Meddelandet att Västtrafik planerar att återinföra civila biljettkontrollanter fyller mig med fröjd. Det är så tråkigt att åka spårvagn annars. Vi kan behöva lite spänning.
Men faktum är att det redan har blivit bättre.
Det glädjande beskedet kan ses som ett led i en positiv trend. Det har faktiskt blivit mindre enahanda att åka spårvagn de senaste åren. De har till exempel blivit väldigt spännande att se om man kommer att få plats ombord eller om man exempelvis kommer att få en hopfällbar cykel i ansiktet.
Och det är alltid lika roligt att se om den spårvagn som efter nittio minuters väntan dyker upp vid Hjalmar Brantingsplatsen, med ett liksom förvånat ansiktsuttryck i fronten, kommer att vara byggd före eller efter 1970.
Denna ökade spänning började redan med de toscanska spårvagnar som levererades mellan 2004 och 2009. Åh, det var gyllene år. Enligt Göteborgs spårvagnsaficionados lär det rentav ha funnits ett gudomligt ögonblick när alla dessa italienska vagnar hade körförbud samtidigt. En perfekt homerun. Det som skulle sitta fast satt löst och det som skulle sitta löst satt fast. Härliga tider.
De bar identiska halvlånga mörkgröna Tensonjackor. De hade skäggstubb långt ner på halsen. De påminde om utegångsfår.
Här finns förresten anledning till lite självrannsakan i den göteborgska presskåren.
Tyvärr har vi göteborgska tidningsskribenter varit lite ogina mot de italienska spårvagnarna. Vi har skrivit om dem med skadeglädje och illa dold ironi på ett mycket olämpligt sätt. Det är ju inte italienarnas fel att de italienska spårvagnarna har stått stilla. Det är göteborgarnas. Vi har ju trots allt använt dessa italienska spårvagnar på ett sätt som de toscanska ingenjörerna inte i sin vildaste fantasi hade kunnat föreställa sig.
Vi har haft dem utomhus.
Och nu kommer alltså de civilklädda kontrollanterna tillbaka. Västtrafik skämmer bort oss.
Vi medelålders göteborgare är uppvuxna med 1980- och 90-talens civilklädda biljettkontrollanter. Dessa hemliga män utgjorde gemensamt den mest lättidentifierade yrkeskategorin i hela Göteborg.
Man kunde till exempel sitta på sjuans spårvagn från Frölunda Torg en höstdag år 1990. Genom fönstret såg man hållplatsen vid Marklandsgatan nalkas.
Där väntade fyra knubbiga män i femtiofemårsåldern. De bar identiska halvlånga mörkgröna Tensonjackor. De hade skäggstubb långt ner på halsen. De påminde om utegångsfår.
De var de enda resenärer som förflyttade sig utan någon form av ryggsäck, handväska eller påse. Det var i själva verket deras främsta kännetecken: till skillnad från alla andra göteborgare reste de alltid tomhänta. I grupp.
De klev på och röt ”Biljettkontroll.”
Det var tider.
Nu går jag här i januaridagarnas diagonala regn och det är som om det brinner ett litet varmt ljus i min själ, för jag ser fram emot att få träffa 2024 års version av Tensonligan. Hur kommer de att se ut? Hur kommer de att låta? Hur kommer de att lukta?
Jag hoppas på lite nya tag.
Jag skulle gärna se någon utklädd till elektriker. Eller kanske en personlig tränare i trånga ljusgröna trikåbyxor. Eller Jehovas vittnen. Eller fotbollsspelare i benskydd och dubbskor. Eller varför inte en spårvagnskontrollant utklädd till romsk dragspelare?
Det ska bli härligt.
Och till detta kan vi väl förvänta oss nya kreativa förseningar till följd av att någon har lagt en toppluva på rälsen i Kortedala eller att en kvinna kanske nös på ett vådligt sätt på Boråsexpressen. Västtrafik skyr verkligen inga ansträngningar för att göra livet mer spännande för oss resenärer.
Det fanns all anledning att se vårvintern an med förtröstan.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
