Vid 23.30 på torsdagen fick trafikledningen hos Nobina, som kör på uppdrag av Västtrafik, ett samtal från en av sina chaufförer. På linje 60 stod en bur med en katt i.
Alan Bizini tog emot samtalet och instruerade chauffören att hålla den nära sig resten av passet. Samtidigt gick han ut till alla andra chaufförer och uppmanade dem att hålla utkik, om det skulle vara så att någon kom och frågade om katten.
Men ingen kom. När chaufförens pass tagit slut mötte Alan upp nere i garaget, och tog sedan över ansvaret för det lilla pälsdjuret.
– Så då hade vi katten uppe hos oss på kontoret. Den fick ingen mat där, för vi visste inte vad den kunde äta, men den fick vatten och kunde springa runt lite, säger Alan Bizini.
"Har utforskat hela huset”
Under tiden kontaktades polisen i hopp om att de eventuellt skulle kunna ta över ärendet. Det gick inte, åtminstone inte under natten, och när Alan Bizinis arbetspass gick mot sitt slut klockan 06 stod katten fortfarande utan vårdnadshavare.
Han valde därför att åka direkt till Blå stjärnan, men eftersom katten inte var skadad kunde inte heller de ta emot den. Till sist hade Alan inget val annat än att ta med den hem.
– Jag fick med lite mat därifrån, i och med att butikerna inte var öppna så tidigt.
– Och eftersom det inte varit någon annan hemma så har jag låtit den springa runt. Katten har verkligen utforskat hela huset, från ner i källaren till andra våningen och på soffan och borden, fortsätter han.
Hoppas att katten mår bra
När GP når honom vid lunchtid har djurambulansen just anlänt för att föra katten till djurskyddsföreningen. Katten saknade chip, berättar Alan, men den hade ett halsband med ett nummer på. Trots att såväl han, polisen och Blå stjärnan försökt ringa har de inte fått något svar.
Alan vill inte spekulera varför katten lämnats kvar på bussen. Han säger att han gärna hade behållit den själv, men att bland annat barnets astma sätter stopp.
– Men jag hoppas verkligen på det bästa för katten, för den behöver mycket kärlek. Den var så söt när den sprang fram och tillbaka på soffan och matbordet.
För Alans del gäller nu att få lite välbehövlig sömn.
– Jag jobbade till 06 och sen höll jag bara på med katten. Jag sov i kanske tre–fyra timmar och när jag vaknade hade telefonen ringt från alla håll, säger Alan Bizini och fortsätter:
– Men jag mår jättebra, särskilt nu när jag vet att katten har tagits omhand.
LÄS MER:150 böcker om hundar ges ut varje år
