ”Hallå”, hälsade han och det jublade gensvaret kom direkt
– Jag älskar dig, hördes någon skrika i folkhavet.
Och Obama sände samma sak tillbaka:
– Jag älskar dig också!
Talkörerna blev starkare och starkare:
– Vi älskar dig! Vi älskar dig!
När han höll upp armarna i luften för att dämpa gensvaret hördes ett ”jag hatar dig”. Buropen tog överhanden men säkerhetsvakter närmade sig kravallstaketet längst bort där ropet kommit från.
Det fanns inga officiella uppgifter om hotbilden mot presidenten annat än svepande formuleringar som indikerade att ingen president före honom varit lika utsatt. En liten grupp vid infarten till universitetet hade stoppats med ett plakat där Barack Obamas hela presidentskap ifrågasattes. Han påstods vara född i pappans hemland Kenya och inte på Hawaii och för att vara muslim eftersom han en tid som barn bott med sin mamma i Indonesien. Bilden på plakatet var Obama med en ditmålad turban och texten ”inte amerikan.” Det hjälpte inte att Obama 2011 publicerat sin födelseattest från Hawaii.
Och det blev, efter Obamas tal, inget ”sedan” för frågor. Presidenten fördes snabbt av sina livvakter till den väntande limousinen.
Äntligen var det dags för Mitt Romney hos Republikanerna. Efter noggrann planering och flera misslyckade tidigare försök framstod han nu som den självklare vinnaren i partiet.
– Jag klarar det här, förkunnade han segervisst på en liten dammig parkeringsplats vid några små affärer och en restaurang i utkanten av Miamis ”Lilla Havanna” i Florida. Det var snart primärval i delstaten men inga röster kunde tas för givna.
Romney lät sig gärna fotograferas i sin oklanderliga, välstrukna skjorta och noga pressade byxor. En i kampanjen var framme med en trasa och torkade bort det närmast osynliga dammet som hamnat på de putsade skorna.
– Kom närmare, manades det femtiotal som kommit till parkeringsplatsen och snart var Romney omringad.
En lokal tv-station filmade närgånget när Romney hälsade på väljarna och då han hävde sig framåt för att nå de som stod ytterst i cirkeln var det lätt att hamna direkt i hans armhåla.
– Ursäkta, sade han urskuldande. Men jag har så många som väntar på mig.
Efter en kvart var den lilla gruppen upplöst då Mitt Romney var på väg mot sin väntande bil och lovade att aldrig glömma det här tillfället och de som han just mött.
– Lita på mig, ropade han och trasan var återigen framme för att skorna skulle vara dammfria.
Opinionsmätningarna tydde på ett jämnt val. Kanske på att Mitt Romney rent av skulle vinna. Det fanns oro i Obamakampanjen. Optimismen genomsyrade Romneys sista valframträdande i en arena i norra Virginia. En ramsa gick från sektion till sektion i väntan på presidentkandidaten:
– Seger! Seger! Seger!
Och uppmaningen:
– En gång till!
– Seger! Seger! Seger!
Väljare handplockades till att finnas bakom Mitt Romney på scenen för att markera både mångfald och entusiasm. Svarta, vita, unga, äldre. Några fick gå tillbaka när de inte passade in och ersattes av andra. Fyra unga, som fått valplakat i händerna när de köade för att komma in, uppmanades att slå sig ned på scenen men valde att istället sitta långt fram.
– Kom upp, kom upp, trugades. Men de satt kvar där de slagit sig ned.
Det märktes ingenting av trötthet efter en lång, intensiv kampanj när Mitt Romney steg upp på scenen och möttes av ett öronbedövande vrål:
– Mitt! Mitt! Mitt!
– Seger! Seger! Seger!
Ett drygt dygn senare skulle väljarna meddela sin dom.
– Vi vinner det här, försäkrade Romney. Det är dags för förändring. Riktig förändring!
Anställda på skolan i utkanten av Washington bar bräder och plockade fram skruvar och spikar. Volontärer från trakten hade med sig hammare och mejslar hemifrån. Nu skulle nya bokhyllor byggas till alla klassrummen. Hyllor som skulle fyllas med böcker som barnen både kunde läsa på plats och låna med sig när de inte hunnit färdigt.
Kaffebryggare och tekannor fanns framdukade. Kakor som doftade nybakat. Hammarslagen var effektiva och snart var flera hyllor klara. Det hade gått ett rykte att Barack och Michelle Obama skulle komma och hjälpa till. Dagen före installationen hade det varit tradition för en hel del presidenter att göra ett volontärarbete. Visa att de inte drog sig för att hugga in. Eller iallafall var beredda att bevittna när andra arbetade. Bara en bild, som skulle distribueras till medierna som inte var inbjudna.
Men Obamas syntes inte till. Förrän när de flesta nästan tappat hoppet om att få se presidentparet på plats. Och så stod de plötsligt där, nedtonat klädda. Barack Obama höll ett till synes improviserat litet tal bland byggmaterialet och påpekade att ingenting är så viktigt som att få barn att läsa. Skolans ansvariga såg till att presidentparet fick gå in i ett annat rum för att de där skulle kunna spika ihop en bokhylla i fred, borta från nyfikna blickar. Men vid den halvöppna dörren gick det för oss som smög efter att se att bokhyllan redan var i stort sett klar. Michelle och Barack Obama fick varsin hammare och slog in de sista spikarna. Vita husets fotograf förevigade tillfället.
