Minnesceremonin hölls i ett tält, ett stenkast från järnvägsspåren. På samma spår under andra världskriget rullade godsvagnar in fullpackade med människor.
Just vid tågen genomfördes så kallade selekteringar. Läkare gick igenom vilka som verkade arbetsdugliga och vilka som direkt skulle vandra dödens väg till gaskammaren.
En tågvagn står kvar i dag och den hade smyckats med ljus, kransar och röda rosor av besökare.
Nu, 75 år senare, var flera överlevare tillbaka för att visa att de överlevde och påminna oss om att aldrig glömma, men också för att hedra Förintelsens offer.
LÄS MER:Överlevarna: "Glöm oss inte"
LÄS MER:Spåren av ett av världens värsta folkmord
"De kom i sista minuten"
Ester och Leon Rytz från Borås kom tillsammans med statsminister Stefan Löfven, kronprinsessan Victoria och riksdagens talman Andreas Norlén.
Som GP berättat tidigare deporterades Ester till Auschwitz 1944 tillsammans med sin storasyster. De befriades av brittiska styrkor i april 1945 i koncentrationslägret Bergen Belsen.
– De kom i sista minuten, då var jag bara skinn och ben, berättade Ester.
Hur känns det att vara tillbaka igen i Auschwitz under ceremonin?
– Jag försöker skuffa undan det, fråga inte sånt. Det tog i hjärtat väldigt hårt när de berättade om vad som hade hänt och det var en väldigt fin ceremoni, sade Ester efteråt.
Hennes man, Leon Rytz, överlevde också Förintelsen.
– Det gör ont. Jag och andra gick igenom helvetet på jorden, sade han.
"Jag vet inte om jag är här, eller drömmer att jag är här"
200 överlevare från hela världen är i Auschwitz och flera av dem var med under måndagens minnesceremoni.
Polens president Andrzej Duda höll det första talet. Han sade bland annat att Auschwitz är symbolen för Förintelsen. Symbolen för det fruktansvärda.
– Vi står här framför er ärade överlevare. Vi tänker på de som försvann, på er som överlevde och på kommande generationer, sade han och påpekade att ingen får glömma.
Många av världens ledare var samlade. De fick lyssna på de sista rösterna från Förintelsen.
– Jag vet inte om jag är här eller drömmer att jag är här med er 75 år senare med tanke på vad som hände, sade Bat-Sheva Dagan, en av fyra överlevare som berättade om sina svåra upplevelser i Auschwitz.
LÄS MER:Ester och Leon överlevde nazisternas dödsläger
Hon berättade om numret på armen, att hon fick ta på sig en rysk gammal uniform och att det var smärtsamt när de klippte av henne håret.
– Jag kunde inte känna igen mig, var är mitt hår, min krona? Men håret kan växa tillbaka och kanske kommer en morgondag och det gjorde det, sade Bat-Sheva Dagan.
Hon växte upp i Lodz i Polen och var i Auschwitz i 20 månader. Hon avslutade med att säga:
– Ni har ett ansvar för att detta fruktansvärda aldrig händer igen.
Statsministern betonade utbildning
Statsministern Stefan Löfven sade till GP att vi aldrig får glömma Förintelsen och att det var självklart för honom att komma till minneshögtiden. Han är imponerad av de svenska överlevarna som trots allt de varit med om lyckades skapa sig nya liv i Sverige med barn och barnbarn.
De sista rösterna från Förintelsen kommer snart att dö ut. Hur ska deras historia minnas och bevaras?
– Det viktigaste vi gör är att ha mycket utbildning i skolorna, så att skolungdomar lär sig om vad som hände. Vi ska också se till att civilsamhället engageras, så det är mycket som vi kan göra för att hålla minnet levande, som att utbilda oss hur det kunde hända och se till att det aldrig händer igen, svarade Löfven.
Claire Heymann överlevde dödsmarschen
Tidigare under måndagen träffade GP 95-åriga Claire Heymann. Hon var 16 år när hon kom till Auschwitz. Hon drar upp tröjan och visar nummer 374818.
Claire trodde aldrig att hon skulle återvända igen. Men liksom Ester Rytz, är hon tillbaka efter 75 år.
Hur känns det att vara här?
– Jag känner mig glad för att jag blev befriad och för att jag nu kan visa världen att jag överlevde, säger hon.
Bara hon och hennes storasyster klarade sig. De andra i familjen gasades ihjäl.
Efter att sovjetiska styrkor befriat förintelselägret skickade nazisterna henne och tiotusentals andra på dödsmarscher vintern 1945. Hon minns att det var fruktansvärt kallt, många dog på vägen av utmattning, svält och kyla. För att överleva fick hon och andra klä av de döda deras kläder och ta på sig dem.
– Vi åt också snö eftersom vi inte hade något vatten.
LÄS MER:Hotbild mot judar tvingar fram ökad säkerhet
LÄS MER:Så blev vanliga män massmördare under Förintelsen
"Var inte tysta"
Claire kommer från Tyskland, men i dag bor hon i USA. Hennes dotter följde med henne till Auschwitz och minneshögtiden. Hon var mer tveksam till resan än Claire.
– Jag ville aldrig komma hit, men jag gjorde det för mamma, säger dottern.
Ronald Lauder, ordförande för Auschwitz-Birkenau Memorial Foundation, höll ett känslosamt tal under ceremonin, som fick stora delar av deltagarna att både gråta och resa sig och applådera:
– När judar blir attackerade på våra gator – var inte tysta. Gör det inte bara för det judiska folket i världen. Gör det för dina barn, för dina barnbarn, gör det för den lilla flickan i den röda kappan, vars aska ligger 300 meter härifrån. Var inte tysta! Låt det aldrig hända igen – inte mot några människor, avslutade han.
