Mörka moln täckte solen vid lunchtid och några regndroppar föll, men det hindrade inte åskådare och dansare när det åter var dags för Hammarkullekarnevalen. Efter två års paus på på grund av pandemin så fylldes återigen Hammarkullen av leende dansare i färgglada dräkter.
Två av de större dräkterna bars av Claudia Romero och Alejandro Stefanini från föreningen Los Copihues.
– Gruppen har varit här sedan 1982, så i år fyller vi 40 år som förening, säger Claudia Romero.
Vad betyder karnevalen för er?
– Det är integration mellan olika kulturer. Det är mat, människor och man ser gemenskapen. Politik spelar ingen roll, vi är tillsammans.
Hur är det att vara med i tåget?
– Det är nervöst och lite pirrigt. Senast vi dansade var 2019 så när de bestämde sig i år att vi skulle dansa och att karnevalen skulle bli av då var vi lite osäkra på om vi skulle dansa. Men vi fick ihop vår grupp med ungdomar och vuxna, så det känns jättebra att börja på nytt.
Hur många gånger har du varit med i karnevalen?
– Jättemånga gånger. Jag kan inte räkna, säger Claudia Romero.
Vi ska dansa Caporales!
För två av dansarna var årets karneval deras debut. Alexander och Isabella Montenegro Fuentes var uppspelta innan tåget drog igång.
Ska ni dansa i dag?
– Ja! Vi ska dansa Caporales, skriker de båda barnen i munnen på varandra.
Ska det bli roligt?
– Ja, skriker Alexander uppspelt.
Barnen skulle dansa den bolivianska folkdansen Caporales tillsammans med mamma Jacqueline.
– De är taggade, de har tränat mycket och de bara längtar nu. Det här är deras första gång så vi ser fram emot det här och vi är jätteglada.
Varför är ni med?
– För att det är våra rötter, det är vår passion och barnen har ju varit med i min mage båda gångerna. Det är underbart, det är en så passionerad dans och vi älskar den, vi blir så glada av den, säger Jacqueline Montenegro Fuentes.
”Man blir så glad av karnevalen”
Sheyla Paredes skulle dansa den bolivianska dansen Tinku och hade därför en intensivt blå dräkt på sig.
– Vi har olika färger på våra dräkter så vi har både svarta och blåa. Det symboliserar olika flockar så det är lite som en krigar-bråk-dans kan man säga.
Varför är du med?
– För att man blir så glad av karnevalen. Vi har längtat efter det så mycket under pandemin. Så får man bara sprida vidare glädjen år efter år så det är därför jag dansar varje år.
Vad betyder festivalen för området här?
– Det betyder allt, för alla samlas ihop. Det blir liksom en annan sorts samhörighet och alla blir ju så glada över att delta. Jag tror det bidrar massor till samhörigheten här.
Hur mycket träning ligger det bakom?
– Man börjar ju redan vid årsskiftet skulle jag säga och sedan successivt så ökar man.
Tredje generationens dansare
Cecilia och Andreas Cortes Magnusson har varit med i karnevalen många gånger och i år skulle dottern Isadora göra debut.
– Vi har varit med sedan vi var små i och med att vi är uppvuxna här. Det har varit en del av hela Hammarkullen, säger Andreas.
Varför är ni med?
– Det är kul och våra föräldrar dansade också när vi var yngre.
– Så det har gått i generationer, säger Cecilia.
Vad betyder karnevalen för Hammarkullen?
– Allt. Det har blivit en del av Hammarkullen. Så jag tror det betyder jättemycket att ha den.
För Isadora var det första gången hon dansade i år, men hon har varit och tittat på tåget tidigare.
– Det är bra. När man ser dem dansa. Det är kul.
