Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

1/4

Göteborgarna visade sitt stöd

Under lördagskvällen samlades göteborgarna vid Poseidon och Götaplatsens högsta punkt, för att visa sitt deltagande och solidaritet med de drabbade i Stockholm efter fredagens terrorattack. – Jag blev ledsen. Det känns liksom, konstigt. Att man kan göra så, mot oskyldiga människor, säger Christoffer, 10, som lämnade en blomma tillsammans med sin lillebror.

Mattias Poulsem är initiativtagaren bakom "Ljusmanifestation för Stockholm" som anordnades vid Götaplatsen under lördagskvällen. Människor kunde komma och samlas vid Poseidon för att lämna en blomma, tända ett ljus och bara vara tillsammans för att visa solidaritet med stockholmarna. Syftet med manifestationen är att människor ska kunna träffas och känna en sammanhållning efter det fruktansvärda attentat som drabbade Stockholm under fredagen. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Jag är från Tillsammansskapet, vi jobbar mycket med lokalorganisering och i grunden mycket antirasism och jämlikhet. Vi kände att det var viktigt att dra igång den här typen av initiativ, för att visa att sammanhållning är det viktigaste, säger initiativtagaren Mattias Poulsem. 

Kämpar mot rädslan

Mattias förklarar att manifestationen är till för att motverka det han tror är gärningsmännens syfte: att göra oss rädda. 

– När man gör den här typen av dåd som man gjorde i Stockholm, så handlar det ju om att få människor rädda. Man ska bli rädd för att gå på gatan och torget, man ska bli rädd för att röra sig i sitt samhälle, säger han. 

Mattias själv har systrar och vänner i Stockholm, och när han nåddes av det hemska beskedet under gårdagen var hans första instinkt att kontakta alla han kände. 

– En av mina vänner hade ju stått där på andra sidan gatan och sett lastbilen köra in i huset. Men sen, när man kommit över den där första oron för alla man känner, då kommer ju ilskan.

Mattias beskriver att han befinner sig i något sorts mellanläge mellan sorg och ilska, att han inte vill att rädslan och hatet ska vinna. Men att han också tänker på de som drabbades under gårdagen. 

"Vad händer sen, vad kommer hända på måndag?"

– Man tänker på alla de människor som blev dödade, och tänker på alla människor som var där och bevittnade det här. Man tänker på blåljuspersonalen, som behövde arbeta i de här situationerna. Och sedan tänker man: vad händer sen, vad kommer hända på måndag? Så det är en känsla mellan fruktansvärd ledsen och arg.

Arg på att de försöker skrämmas?

– Ja, att man försöker skrämmas och få oss att vända oss mot varandra.

Vad är din förhoppning med manifestationen?

– Jag hoppas på att kunna ge ett tillfälle att kunna tömma den här rädslan. Så att människor som både kommer hit och ser vad som händer här, att man kan släppa den. Att det här, handlar inte om vi och dem. Det handlar om kampen för att inte vara rädda.

Under kvällen har omkring 200 personer kommit och gått vid Götaplatsen och lämnat en blomma, tänt ett ljus eller bara pratat med andra. 

Bröderna ville visa sitt stöd

Henrik Eneman är vid Götaplatsen tillsammans med sin fru och sina två söner Rasmus, 5, och Christoffer, 10. Det var föräldrarnas initiativ att gå till manifestationen, men pojkarna ville gärna lägga varsin blomma för att hedra stockholmarna. 

Hur förklarar man för sina barn om det som har hänt?

– Vi har inte tänkt så mycket på hur vi har förklarat det, utan mer om vad som har hänt, och att någon vill göra oss rädda har kört med lastbilen där. Sedan har ju de sett inslag på tv så det är ju bara att förklara vad som hänt, säger Henrik. 

När Henrik hörde nyheten om vad som skett i Stockholm under fredagen befann han sig i centrala Göteborg tillsammans med Christoffer. 

– Jag och Christoffer var på stan här igår, just på Drottninggatan här, och det kändes lite olustigt såklart. Och vi visste inte om det på något sätt skulle vara en serie som utspelade sig i fler städer i Sverige. Så vi var nog lite vaksamma helt enkelt, säger han. 

Christoffer själv berättar att han blev ledsen när han fick höra vad som hänt och sett inslagen på tv.

– Jag blev ledsen. Det känns liksom, konstigt. Att man kan göra så, mot oskyldiga människor. 

– Det tycker nog vi vuxna också, stämmer pappa Henrik in. 

Mest läst