Det är en gammal sanning att det är enklare att starta än avsluta krig. Och det handlar både om planerade och brådstörtade reträtter. Till de mest uppseendeväckande hör Vietnam där kolonialmakten Frankrike lämnade för att ge plats åt USA som i sin tur förlorade kriget och under kaotiska förhållanden gav sig av.
USA evakuerade en del vietnameser men flertalet, som vädjade om hjälp, tvingades stanna kvar när helikoptrarna lyfte från den amerikanska ambassadens tak i Saigon.
Den nya vietnamesiska regimen lade inte fingrarna emellan när de som anklagades för att ha samarbetat med fienden USA straffades. Många fördes till ”omskolningsläger” där deras öden fortfarande är oklara. Tiotusentals flydde med småbåtar till havs.
Sattes i ”omskolningsläger”
Båtflyktingarnas misär uppmärksammades internationellt när bilder publicerades från överfyllda läger i bland annat Hongkong, Thailand och Malaysia. Men de flyende i båtar som vi journalister såg vid Malaysias kust – och som besköts av polis och militär när de försökte komma iland – glömdes snabbt bort när de drev ut till havs igen. Det finns ingen klar statistik över hur många vietnameser som försvann efter kriget sedan de anklagats för att vara ”medlöpare” med USA.
Även de som anklagades för att ha samarbetat med USA i Vietnams grannland Laos fördes till ”omskolningsläger” och kvinnor som visades upp för mig i huvudstaden Vientiane påstods vara ”prostituerade som sålt sitt land” och därför måste straffas.
I Kambodja grep de röda khmererna makten och skonade ingen som påstods ha haft kontakt med västerlänningar under kriget. Det räckte med att bära glasögon eller kunna några ord franska. Minst en miljon kambodjaner miste livet i röda khmerernas utrensning.
Sverige förde en svajig politik efter kriget i Indokina. Under kriget hade den svenska regeringen kraftigt tagit avstånd från USA:s inblandning och fördömt det militära agerandet. Som en följd av det inleddes ett biståndssamarbete med den nya regimen efter kriget med skolor, sjukhus och ett pappersbruk i Bai Bang. Men samtidigt tog Sverige emot flyktingar från Vietnam.
Många nationer lovade att bistå de som flytt och vid en internationell konferens i Genève bjöd deltagarländerna över varandra i att ta emot. Men Sverige tillhörde det fåtal länder som uppfyllde sina löften. Det var de humanitära aspekterna som vägde över.
Hotade dra in bistånd
Men när Vietnam senare invaderade grannlandet Kambodja för att störta de röda khmererna hotade Sverige att dra in biståndet med hänvisning till det folkrättsvidriga i att angripa ett grannland militärt. Det humanitära vägde då inte lika tungt, trots kunskapen om de röda khmerernas folkmord. De röda khmererna representerade då Kambodja i FN och hela Indokina var fortfarande en bricka i stormaktspelet mellan USA, Sovjet och Kina.
När Sverige gick med i kriget i Afghanistan under Nato-befäl var det i praktiken under USA-flagg. När USA nu är på väg att avsluta sitt längsta krig någonsin är det få afghaner som kan räkna med att räddas av amerikanerna som de tjänat. Likheten är tydlig med vad som hände i Vietnam, Laos och Kambodja.
Att Sverige agerar som USA kan tyckas överraskande för ett land som beskrivit sig som en ”moralisk stormakt.”
Justitieminister Morgan Johansson talar om att uppemot 10 000 afghaner samarbetat med de svenska militära styrkorna och att alla inte kan erbjudas en fristad i Sverige. Det är en häpnadsväckande hög siffra som inte redovisats under den tid som den svenska militära insatsen pågått. Det finns inte heller några öppet redovisade dokument om hur Sverige avsåg att hantera afghaner som samarbetat den dag som den svenska insatsen avslutades. Den humanitära sidan av krigsslutet tycks helt ha negligerats.
