Klimatfrågan är inte högprioriterad av regeringspartierna och än mindre av Sverigedemokraterna. Den som tror något annat behöver bara ögna igenom Tidöavtalet. Sida upp och sida ned om kriminalitet och migration och så ett litet stycke om fyra sidor om energi och klimat – där nästan allt handlar om energi.
Så ser prioriteringarna ut och de ligger väl i linje med väljarnas förväntningar. Som GP berättade i förra veckan är väljarna till höger mindre bekymrade över klimatförändringar och mindre benägna att tro att det är mänsklig påverkan som ligger bakom dem.
Samtidigt står alla regeringspartier bakom klimatmålen. Moderaterna lovade till och med att ”få ordning på klimatet” under valrörelsen. Sverigedemokraterna står däremot inte bakom målen. Här finns en inbyggd konflikt i samarbetet.
Meriterande för SD
När klimatpolitiska rådet under förra veckan visade att Sverige inte kommer att nå klimatmålen så är det pinsamt, jobbigt och besvärligt för M, KD och L – men snarast meriterande för SD.
I SVT:s Agenda på söndagen redogjorde rådets vice ordförande Björn Sandén för hur långt från målet regeringens politik, med en kraftigt minskad inblandning av biobränsle, för oss. Om hälften av alla bilar går på el 2030 – vilket är högst tveksamt – så skulle trafiken ändå behöva minska med en tredjedel för att målet skulle nås.
Möjligt? Knappast, om man inte tar till extremt radikala metoder som bilfria dagar eller andra tvångsåtgärder.
SD:s klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen tycker att det är målet det är fel på. Att det behöver revideras. Överenskommelsen med regeringen, om att dra ned inblandningen av biobränsle till miniminivå, ser han ingen anledning att se över.
Till storm mot vindkraften
Det finns fler tecken på att SD lägger allt större energi på att ifrågasätta klimatpolitiken. I förra veckan gick SD:s ekonomisk politiska talesperson Oscar Sjöstedt till storm mot vindkraften i SvD. Inget mer ska byggas, tvärtom borde gamla verk monteras ned.
Ingen kan vara förvånad över offensiven: partiet behöver en ny stridsfråga, något som skiljer ut dem, när samarbetet med regeringen hittills inte lett till att landet förändrats nämnvärt i den riktning de utlovat sina väljare under alla år de stod vid sidan.
För regeringen ställer detta till problem och allra värst är det för miljöminister Romina Pourmokhtari (L). I Agendas sändning var hon lika svarslös som i Aktuellt tidigare i förra veckan.
Ska ta fram en plan
Hur regeringen ska kompensera det som går förlorat på reduktionsplikten är något man ”ska se på”, ”ta fram en plan för” och så vidare. Man skulle kunna tänka sig en ordning där politiker faktiskt har lite tankar och idéer redan innan de ber om att få regeringsmakten – men här är det omvända världen. Romina Pourmokhtari har varit miljöminister i ett halvår, men nu ska hon alltså sätta sig att och ta fram en plan för ”effektiv klimatpolitik”.
Det är förstås lätt att plocka billiga poänger här.
Lika lätt är det att se att Romina Pourmokhtari har fått ett helt hopplöst uppdrag. Den tidigare ordförande för Liberala ungdomsförbundet var länge kraftigt emot allt samarbete med SD – och därmed ett potentiellt problem för Ulf Kristersson när hon valdes in i riksdagen.
Hon fick en ministerpost och rättade in sig i ledet. Nu sitter hon där och ska i all hast hitta en politik som tar oss till klimatmålet samtidigt som regeringens samarbetsparti Sverigedemokraterna – som är väl medvetna om att hon egentligen inte vill ha med dem att göra – allt mer öppet ifrågasätter nyttan av det.
LÄS MER:S och C sågar regeringens klimatpolitik
