På Östra kyrkogården minns göteborgarna nära och kära

Trots kyla och regn tog sig många göteborgare under allhelgonakvällen till Östra kyrkogården för att skänka en tanke till sina anhöriga som gått bort.
– Det blir ju någon typ av tacksägelse, säger Martin Larsen, som tillsammans med Susanne Lundin-Larsen tände ett ljus i minneslunden.

ANNONS

På lördagen inföll Alla helgons dag, den dag på året då vi av tradition uppmanas minnas och hedra våra döda. Det är från början en kristen högtid som firades till helgonens ära, men har med tiden kommit att bli en minnesdag för nära och kära som gått bort.

Redan på medeltiden började man fira Alla helgons dag i Sverige, och sedan slutet av 1800-talet har det varit tradition att tända ljus på sina anhörigas gravar. Många tar sig därför till kyrkogårdar och gravplatser som i allhelgonakvällens mörker lyses upp av flackande stearinljus.

Läs mer

Har blivit en årlig tradition

Några av dessa är Susanne Lundin-Larsen och Martin Larsen som tillsammans under lördagen tog sig till Östra kyrkogården för att tända ett ljus i minneslunden.

ANNONS

– Det är för min pappa, berättar Susanne och tittar ut över ljushavet.

I år är det sex år sedan han gick bort, och sedan dess har det kommit att bli en årlig tradition för Susanne och Martin att åka runt till Göteborgs kyrkogårdar.

– Vi har en del anhöriga som vi besöker, säger Martin.

– Ja, så vi åker ju runt rätt mycket och tänder ljus för alla. Vi gör det varje år, oavsett väder och vind, fyller Susanne i.

Läs mer

”Lika viktigt att tänka på de man har”

Bland färgglada paraplyer går de längs de grusade stigarna och tänker på sina nära och kära.

– Det blir ju någon typ av tacksägelse, att man lägger en extra tanke på de som har betytt mycket för en en gång i tiden, säger Martin.

Vanligtvis brukar deras barnbarn följa med till kyrkogårdarna, och allhelgonahelgen har därför blivit väldigt viktig för dem.

– Jag tycker att det är jätteviktigt faktiskt, säger Susanne och fortsätter:

– Men det är lika viktigt att tänka på de man har, att man hör av sig till de som lever idag, så att man inte glömmer dem, säger Susanne.

ANNONS