Det har visat sig att jag känner chockerande många som hatar arkitekturen i Göteborg över allt annat. För dem är det ett problem lika konkret som krånglande höftleder eller spikar i fötterna. Det går alltså bortom ”harrejävlar vad Läpptiftet är fult, ska vi ta en fika?” Deras liv förmörkas av … hus.
”Helvete, gult tegel igen” säger den ene med mörk blick.
”Dom har inte frågat mig om jag vill ha ett torg här” säger den andre och knyter näven i fickan.
”Hur vågar dom bygga en tetriskloss i min stad?” säger den tredje och spottar på marken.
Det är klart att även jag tycker att vissa saker är finare än andra men oftast gillar jag mest läget (dessutom har jag tyvärr ådragit mig yrkesskadan att bara ha starka åsikter när jag får betalt för det).
Märk väl att ingen av personerna jag beskriver har fått sin konstnärsateljé riven eller har slängts ut från sin andrahandsetta med kokvrå eller mot föreläggande av vite blivit beordrad att flytta båten hen bor på för att det ska byggas en parkeringsplats där. Då hade jag förstått ilskan. Byggplanerna nere vid Drömmarnas kaj är något en kapitalist med hög hatt i en satirteckning från 70-talet kunnat komma på. Dem jag pratar om tillhör alla trygg, etablerad och ärligt talat lite väl bekväm medelklass. Tillhör du det samhällsskikt jag just beskrivit och ditt allmänna mående på daglig basis påverkas negativt av arkitektur skulle jag påstå att du har ett ganska stort problem. Som är enkelt åtgärdat genom djupa andetag och skärpning.
Någon gång kommer den röda stenen vittra till grus. Någon gång kommer folk att tröttna på räkor.
Men nu när jag faktiskt får betalt för att ha en åsikt kan jag skaka fram en riktigt saftig en: Vem fan är du att gnälla på Göteborgs arkitektur? Vem tror du att du är, Elton John (som vid ett tillfälle ombord på ett flygplan bad sin assistent att göra något åt att det var för mycket snö på den alptopp de just flög förbi)? Vissa människor har vant sig vid att kunna skräddarsy varje aspekt av sin tillvaro att de tror att det gäller precis allt. Om det inte passar är det bara att lämna en svidande recension på Google. Jag tror ”bortskämd” är ordet jag letar efter. Om en byggnad vars form du inte uppskattar råkar invadera ditt synfält och instinkten är att gorma ”ta bort det” och inte att vrida på nacken är du bortskämd.
När jag väl har börjat är det svårt att sluta så här kommer en åsikt till. Stenpiren om kvällen är en av de mest magiska platserna i Göteborg. Aldrig är staden mer Bladerunner än där. Oräkneliga fönster lyser i mörkret. Vad gör dom där inne? Färjorna puttrar omkring på vattnet som lysande kretskort. Över det hela vakar Karlatornet likt en mystisk monolit ur en science fiction-film. Det är som en livs levande Simon Stålenhag-målning växt upp ur marken på Hisingen.
Kanske var goa gubbar och pittoreska landshövdingehus i Majorna bara en fotnot i historien? Göteborg kan inte leva på gamla, tjommiga meriter i all framtid. Någon gång kommer den röda stenen vittra till grus. Någon gång kommer folk att tröttna på räkor. Någon gång kommer det sjunka in hos folk att det inte är 1982 längre och de tre Glennarna kommer inte att kunna göra ett skit åt Blåvitts plats i tabellen. Det kanske var futuristisk science fiction-stad som var Göteborgs öde hela tiden?
Det finns onekligen många anledningar att vara arg med tanke på hur världen ser ut just nu men att vara upprörd över arkitektur är lite grann som att vara störa sig på vilka färger andra människor har på sina kläder. Bli stadsplanerare eller arkitekt eller stenrik och sprallig norsk byggherre då. Om det verkar för jobbigt får du en villa i Åmål för 250 000.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
