Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Vem ska få plats i framtidens stad?

Omvandla trafikleder till boulevarder för fotgängare, låt parkeringsplatser bli odlingslotter! Alexander Ståhle utmanar gärna tankarna på stadsplanering.

Bok

SAKPROSA
Alexander Ståhle
Alla behöver närhet
Dokument press

Arkitekten och forskaren Alexander Ståhle brinner för gatan. Han menar att kampen om rummet har blivit stadens ödesfråga. För honom är det nämligen utrymmet mellan husen som gör städer till intressanta och betydelsefulla mötesplatser. Det är i mellanrummet som staden blir till.

Sina tankar om staden har Alexander Ståhle samlat i en behändig och lättläst debattbok med den talande titeln Alla behöver närhet – så blir framtidens städer. Boken är ett intressant inlägg i en diskussion som behöver nå ut till fler. Stadsplanering borde vara en av de stora politiska frågorna eftersom många av framtidens utmaningar är intimt sammankopplade med själva rummet. Stadens fysiska utformning har betydelse för allt från miljöförstöring till segregation.

Enligt Alexander Ståhle måste vi först och främst tala mer om bilens betydelse för staden. Att det finns ett närmast symbiotiskt förhållande mellan bilism och stadsplanering är ingen nyhet. De flesta moderna städer har dragits isär av trafikleder och motorvägar. Göteborg är ett tydligt exempel på hur bilismen format en gles och splittrad miljö som kräver långa transporter, och som dessutom ökat det sociala avståndet mellan människor. Inte för inte har en del börjat kalla Göteborg för Sveriges Los Angeles.

Styrkan i Alexander Ståhles framställning ligger i hans noggranna genomgång av bilismens kostnader. Han visar, med all önskvärd tydlighet, att bilsamhället är irrationellt. Det kostar betydligt mer än det smakar. Det samlade priset för en bilresa är till exempel sex gånger högre än för samma resa med cykel.

Tyvärr, konstaterar författaren, har vi under flera decennier anpassat samhället så mycket till bilen att det kommer bli svårt att bryta beroendet. Men, påpekar han, det är absolut nödvändigt om vi ska klara av att anpassa samhället till framtidens stora utmaningar. Vårt förhållande till bilen måste förändras.

Alexander Ståhle skriver att vi skapat en orättvis trafikmaktsordning, där bilen alltid har företräde. Ett talande exempel på denna maktordning är fördelningen av tid och plats i stadsrummet. Tänk bara på alla parkeringsplatser som upptar attraktiva ytor i nästan alla stora städer. Eller tänk på fördelningen av tid i trafiken. Författaren refererar en undersökning från Stockholms trafikkontor som visar att trafiksignaler nästan alltid är programmerade till bilarnas fördel. När bilisterna i genomsnitt får sextio sekunder för att passera en korsning får de gående bara tio för att komma över gatan.

Det är dags att utmana denna maktordning och vända på perspektivet, menar Alexander Ståhle. Han vill i och för sig inte att bilen ska försvinna helt och hållet, men han vill att den ska prioriteras ned. Vid stads- och samhällsplanering bör bilismens behov alltid komma sist, efter alla andra sätt att förflytta sig på.

Detta kan låta som en utopi. Och kanske särskilt i en stad som Göteborg med sin utspridda bebyggelse och sitt beroende av bilindustrin. Men Alexander Ståhle visar att det faktisk inte behöver vara särskilt svårt. Han avslutar sin bok med en lång lista på små och enkla ingrepp i staden som kan bryta bilens företräde och därmed skapa ett stadsrum som gynnar såväl möten som miljö. Tre av hans förslag kan tjäna som exempel på hur han tänker. Han vill att trafikleder omvandlas till stadsboulevarder, han vill att gående prioriteras med hjälp av betydligt bredare trottoarer med plats för ett levande stadsliv och han vill att parkeringsplatser ska kunna användas till annat än parkering; den som vill och har råd ska kunna hyra en parkeringsplats och ställa upp en servering eller anlägga en odling.

För alla som vant sig vid ett liv med bil kan dessa och andra liknande förslag låta radikala, men det som Alexander Ståhle redogör för är i själva verket tankar som blivit allt vanligare bland stadsplanerare. Långsamt har insikten om bilens negativa inverkan på stadsmiljön blivit en fråga som fått allt större betydelse. I Göteborg finns det flera bra exempel på gator där bilisterna har fått sakta ner och ta hänsyn till andra slag av trafikanter. På Väst­ra- och Östra Hamngatan har till exempel cyklar numera företräde framför bilar. Det är en bra början. Men nu gäller det att lyfta frågan ett snäpp till.

Alexander Ståhle visar hur viktigt det är att den fysiska planeringen av staden blir en fråga som blir central i den politiska debatten. Först i den konkreta planeringen av staden kan vi möta några av samtidens stora utmaningar. Ska vi tala klimat, segregation och utanförskap, måste vi också tala om hur vi organiserar stadsrummet.

Mest läst