En vinterdag under 2021 fattade den då nya socialnämnden på Hisingen ett ovanligt beslut. De skulle ha ett skarpt huvudfokus: Att stoppa nyrekryteringen till gängen.
Samma sommar hade polisen Andreas Danman skjutits ihjäl av en 17-åring i Biskopsgården. ”Det var droppen som gjorde att bägaren rann över och min knutna näve i fickan förlorade blodtillförseln”, skrev en av hans kollegor i GP.
Många tycktes dela hennes känslor.
Socialförvaltningen på Hisingen tog fram en lista med 28 förslag på åtgärder mot nyrekrytering till gängen. En av dem beskrev en särskild utredningsgrupp som skulle fokusera på unga kriminella och personer som riskerade att dras in i gäng.
Ökning med 184 procent
Satsningen genomfördes och nu rapporterar Ekot att den burit frukt. Förra året fick 71 personer på Hisingen någon typ av insats mot kriminalitet, uppger Ekot, jämfört med 25 personer år 2020. Det är en ökning med 184 procent.
– Teamet har den kunskap och erfarenhet som krävs, och vi får en kontaktväg in till oss, sa Alexis Ljungkvist, avdelningschef på socialförvaltningen Hisingen, till kommunens nätmagasin Vårt Göteborg förra året.
– Arbetet bygger också på samarbete med andra. Det betyder att insatserna snabbare når de individer vi vill nå.
Andra stadsdelar har nu tagit efter modellen.
Simona Mohamsson (L) är i dag andre vice ordförande för Hisingens socialnämnd, men satt vid rodret när de 28 punkterna klubbades. Eftersom behovet varit stort är hon inte förvånad över att så många fler insatser genomförs i dag.
Hon beskriver polisens cylindermodell som något av en ögonöppnare. Där indelas personer som ägnar sig åt, eller ligger i riskzonen för att dras in i, gängkriminalitet i olika kategorier. På Hisingen rör det sig om drygt 300 personer.
– Polisen kunde säga, ”ni har 129 personer i Backa som är barn. Vi vet exakt vilka de är”, säger Simona Mohamsson.
– Okej, om vi vet vilka de är, vi vet till och med när de är borta från skolan, varför har detta inte hanterats?
Väntar för länge
Sveriges Radio har pratat med Marie Larsson, avdelningschef vid socialförvaltningen Centrum, där man har ett övergripande ansvar för frågorna. Enligt henne har socialtjänsten haft en tendens att vänta för länge med sina insatser.
– När familjen inte ville ha stöd nöjde vi oss kanske, sa ”då kan vi inte göra mer” och avvaktade. Nu jobbar vi intensivt med de som finns runt ungdomarna: polis, skola, föräldrar, för att få dem att vilja, säger hon i radioinslaget.
Simona Mohamsson tror också att det kan finnas en flathet i samhället runt socialtjänsten. Lärare som inte orosanmäler, till exempel.
– Det finns saker man tolererar i Biskopsgården men inte i Örgryte.
Kan inte det handla om att man har vant sig, snarare än flathet?
– Det är det jag menar. Man är van, eller kanske lite trött. Kanske har man inte tid eller saknar en rektor som driver på och politiker som gör tydligare prioriteringar. Det är massa delar som hänger ihop.
Inte minst därför är det viktigt att hitta lösningar som låter skola och socialtjänst utbyta information utan att bryta mot sekretesslagstiftningen, menar Mohamsson.
Hon understryker också att insatsen som en ungdom får bara är första steget.
– Det viktiga är att människor inte bara pumpas in i systemet, utan att insatserna är tillräckligt bra.
– Om vi får bort unga frågan gatan är polisen nöjda, men vad har vi gjort för den enskilde? Om vi verkligen ska rädda nästa generation från att bli gängkriminella måste insatserna fungera på riktigt.
LÄS MER:Så många unga riskerar att dras in i gängen
LÄS MER:De ärvde ett gängkrig – där döden alltid är nära
LÄS MER:På Hisingen har polisen lyckats lösa de grova våldsbrotten
LÄS MER:Klubbat: 28 punkter för att stoppa gängens nyrekrytering
