I protest mot måndagskvällens utvisningar till Afghanistan inleddes i torsdags en hungerstrejk på Migrationsverkets förvar i Kållered. Ett 30-tal afghaner deltog, men samtliga har efter helgen avbrutit protesten.
– Vi fortsatte i fyra dagar. Men ingen brydde sig om oss. Två av mina vänner blev riktigt dåliga. Men när ambulansen kom skrattade de bara åt honom och sa åt honom att dricka något, säger Zaei Ashoori som under söndagen ströks från listan över de som ska utvisas.
Hur mår dina vänner nu?
– De äter och dricker, men de är deprimerade och stressade. Ingen sov i natt. De vet inte vad som ska hända med dem.
LÄS MER: 30-tal afghaner hungerstrejkar mot utvisningar till Afghanistan
En person till sjukhus
Enligt Jessica Nielsen som är enhetschef på förvaret fick en person föras till sjukhus på grund av hungerstrejken.
– Det var en person som var på sjukhuset över helgen och fick dropp. Men han är tillbaka igen. Som jag har förstått det har alla som har hungerstrejkat under helgen börjat äta och dricka igen, säger hon.
Påverkar det utvisningarna?
– Inte vad jag kan se i dagsläget.
"De är förvirrade och frustrerade"
Tova Lignell, som är engagerad i Agape, en frivilligorganisation till stöd för ensamkommande barn och ungdomar, säger att ungdomarna inte alls mår bra just nu.
– De är förvirrade och frustrerade vilket man ju förstår. Allt deras bagage, alla känslor, kommer fram nu, säger hon.
Matilda Brinck-Larsen, verksamhetsansvarig på Agape, säger att hungerstrejken var en desperat handling som hon tyvärr inte tror gjorde någon större skillnad.
– När en människa är i ett sådant här läge försöker han väl sätta emot allt. Men det har gått alldeles för kort tid från hungerstrejkens början till i dag. Man hinner inte bli så dålig att man inte rent fysiskt eller medicinskt kan förhindra en deportation.
Hon berättar att de är flera stycken som har försökt prata med de som strejkade om att det är viktigt att de sparar sin kraft till annat.
– Att försätta sig själv i ett sådant läge skapar sällan den utgången man hoppas. Det blir så desperat och väcker inte alltid så mycket sympatier som man hoppas och önskar, säger hon.
