Torsdagen den 24 februari 2022. Det är en svart dag i Ukrainas historia. Då gick Ryssland till anfall från norr, öster och söder och utvidgade det åtta år långa kriget i öster till hela Ukraina, med målet att krossa staten. Kiev och andra stora städer besköts med artilleri och robotar. Trupper gick in från Belarus. I Dombass hördes explosioner. Siffran över döda och skadade civila steg.
Den ryske presidenten hotade omvärlden med konsekvenser om de lade sig i. Den ukrainske presidenten manade till väpnat motstånd. De diplomatiska förbindelserna med Moskva bröts. Krigslagar infördes. Reservister och frivilliga sökte sig till sina förbandsplatser. Skyddsrum öppnades. Civil luftfart stoppades. Köerna växte när folk i bilar lämnade huvudstaden.
Staden Lviv i västra Ukraina, med över 700 000 invånare och åtta mil från gränsen till Polen, har legat långt från konflikten borta i öster och den annekterade Krimhalvön. Det har sedan 2014 varit en trygg tillflyktsort för internflyktingar. Under de senaste dagarnas kris och hot om en förestående rysk invasion har det blivit en reträttplats för ambassader, organisationer och journalister för att kunna ta sig ut om kriget kommer.
Köerna växte utanför apotek och butiker
Det kom tidigt på torsdagen med flyglarm, högtalarröster som manade till försiktighet. Polis gick ut med en skrivelse om att allmänheten skulle rapportera misstänkta iakttagelser. Köerna växte framför apotek, bankomater, livsmedelsbutiker och en butik i hörnet av en gata med namnet Kraviska.
Jag fick panik när jag hörde nyheterna i morse.
Dörren under den gula skylten var stängd och öppnades emellanåt för att låta kunderna passera en och en, in och ut. Vakten var kraftig och bister och bar skottsäker väst. Utanför stod en stor grupp män att handla vapen. Volodymyr bar en stickad mössa i Ukrainas färger i blått och gult och berättade att han var där på grund av den ryska invasionen:
– Ja, det är vårt land och vi tänker inte ge bort det. Jag är jägare och har tillstånd att bära vapen. Varför jag är här nu? Vad tror du? Det är självklart.
Människor stod i kö överallt för att köpa mediciner, ta ut pengar i bankomater och handla mat, vatten, toapapper, bröd och andra nödvändigheter. Olga Kovalyk kom ut på gatan med varor i famnen tillsammans med barnen Olessandro, 8, och Victoria, 2.
– Jag fick panik när jag hörde nyheterna i morse. Jag skulle till skolan, men det blir inget nu. Vi försöker följa de trovärdiga källorna för att få veta vad som händer med oss och vårt land. Naturligtvis är vi oroliga, säger hon.
Barnfamiljen stannar kvar i västra Ukraina
På en annan större och livligare gata i centrum mötte vi Yuri Stepanenko, hans fru Yana och deras barn Nastya, 4 år. De hade kommit hit från hemstaden Charkiv för att hälsa på släktingar utanför Lviv. De skulle åka tillbaka på torsdagen, men nu gick det inte. Deras miljonstad ligger mycket närmare både utbrytarrepublikerna i öster och fronten i norr och utsattes på torsdagen för attacker. Nationell och internationell television visade bilder på överlevande chockade och gråtande i blodiga bandage.
– Vi får vi stanna här tills vidare och avvakta vad som sker. Det är bättre. Jag tror att det fortfarande går att åka dit, men det är inget alternativ för mig. Jag vill skydda min familj, säger Yuri Stepanenko.
Han var osäker på var de skulle bo över natten, om de skulle fråga släktingarna om de fick komma tillbaka eller om de skulle försöka hitta ett ledigt rum.
– Men vi stannar hur som helst några dagar till i västra Ukraina, säger Yuri Stepanenko innan han och hans familj drar vidare med sina väskor under helt andra omständigheter än när de kom hit för tre dagar sedan.
Soldater kom i kamouflageuniformer med gröna bagar för att inställa sig för tjänstgöring. Andra satt lågmält i grupper vid bord på ett kafé framför centralstationen och väntade på transport. Ingen visste vad som väntade, bara att ryssarna är många och blir fler hela tiden och överlägset utrustade med vapen, artilleri, robotar, stridsflyg och helikoptrar.
Redan 13 kilometer från gränsen till Polen var det trafikkaos, helt stillastående. Bilar stod på tomgång i flera rader på en tvåfilig väg med stora hål i asfalten, medan gående med väskor på hjul passerade i riktning bort från Ukraina. Vid bensinstationerna köade bilar för bensin som inte räckte.
Ukrainarna står inför en svår och osäker tid.
LÄS MER:Därför vajar Ukrainas flagga på Gustav Adolfs torg
LÄS MER:Ryska styrkor in i Kievområdet
LÄS MER:Svenskt stridsflyg redo att lyfta – viktiga objekt bevakas
