Min resa till Stockholm sammanföll med att sjö- och stapelstaden Göteborg angreps i Expressen. Rubriken löd: Varför måste vissa Göteborgare vara så lättkränkta?
Två exempel anfördes. I det ena utbröt dålig stämning när Expressens krönikör vid ett möte med göteborgare påpekat att Göteborg saknar tunnelbana. Det andra exemplet gällde tillmälet ”fiskrensare”.
En undran i största ödmjukhet: Är krönikören verkligen säker på att krönikören har varit i Göteborg?
Jag har aldrig träffat någon göteborgare som har saknat tunnelbana.
Jag tror att det beror på att många göteborgare emellanåt åker till Stockholm. Efter två dygn i Stockholm känner man ingen stark längtan efter tunnelbana i Göteborg.
Att åka tunnelbana är lite grann som att byta tv-kanal med fjärrkontrollen. Man har ingen omedelbar känsla av att Sveriges Television ligger två decimeter till vänster om CNN. Eller förresten. Det var ett mycket illa valt exempel, för det är väl just den omedelbara känsla man har. Men min poäng är att man liksom inte får något geografiskt sammanhang av en stad när man åker tunnelbana.
Man kliver ned i ett hål som i Alice i Underlandet och man kliver upp ur ett hål som den galne hattmakaren. Ibland tittar man ut och då står det T-Centralen eller Gärdet. Om det står Ropsten är man illa ute.
Man kan då anropa infödingarna och utbe sig om hjälp. De svarar då att man ska åka till Medis med Tunnlis på Studsis. Ty det är en djupt rotad tradition bland vuxna stockholmare att tala förskolespråk. I själva verket vill de införa förskolesvenska som riksstandard och man torde inom kort kunna räkna med att regeringen börjar formulera propositioner på detta nya praktiska tungomål. De skriver väl en proppis.
Denna förskolesvenska dominerar numera fullständigt huvudstaden. Jag har hört vuxna människor hänvisa till att de har ”mellis i ryggan” (mellanmål i ryggsäcken). De skulle förresten aldrig själva använda uttrycket ”förskolesvenska”. Ty dessa vuxna stockholmare säger inte ”förskola”.
De säger på fullt allvar ”föris”.
När jag så småningom tagit mig till Medborgarplatsen (”Medis”) var jag nära att bli överkörd av en mycket arg cyklist. Det var en man med för trånga byxis som skrek:
– Det här är en cykelbana.
Det var ett mycket överflödigt uttalande. Naturligtvis var det en cykelbana. Var skulle man annars bli påkörd av en cyklist om icke på en cykelbana?
Alla stockholmare är inte arga och alla stockholmare cyklar icke. Men alla stockholmare som cyklar är arga. Det som återstår för forskningen är att ta reda om de blir arga av att cykla eller om de cyklar för att de är arga.
När det gäller de stockholmska manliga cyklisterna misstänker jag att byxorna är en faktor. Jag skulle ha blivit arg om jag hade burit sådana byxor. Sådana byxor är konfektionsindustrins svar på att linda in smörgåsar i gladpack.
De borde äta lite mellis.
Det gjorde jag. Jag åt en fläskkotlett med stekt potatis, öl och bröd och smör vid Centralstationen.
Sedan klev jag på snabbtåget till Göteborg.
På fönsterplatsen satt en ledsen influencer. Han var så ledsen så ledsen. Han hade åkt till Stockholm i förhoppningen att få prata med Zlatan. Men Zlatan hade inte pratat. Åtminstone inte med influencern. Det var en tyst vagn och tystare blev den runt influencern. Han röt i telefon:
– Jag var i Stockholm i två dygn. Det var ett fullständigt slöseri med tid.
Sedan somnade den ledsna influencern.
I höjd med Skövde vaknade han och ringde nån och sa:
– Nu ska det i alla fall bli gött att komma till Göteborg.
Det finns hopp.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
