Alexander Dubcek hade hela tiden bedyrat Tjeckoslovakiens lojalitet till Sovjetunionen och Warszawapakten, trots hans reformvilja. Här, den 12 september 1968, har han återvänt från Moskva och skakar hand med folket som samlats utanför centralkommitténs byggnad i Prag för att visa sin tacksamhet. Året därpå ersattes Dubcek av Gustav Husak, som återställde reformerna.
Warszawapaktens arméer –främst bestående av sovjetiska enheter, har rullat in över gränsen till Tjeckoslovakien för att sätta stopp för de planerade reformerna. Sovjetunionens ledare Leonid Brezjnev var rädd att man skulle förlora Tjeckoslovakien som allierad, och därmed en buffert mot väst.
Generalsekreteraren för det tjeckoslovakiska kommunistpartiet, Alexander Dubcek, hade satt igång en liberalisering av landet: ”Socialism med ett mänskligt ansikte”. Det innebar bland annat ökad press- och yttrandefrihet, resefrihet och att fler partier skulle tillåtas.
Befolkningen, som efter fler ekonomiskt svåra år hungrade efter reformer, visade sitt tydliga missnöje mot invasionen. Det massiva motståndet gjorde att Sovjetunionen övergav sina planer på att helt ta över styret av landet, och ett mindre reformprogram fick fortsätta.
Mellan 5 000 och 7 000 stridsvagnar användes av Warszawapaktens styrkor under invasionen. Därtill kom hundratusentals soldater. Under invasionen dödades 72 tjeckoslovaker och hundratals skadades.
Invasionen satte igång en stor emigrationsvåg från Tjeckoslovakien. Det beräknas att totalt 300 000 personer flydde till västländer.
Scenerna i Prag väckte internationell kritik, men ingen gjorde något konkret för att sätta sig upp mot Sovjetunionen. Inifrån Warszawapakten kom kritik från Rumäniens diktator Nicolae Ceausescu, som var kritisk till Sovjetunionens dominans över dess satellitstater.
Även i Sverige protesterades det mot invasionen, och de svenska kommunisterna fördömde invasionen.
Trots att regeringen vädjade till tjeckoslovakerna att inte göra motstånd mot invasionen, blev det ändå konfrontationer mellan demonstranter och ockupationsstyrkor. Här står en man i förstörelsen efter en sådan konfrontation i Prag, 21 augusti 1968.
En tjeckoslovakisk delegation accepterade efter förhandlingar med Sovjetunionen det så kallade Moskvaprotokollet. Tjeckoslovakien förband sig att följa de femton punkterna, som bland annat innebar att man slog ned på oppositionsgrupper, återinförde censur och att reformvänliga företrädare skulle bort. Avtalet sågs som ett svek av många tjeckoslovaker.
Alexander Dubcek hade hela tiden bedyrat Tjeckoslovakiens lojalitet till Sovjetunionen och Warszawapakten, trots hans reformvilja. Här, den 12 september 1968, har han återvänt från Moskva och skakar hand med folket som samlats utanför centralkommitténs byggnad i Prag för att visa sin tacksamhet. Året därpå ersattes Dubcek av Gustav Husak, som återställde reformerna.
Warszawapaktens arméer –främst bestående av sovjetiska enheter, har rullat in över gränsen till Tjeckoslovakien för att sätta stopp för de planerade reformerna. Sovjetunionens ledare Leonid Brezjnev var rädd att man skulle förlora Tjeckoslovakien som allierad, och därmed en buffert mot väst.
Warszawapaktens arméer –främst bestående av sovjetiska enheter, har rullat in över gränsen till Tjeckoslovakien för att sätta stopp för de planerade reformerna. Sovjetunionens ledare Leonid Brezjnev var rädd att man skulle förlora Tjeckoslovakien som allierad, och därmed en buffert mot väst. Bild: AP
1/10

Händelserna vi inte glömmer: Pragvåren krossas

Tjeckoslovakien, 1968. Kommunistpartiets nye generalsekreterare hade inlett ett reformprogram som lovade ökad pressfrihet, flerpartisystem och fler rättigheter. Det var knoppar av hopp, som var redo att brista under Pragvåren – innan Sovjetunionen invaderade.

ANNONS
Andreas Granath
|

Medan Sverige upplevde en ekonomisk guldålder såg 1950- och 1960-talen hårda år för Tjeckoslovakien, då bearbetningen av Stalin-åren gick långsamt och ekonomin vände neråt. Suget efter politiska reformer var stort när Alexander Dubcek valdes in som ny generalsekreterare i kommunistpartiet 1968.

I april lanserade han en rad reformer som fick namnet ”socialism med ett mänskligt ansikte”. Pressfriheten skulle öka och medborgarna skulle få stärkt yttrande- och resefrihet. Det socialdemokratiska partiet återuppstod och antisovjetiska åsikter började publiceras i landets tidningar.

Stridsvagnar rullade över gränsen

Förändringarna sågs inte med blida ögon av Sovjetunionen, där ledaren Leonid Brezjnev fruktade att satellitstatens reformer skulle försvaga Warszawapakten.

Den tjeckoslovakiska regeringen försvarade sina reformer, men framhöll samtidigt sin fortsatta lojalitet till Warszawapakten. Sovjetunionen ansåg sig ha rätt att ingripa mot länder där ”kommunismen var hotad”, och omkring klockan 23.00 den 20 augusti invaderade Warszawapaktens länder Tjeckoslovakien.

ANNONS

72 tjeckoslovaker dödades och hundratals skadades under invasionen. Dubcek och andra regeringsmedlemmar greps och fördes till Moskva. Det stora folkliga motståndet fick dock Brezjnev att överge planen på att ta över styret i landet, och Dubcek återinsattes. Ett mindre reformprogram tilläts, men året efter blev Gustav Husak ny generalsekreterare och Pragvårens reformer rullades tillbaka.

LÄS MER:Händelserna vi inte glömmer: Olyckan med atomubåten Kursk

LÄS MER:Händelserna vi inte glömmer: Bombningen av Hiroshima

LÄS MER:Händelserna vi inte glömmer: prins Charles och Diana Spencer gifter sig

Andreas Granath
TEXT
Andreas Granath
andreas.granath@gp.se
ANNONS