Vi for upp i bil mot Jämtland, genom det gamla Sverige.
Det var ett Sverige av snö, stubbåkrar, granskog och gula träkåkar där fönster från 1910 reparerats med blå klisterpapper och där dystra kossor blötte ner sig i dikena.
Det var, allteftersom milen tillryggalades, alltmer snö, allt mer fast skulpterade vallar, så att skogsvägarna till slut slingrade som urgröpta skidspår genom finnmarkerna.
Ibland kom så kallade tätorter. De var små vidgningar längs vägen, utdragna över 500 eller 700 meter längs diket. De bestod av bruna brukslängor, en stängd våffelstuga, en Coopbutik, en kvarlämnad fabriksskorsten och en sned skylt som pekade mot en loppmarknad någonstans inåt skogen.
Det sista han såg var bonden som satt i köket i raggsockor och drack kokkaffe.
Göteborgarna stannade emellanåt på bensinstationerna och köpte choklad som om det gällde livet. På anslagstavlorna satt lappar från squaredanceklubben och en inbjudan till en julmarknad som stängde för tre månader sedan. Fiskeklubbens prislista var inplastad. Det kostade 130 kronor om dagen för medlemmar.
En sådan vidgning i terrängen kunde exempelvis heta Sveg, 2 509 invånare.
Sveg har funnits sedan 1200-talet. Sveg är känt för världens största björn av trä. Den är tretton meter hög.
Göteborgarna vandrade mellan två bensinstationer och betraktade träbjörnen, i stum beundran. Den var mycket stor. Den var Sveg. Eventuellt var den på väg att rasa ihop.
På en restaurang med många pjäxor träffade de en stockholmare. De berättade för stockholmaren om träbjörnen i Sveg. Kanske berättade de med mild ironi. Stockholmaren svarade strängt:
– Underskatta inte glesbygdens Sverige.
Stockholmaren berättade sedan följande historia. Han hade för några år sedan för sitt arbete behövt stanna några dagar i en sådan liten utbuktning längs en väg i Glesbygdssverige. Han hade sina rötter på orten. Där hade en gång funnits ett hotell med groggar och fläskkotletter och köksor. Det stod nu med fladdrande gardiner i blåsten. I stället fick stockholmaren bo hos en bonde. De var avlägset släkt med varandra: tre- eller fyrmänningar.
Den första morgonen var bondens bil stulen.
Stockholmaren erbjöd sig att köra bonden-tremänningen till polisstationen.
– Inte då, sa bonden. Det är ingen som stjäl bilar här.
Stockholmaren invände att bilen ovedersägligen var stulen. Bonden vidhöll att det inte fanns några biltjuvar.
I tre dygn erbjöd sig stockholmaren att köra bonden till polisstationen. Sedan gav han upp och lämnade den lilla ansamlingen av hus och rostiga järnvägsspår. Det sista han såg var bonden som satt i köket i raggsockor och drack kokkaffe.
Stockholmaren återvände till huvudstaden. Efter två veckor ringde bonden-tremänningen och sa, med triumf ända ner i raggsockorna:
– Jag sa ju att det inte fanns några biltjuvar här.
Det var en granne, det vill säga en bonde med en gård elva mil därifrån. Denne granne hade varit på jakt med snöskoter. Skotern hade vält. Han hade brutit benet. Mobiltelefon och nycklar låg under skotern. Han haltade på det brutna benet genom skogen i elva timmar tills han på natten nådde den gård där en stockholmare alltså för närvarande var gäst. Mannen med det brutna benet ville inte vara till besvär och väcka husfolket mitt i natten. I stället tog han bilen och körde tjugo mil till närmaste lasarett. Personalen vägrade först att tro att han hade varit kapabel att köra bil med det avbrutna benet. Det borde inte gå att köra i det skicket. Patienten nämnde inte den inledande elva timmar långa promenaden genom skogen. Sedan opererades han och sövdes och kom till sans tio dagar senare. Då ringde han till grannen och sa:
– Jo, jag lånade din bil.
Jag satt vid en jämtländsk skidbacke i slalompjäxor och lyssnade till denna historia. Det var en vacker dag med mjuk dimma över bergen och liftarna. Stockholmaren tömde sin fatöl och sa:
– Vi har mycket lära.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
