Gabriella evakuerades från Israel – familjen blir kvar

Det första planet med svenskar som evakuerats från Israel har landat. En av passagerarna var Gabriella Rudström från Onsala – men hennes familj är kvar i kriget.
– Det känns väldigt jobbigt att lämna dem där, säger hon.

ANNONS
LocationIsrael||

Sent på kvällen under gårdagen landade ett flyg från fullt med svenskar som evakuerats från Israel på Arlanda. Gabriella Rudström från Onsala och hennes mamma Eva, som inte vill medverka med hela sitt namn, var två av de hundratals passagerarna. På fredagseftermiddagen kom de till Landvetter.

– Det kändes jättebra när vi rörde svensk mark. Alla på planet blev lättade och applåderade. Det har varit väldigt stressiga dagar, säger Gabriella Rudström.

De befann sig i Netanya på semester. På grund av bland annat coronapandemin har 80-åriga Eva inte besökt sitt andra hemland på ungefär sju år. Hon kände att hon ville besöka familj och vänner medan hon fortfarande orkar – åtminstone en sista gång.

ANNONS

De skulle träffa Gabriella Rudströms pappa – tillika Evas exman – halvsyskon och kusiner. Något stort släktkalas blev det inte och Eva vet inte ifall hon någonsin kan återvända igen.

”Dåden är så kallblodiga”

På lördagen ringde pappan och sa att de behövde ta sig snabbt från hotellet hem till dem. Han berättade att det hade blivit krig och att det var säkrast hos dem, eftersom Eva, som har svårt att gå, hade närmare till ett skyddsrum.

Trots det var de inte så oroliga först. De har varit i Israel så mycket att de har vant sig vid larm och raketattacker.

– Men sen när jag hörde omfattningen och att så många terrorister hade kommit in, gått från hus till hus och dödat folk urskillningslöst förstod jag allvaret, säger Gabriella Rudström och fortsätter:

– Alltså att de har dödat små barn, kidnappat 80-åringar … Det är på en helt annan nivå.

Eva, som har bott till och från i Israel sen 60-talet, håller med. Liksom många andra vågade de inte gå ut och stranden i Netanya, där det vanligtvis kryllar av folk på helgerna, kändes öde.

– Jag har aldrig upplevt något liknande och vår familj känner likadant. Det är annorlunda nu, säger hon.

ANNONS

Familjen blir kvar

I går eftermiddag, sex timmar efter att UD gått ut och sagt att ett evakueringsplan skulle lyfta från Tel Aviv på kvällen, fick Gabriella Rudström och Eva veta att de hade platser.

Resväskan var redan i hyrbilens bagage och de var redo att åka, men först sa de hejdå till familjen på obestämd tid.

– Det var tufft att inte vara kvar med dem. De tycker ju att vi ska åka hem till mina barn medan vi kan, eftersom det kan pågå i månader, säger Gabriella Rudström.

Hon blir tyst i några sekunder innan hon fortsätter med en brusten röst.

– Det känns verkligen väldigt jobbigt att lämna dem där.

– Och det är klart att det är sorgligt för mamma. Hon hade sett fram emot att träffa många människor som hon inte har träffat på sju år. Nu vet vi inte om hon får möjligheten till det igen.

Kände sig som måltavlor

Gabriella Rudström hade tänkt att det skulle kännas jobbigt att köra till flygplatsen. Hon var orolig för att terrorattentat kunde ske på vägen och för att det kommit larm om raketattacker i närheten av flygplatsen. Hon kände också viss rädsla för själva flygningen.

– Det har ju hänt att det har skjutits mot plan. Det kändes lite obehagligt, att man var lite av en måltavla, säger hon.

ANNONS

Men från dess att de satte sig i bilen hände allt så snabbt att hon knappt hann reflektera över något.

– När vi flög ut över Medelhavet fick jag ändå en känsla av att vi nog var utom skotthåll.

För Eva tog det längre tid att slappna av.

– Det kändes som att vi var i riskzonen hela tiden när vi flög. Först när jag tog en sömntablett i natt blev jag lugnare. Det är så mycket som fortfarande pågår i huvudet, säger hon.

Nu ska de hem till Onsala och ta det lugnt tillsammans med familjen. För Gabriella Rudström kommer lördagen alltid finnas kvar i minnet. Hon jämför dagen med terrorattacken den 11 september, dådet på Utøya och Backabranden.

– Den sjunde oktober kommer sitta att fast i minnet. De dödade kallblodigt barn på gatorna, det går nästan inte att föreställa sig.

Hur kommer det vara att följa utvecklingen på håll nu, med vetskapen att er familj och era vänner är kvar i Israel?

– På ett sätt var det skönt att vara där och känna att de var lika trygga, eller lika otrygga, som jag själv var. Nu har man sämre koll och det kan vara svårt att första hur allvarligt något är genom nyheterna. Det kommer att vara jobbigt.

ANNONS

LÄS MER:Civila i Gaza uppmanas att evakuera – men Wallid från Göteborg är kvar

LÄS MER:Få stoppar pengar till Palestina – Sverige sticker ut

LÄS MER:Panikflykt i Gaza under hot från Israel

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS