För en tid sedan var jag på en tillställning där jag hamnade bredvid (eller jämte som vi säger) en man i min ålder. Han hade flyttat med sin familj från Stockholm till Göteborg på 1970-talet. Samtalet kom in på språk i allmänhet och göteborgska i synnerhet.
Han berättade hur överraskad han blev när han hörde att barnen i Göteborg åkte kärra medan hans barn åkte barnvagn. Jag förklarade då den för mig fullständigt självklara skillnaden mellan barnvagn och kärra. Det första halvåret ligger barnet i en barnvagn för att andra halvåret sitta i en kärra och se framåt i färdriktningen. Så använde jag orden, och så gjorde, trodde jag, alla andra småbarnsföräldrar. Hur orden skulle användas var inget diskussionsämne.
En lådbil var en kärra som försetts med en påbyggd låda där några småsyskon kunde placeras.
Hemkommen efter det här samtalet sökte jag på ordet sittkärra på nätet. Det blir krångligt att söka på kärra eftersom det ordet används i många andra sammanhang. Det finns skottkärror, säckkärror, hästkärror och mycket annat.
Jag sökte alltså på sittkärra och fick fram flera hundra sidor där man gjorde reklam för olika sittvagnar. På några ställen beskrevs distinktionen barnvagn–sittvagn, alltså den distinktion som i min värld benämndes barnvagn–kärra.
Det mesta tyder på att den här användningen av kärra är eller var speciell för Göteborg med omnejd. Men varför hade jag aldrig lagt märke till detta? Svaret är förstås att under de år vi körde runt barnen i kärra på 70- och 80-talet, så höll vi oss inom stadens och kvarterets gränser. Och de barnfamiljer vi umgicks med var lika lokalbundna. På den här tiden fanns heller inget internet eller några sociala medier där man kunde fördjupa sig i barnvagnsfrågor.
När jag frågar mina barn, som alltså alla åkt kärra, vad de kallar motsvarande fordon, så blir svaret sulky. Ordboken anger två betydelser för sulky, dels ’travtävlingskärra’, dels ’sittvagn för barn’. Antagligen är sulky i den här betydelsen spritt över landet. Däremot har ingen känd ordbok med kärra i betydelsen ’sittvagn för barn’.
Att min bordsgranne som flyttat till Göteborg för 50 år sedan också hade lagt märke till ord som svale, bamba och tyken förvånade mig inte. Det är ju sådana ord som alla vet är göteborgska.
I nästa stund ställer man sig frågan hur många andra självklara ord som kan vara dialektala utan att man känner till det. Kärra är säkert inte det enda. Ordet blev också kortlivat. Benämningen föddes kanske på 50- eller 60-talet, och på 90-talet, om inte tidigare, hade kärran blivit en sulky. Det är inget ovanligt att ord försvinner ur språkbruket efter några decennier. Ett exempel är herrgårdsvagn med ett förstabelägg från 1946. Det var vanligt i ett par decennier för att sedan ersättas av kombi, som nu väl ofta kallas suv.
Det finns fler kärror, eller kärrer som det hette. Ett drygt decennium innan jag körde barn i kärra, hade jag en egen kärra. Det var ett enkelt bygge av några brädor och ett par barnvagnshjul. Ett hjulpar satt bak och ett annat fäst vid en tvärgående styrbräda längst fram. Styrbrädan var på mitten fäst med en svängbar mutter, och man styrde med fötterna eller med snören. Själva kärran byggdes av brädor man lyckats hitta någonstans. Det viktiga var att få tag i hjul som rullade smidigt och en mutter med brickor som gjorde styrningen enkel.
På de flesta håll i landet säger man lådbil om den här typen av ekipage. Det sa inte vi i vårt kvarter.
Däremot har jag mött andra gamla kärrförare som hävdar att båda beteckningarna användes. Enkelt uttryckt: en lådbil var en kärra som försetts med en påbyggd låda där några småsyskon kunde placeras. Ett sådant fordon kunde dels köra i backar, dels puttas fram av arbetsvilliga barn.
Kärrerna var vanliga på 50- och 60-talet. De har inte synts till sedan dess. Däremot har det funnits barn som kört trampebil. (I ordboken står det trampbil, men det har nog inget barn i Göteborg sagt. Här fordras det ett vokalinskott.) Ett annat fordon som ersatt kärrerna är bobby car. De är byggda helt i plast och sparkas fram. Snart är det säsong för dem.
Ordet kärra är spritt över hela landet. Inom lantbruket skiljer man mellan vagnar med två hjulpar och kärror med ett hjulpar. Så här lyder en beskrivning: ”En kärra behöver stödben eller stödhjul när den står parkerad. Har den minst två axlar och i princip helt och hållet stöder hela sin vikt på dessa, så är det en vagn.” I Svensk ordbok definieras kärra på följande sätt: ”typ av enklare vagn med två hjul el. ibland med bara ett (el. ev. tre).”
Både den kärra jag körde som barn och den mina barn åkte i har två hjulpar och följer således varken ordbokens eller lantbrukets definition av kärra. Detta bekymrade oss inte.
Dessutom använder vi kärra på andra sätt. En bil kan vardagligt kallas för kärra, speciellt om det är en sportbil, och piloter kan kalla flygplanet för kärra. Då verkar inte heller antalet hjul vara så kinkigt.
Ordet kärra finns belagt i svenskan sedan medeltiden, och det finns språkliga släktingar i andra germanska språk. Engelskans car ’bil’ har exempelvis samma ursprung. Bakgrunden är latinets carrus, som ursprungligen användes om transportvagnar.
Ordet karriär har faktiskt också denna latinska bakgrund, men det har kommit till svenskan via franskan, där betydelsen varit ’tävlingsbana’. Därifrån är steget inte långt till ’levnadsbana’.
Även karusell har den här bakgrunden, och då är det rörelsen runt en löparbana som ger den nya betydelsen. Karriär och karusell är förstås allmänna ord i svenskan med släktingar i många andra språk.
På 1600-talet och framåt kunde karet användas om en galavagn dragen av två eller flera hästar. En nog så elegant sak, och knappast något för allmogen. Latinets carrus och italienskans caretta ’liten vagn’ ligger bakom. Sedan har kareta fått diverse betydligt mer vardagliga betydelser som ’bil’ och ’taxi’. I göteborgskan har kâreta främst haft betydelsen ’fart’, som i den kom med en jävla kâreta. Jag stavar kâreta för att markera att a-ljudet är detsamma som i gâlen och sâtan.
Kärra är alltså ett ord med anor. Det fanns i latinet, och det kom in i svenskan redan på 1300-talet. Det har således använts i minst 700 år. Vissa lokala användningar av ordet har emellertid varit påfallande kortlivade. Det gäller både kärra ’sittvagn för barn’ och kärra ’lådbil’. Men för en del av oss är detta betydelser som lever kvar i minnet.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
